Ett dygn på sjukhuset och 11 kg på vågen

I fredags morse var det dags igen. Jag var på väg hem från ett nattpass på jobbet, sovande, och kände hur trött jag var och hur en smärta från det  vanliga var påväg. Jag var hemma vid tio och sedan gick jag och lade mig i sängen, efter en stund beslutade jag mig för att ta en varm dusch och då slog det till. De senaste veckorna har det runnit en del blod från rumpan, när jag har varit på toaletten, och det har gjort ont lite längre ner i buken. När jag stod i duschen kom det som djupa hugg, det blev jobbigt att andas och jag hade svårt att stå upp rakt. Jag gick ut, tog smärtisar och gick mot sängen igen. Men jag bestämde mig snabbt för att jag skulle åka in. Det stod inte rätt till och det kändes inte bra.
En fantastiskt människa kom och hämtade mig med bilen och så åkte vi in till sjukhuset. Innan vi var framme minns jag inte så mycket, smärtan gjorde så att jag tuppade av och jag har ett minnesglapp från bilresan till det att morfinet jag fick kickade igång. Då var jag i undersökningsrummet på sjukhuset. Jag fick hjälp mycket snabbt och det är jag oerhört glad över. Det tog inte alls lång tid innan jag fick smärthjälp och jag blev inskriven för observation på en gång. Underökningen var oerhört plågsam och jag minns att jag skrek och grät.

Jag försökte säga till de jag åkte till sjukhuset med att jag inte ska ta morfin, eftersom jag bara kräks av det, men sådant är så lätt att glömma i stressen, speciellt om det är första gången man upplever en situation som denna. Jag måste ta mitt ansvar att be om hjälp tidigare och vara mer tydlig med vad jag har för behov i vissa situationer. Detta är något som jag inte alls är bra på, jag har överhuvudtaget svårt att be om hjälp när det gäller frågor kring min hälsa och endometrios.

Väl på avdelningen testa de att ge mig morfin i benet istället, och då mådde jag inte lika illa som när jag får det intravenöst. Men dagen efter, i lördags, kräktes jag likväl ändå. En läkare kom in till mig en stund på morgonen och han berättade att de ville göra en koloskopi. Det är en undersökning där man för in en slang med en kamera i rumpan och undersöker hur tjocktarmen ser ut. Det finns en risk att endometrios har spridit sig till min tarm, eftersom jag blöder därifrån och eftersom ingen behandling hitintills har fungerat 100% på mig. Det känns inte så kul att behöva göra en sådan undersökning, men jag vill hellre att de tar reda på så mycket som möjligt. Är resultatet positivt kan det vara nödvändigt att göra ytterliga en operation, laparoskopi, för att försöka ta bort de härdar som finns.

Jag gick med på att remiss skickas till en sådan undersökning och sedan kom i överens om att jag kunde åka hem när jag hade piggnat till och fått i mig lunch. Jag tyckte inte längre att jag hade så ont att jag skulle behöva vara kvar på sjukhuset, så det kändes bra att åka hem. Idag har jag tagit smärtisar i två omgångar, och jag kommer att behöva det även senare ikväll.

På fredag förmiddag har jag tid med min samtalskontakt och sedan ska jag gå till vårdcentralen för att få min spruta. Sedan åker jag upp till Stockholm med min familj för att sedan åka till Madrid på lördag. Jag ska ladda medicinnecessären så att jag klarar mig hela reseveckan ut.

Igår var jag i simhallen med två goda vänner, vi badade i bubbelpoolen och bastade i ångbastun. Det stod en våg mot en vägg utanför omklädningsrummet. Jag kunde inte låta bli alltså. Så lyssna på det här! I augusti förra året vägde jag knappt 52 kg och nu väger jag 63 kg. Grymt va! Nu gäller det att äta mer nyttigt och börja röra lite på mig så att jag inte bli ohälsosam. Dels har jag börjat äta igen, jag åt knappt förut, och dels har jag inte rört på mig så mycket. Dessutom är det vanligt att gå upp i vikt av de olika medicinerna jag tar. Men jag känner mig bra i detta. Jag ser mer sund ut och det känns bättre att ser mer normalviktig ut än vad jag gjorde för ett år sedan.

Jag hoppas att ni får en fin vecka! Jag ska försöka hinna med att skriva igen innan jag åker bort en vecka. Tack till er som stöttar mig på alla sätt. Jag hade inte klarat detta lika bra utan er!

