Svar från gastroskopi och sigmoideskopi

I fredags gjorde jag gastroskopi och sigmoideskopi på Ryhov i Jönköping. Kvällen innan tog jag en Klix 120 ml och sedan ytterligare en samma morgon. Jag vaknade vid åtta och gick upp vid nio. Strax före tio gick jag hemifrån. När jag kallades in på avdelningen visades jag in i ett stort undersökningsrum. Sjuksköterskan var jättetrevlig och talade om för mig vad som skulle hända. Innan kirurgen kom fick jag bedövning i halsen, de skulle göra gastroskopin först. Bedövningen sprutar man in i halsen, det såg ut som en stor flaska nässpray fast till halsen då. Vätskan var stark, som jättestark pepparmynta utan mintsmak om ni fattar...

Det gick fort att bli bedövad och sedan kändes det obehagligt att svälja. Jag fick lägga mig ner på vänster sida och bita tag i en plastbit. I mitten av platsbiten fanns det ett hål som de skulle föra ner slagen i. Precis när de för i slangen ska man svälja. Alltså, det var jävligt obehagligt att känna ett tjockt rör pressas ner i halsen. Hela undersökningen tog kanske fyra-fem minuter. Det svåraste var att få till en regelbunden andning. Det tog säkert någon minut innan jag fick till det. Sedan kändes det mest märkligt. Det är inte varje dag jag har en tjock slang ner från strupen till magsäcken.

Jag hade ena armen under huvudet, sjuksköterskan kramade om min hand, klappade mig på huvudet och torkade de tårar som rann. Jag var inte rädd, men det kom tårar automatiskt av obehaget. Min andra hand vilade på magen. Helt plötsligt kände jag något stort stick upp under huden. Så märklig känsla!!
När de drog ut slangen gick det fort. Sedan satte jag mig upp en liten stund och fick besked på en gång att det såg bra ut i magsäcken. Fin färg och det lilla sår jag förmodligen hade haft var borta. Medicinen jag fick har gett resultat. Skönt!

Jag lade mig ner igen på samma sida. De vände på britsen och jag fick dra ner mina leggings och trosor. Värsta effektivt. Nu kunde jag titta in i skärmen som kameran i slangen var kopplad till. Så häftigt!!
Även detta kändes obehagligt, och när slangen skulle följa tarmens kurvor gjorde det fruktansvärt ont. Jag vet att jag jag svor högt flera gånger och kunde knappt ligga stilla. Jag ville bara ta bak handen och dra ut skiten. Det gjorde så jävla ont och jag sa till läkaren att precis på det sättet har jag haft ont de senaste månaderna. Jag fick svar direkt att jag hade en liten spricka där inne och att det med största sannolikhet var orsaken till smärtan. När undersökningen var klar sa läkaren att han inte kunde så några förändringar eller något som visade på att endometrios har spridit sig till tjocktarmen. Så jävla skönt!! En liten spricka är ingenting mot vad det hade kunnat vara. Jag är så lättad!! Dessutom ska det självläka, och gör det inte det ska jag återkomma. Men nu är jag inte orolig längre :)

Allt som allt var jag i rummet kanske fyrtio minuter. Fort gick det! Det känns skönt att vara klar med två obehaglig saker. Jag känner mig så duktig som andades på rätt sätt och allt. Hurra för mig :)

Jag är väldigt, väldigt glad över att de läkare jag har träffat har tagit mig på allvar och skickat remiss till dessa två undersökningar. Jag är tacksam över det och kunde inte ha fått bättre bemötande och vård! Tack Ryhov <3

I konflikt med mig själv

En av anledningarna till varför jag inte har varit så aktiv här är för att jag den senaste tiden har haft mycket ångest och inte känt mig bra psykiskt. För att inte behöva tänka på det ännu mer har jag inte haft någon lust att varken skriva om det eller fokusera på det. Det har inneburit mycket sömn och medicin som dämpar oro.

När jag känner mig ångestfylld känner jag mig otillräcklig och som en börda. Jag har svårt att se framåt och jag vill inte tänka på framtiden. Jag försöker be om hjälp för småsaker i vardagen, men det är egentligen saker jag kan göra själv. Det där med att öva på att be om hjälp använder jag till helt fel saker. Jag förmår inte att be om hjälp för sådant som jag verkligen inte orkar själv. Jag känner mig som en börda som bara är grinig, irriterad och tar en massa energi från andra. Jag vill inte vara i vägen och jag vill inte ta någon annans tid. Det spelar ingen roll vad andra säger eller gör. Visst, det gör mig rörd och jag blir glad när någon visar sin omtanke. Men, tänker att de skulle aldrig ha gjort det om jag inte var i den här situationen. Jag vill bli sedd som den jag är, inte som hon med endometrios. Jag vill inte ha empati. Jag vill inte bli daltad. Jag vill bara att någon lär mig att acceptera saker som de är och lär mig att leva med det jag har. Och samtidigt vill en annan del av mig bara bli omhändertagen och låta mig själv ta emot hjälp och stöd.

Tack till alla ni som på något sätt finns i mitt liv.

På fredag, exakt om en vecka, har jag tid på sjukhuset för att göra gastroskopi och sigmoideoskopi. Det görs efter varandra så det kommer att bli en lång dag på sjukhuset. De ska undersöka matstrupen, magsäcken, tolvfingertarmen och tjocktarmen. Jag får inte äta eller dricka sex timmar före undersökningarna. Jag kommer att vara så hungrig!! Så jag hoppas att det går fort och att inget utav det gör ont. Jag har ingen aning hur lång tid det tar innan jag får svaren, förhoppningsvis kan de kanske säga någonting samma dag. Jag vet inte hur det funkar. Min förhoppning är att det är mina nuvarande problem i samma område som ställer till det för magen och tjocktarmen, jag hoppas verkligen inte att endometrios har spridit sig både upp och ner. Jag har ju tagit mina sprutor och mediciner regelbunden en lång period nu, och de är ju förebyggande för just spridning.

Flytten till Huskvarna har gått bra. Det är fortfarande grejer att göra, som att tapetsera om en fondvägg, köpa soffbord och sätta upp hyllor. I slutet av december kommer vår soffa från Mio. Det blir soffan på bilden nedan, fast i ljusgrått. Färgen på tyget heter Natura Silver. Ena hörnet är en cosydel, så jäkla mysigt att gosa ner sig där!