Kanelbullens dag

Men tjaba!

Jag har inga kanelbullar hemma, så jag äter godis istället. Nästan lika gott :)

Idag vaknade jag vid halv åtta av en yrsel som påminner om den jag hade i somras. Jag har inte ont i huvudet, allt snurrar bara. Jag har inte rört på mig så mycket de senaste veckorna, så det är säkert lågt blodtryck som spökar. Idag ska jag ut och gå, solen skiner och löven är färgglada!

Jag har skolkat från KBT:n igen och varit hemma från skolan en dag. Jag hade sådan jävla ångest i tisdags och jag har känt mig lite låg i veckan. Jag har tagit Atarax mot oro nästan varje dag, främst på kvällarna. Sedan vet jag inte om jag har känt av mer smärta för att jag har upplevt oro eller om det är tvärtom. Igår var det bättre, då arbetade jag mitt första pass på ett timjobb jag har fått. När jag var där behövde jag tänka på allt förutom mig själv så jag mådde hur bra som helst!

Jag tror ärligt att jag inte är redo för KBT än, men jag har inte bestämt än hur jag ska göra. Det känns läskigt. Allt är lättare än att grotta ner sig i sig själv.

Veckan har flugit förbi utan några promenader eller andra aktiviteter. Efter skolan har jag varit trött och gått och lagt mig tidigt på kvällarna. Jag gör ingenting och jag har inte större lust till det heller. Det är synd, för det är viktigt med motion och frisk luft. Men idag kommer jag som sagt ut. Först ska jag slänga in lite smuts i tvättmaskinen och sedan bär det iväg!

Jag hoppas att helgen blir rolig och inte bara en hemmahelg. Det ska bli fint väder, så jag kanske tar mig ut och plockar fina löv. Pihiii

Här kommer en länk med kända kvinnor som lider av endometrios. Jag vet tyvärr inte hur sant allt är, men det är intressant att läsa. Synd att ingen av dem uppmärksammar sjukdomen mer. Kvinnor med endometrios

                                         Puss på er mina änglar, ha en fantastisk helg!!

Artralgi och dagens konditionspass

Idag har jag fått övningar av sjukgymnasten för min värk mellan kotorna. Sedan pratade jag med läkaren som misstänkte artralgi, ledsmärta, på grund av att jag har ont lite överallt. Det är en vanlig, men jobbig biverkning av Zoladex. Vi kom överens om att jag ska ringa till min läkare i Stockholm och höra hur vi ska göra. Det är inte skönt att vakna av att det känns som om att armarna ska vridas av. Jag tror att ryggövningarna kommer att hjälpa mot kotorna, jag är mer orolig för ledvärken.

Idag har jag varit duktig. Efter mötet med sjukgymnasten gick jag hem tog jag en promenad och sedan åkte jag till skolan. När jag kom hem satt jag i solen en timme och vilade. Jag har börjat med proteinshake och dessutom va jag ute i solen och joggade idag! Hela tjugo minuter, sedan gick jag snabbt, stretchade och gjorde ryggövningarna. Jag känner mig jätteduktig och bra! Hoppas att det håller i sig bara :) Hihi :)

Igår reste jag från Stockholm till Gränna. Jag glömde kvar min lilla necessär men min medicindosett, smärtstillande och en del butikskort, mitt frikort i vården och mitt busskort. Så klantigt!! Har ringt hittegodsavdelningen flera gånger idag, men inget har registrerats än. Hoppas de har bättre nyheter till mig imorgon.

Klarvaken och smärtsam natt

Igår åkte jag skidor med klassen. Jag hade jättekul. Det var lite läskigt i början, men sedan gick det bättre. Jag grillade korv till lunch, det var mysigt. När jag kom hem på eftermiddagen var jag helt slut. Jag vilade länge i soffan och sedan lagade jag middag. När det var dags att sova så gick det inte.

Precis som jag har beskrivit många gånger så kom det krypande. Smärtjävulen. Hela dagen var fysiskt utmattande och det blev lite för mycket. Jag tog smärtis. Det hjälpte inte. Jag försökte sova. Det gick inte. Vi fyra gav jag upp och gick upp. PÅ med TENS och en nedtryckt värmekudde i pyjamasbyxan. Jag bakade knäckebröd, städade lite, diskade och duschade varmt. Jag gjorde en smoothie och lade mig i soffan. Då var klockan halv åtta på morgonen och ögonlocket kändes tunga. Jag vilade tjugo minuter sedan bestämde jag mig för att ringa och avboka morgontiden jag hade hos psykologen, lägga mig i sängen igen, sova några timmar och sedan åka till skolan.

När jag vaknade var klockan tio. Jag åkte till skolan och var borta ett par timmar. Kort och skön skoldag. På fysen hade en grupp tema "samhällstjänst" och vi fick städa skolans utrymmen. Jag hittade en död fladdermus under ett bord. Så ni behöver inte leta efter Batman längre.

Nu håller jag på att koka mungbönor med citron och vitlök, min nya favorit!

Första skolveckan

Hello friends!
Jag vet att jag har varit dålig på att skriva här i veckan, täckningen i lägenheten är skitdålig.
I veckan har jag varit i skolan och igår hade vi klassfest. Det har gått lite upp och ner i veckan, jag har mått bra och varit glad men i onsdags fick jag jätteont och fick skjuts hem från skolan och samma kväll sov en vän över. Det kändes bra och på torsdagen mådde jag bättre och tillslut bra. Jag vet inte riktigt vad det var för något som hände, varför jag fick ont... Men jag tror att det kan ha och göra med att jag flyttade en massa helgen innan och att det har blivit betydligt kyligare ute nu.

Igår hade jag tid hos psykologen, det kändes bra och jag tror att jag pratade mer än vanligt. För ovanlighetens skull brukar jag inte prata så mycket när jag är där, men i torsdags gjorde jag det. Kanske för att jag hade tagit smärtstillande och var lite babblig? Jag ska jobba på att komma bort från att jag tycker att det är så pinsamt att be om hjälp och sådana saker. Ny tid nästa vecka.

Löpbandet är uppe, nu är det bara målning av vardagsrum kvar. Jag har köpt soffa och köksstolar som jag ska hämta om ett par veckor. Jag har upptäckt att Grennaskolan, internatet, har ett gym två minuter ifrån mig. Jag var där och kollade idag. Det är stort och har en hel del maskiner. Plus att terminsavgiften är 250:- Så nu kommer jag verkligen inte undan. Det var soligt och fint idag så det blev en långpromenad på nästan två timmar med mina nya stavar. Det är skitbra!

I helgen kommer två vänner hit och hälsar på. Det ska bli mysigt :)
Trevlig helg på er!

Hos smärtspecialist och återkommande mardröm

Tjolahopp tjolahej!
Idag känner jag mig ganska så bra faktiskt. Jag hade tid på smärtenheten på sjukhuset (KS Huddinge) igår och fick svara på en massa frågor av en överläkare, en läkare och en sjukgymnast. Sen fick jag klä av mig nertill och göra lite övningar med benen och så tittade de på hur mitt bäcken och höfterna skötte sig. Jag har en stark kropp och en bra stabilitet (WOHO!) så jag ska fortsätta som jag gör. Äta hälsosamt, gå på sjukgymnastik och lägga på lite mer träning i den mån jag kan, börja stretcha för att öka blodcirkulationen, fortsätta promenera, använda min TENS och värmekuddar... Jag går på full behandling och jag har starkare smärtsillande hemma, så det fanns inte så mycket de kunde göra. Och så ska jag försöka sluta att "skydda" vänstra sidan av buken och släppa lite på min försiktighet där. Det blir en utmaning! Sedan ska jag kolla upp om det finns smärtkurser på Ryhov.

Vad jag väldigt gärna skulle vilja göra är att köpa ett löpband att ha hemma i vardagsrummet. (Juste, jag har blivit med en tvåa på 62 kvm i centrala Gränna. Niiiiice! Jag flyttar efter nyår.) Det finns inte ett enda gym i Gränna, helt sjukt, och jag gillar verkligen att träna på löpbandet. Det finns ingen hos sjukgymnastiken heller, bara cross och cyklar. Så ett löpband hemma vore ju succé!!

Förutom att jag fryser idag så försöker jag komma på en massa undanflykter till varför jag inte ska gå ut en sväng. Kaaaallt! Desutom har jag spenderat senaste två timmarna uppe på en iskall vind och gått igenom kartonger. Men bror och jag har planerat att ikväll, då är det grönsaker och dipp. Så det måste handlas...

Inatt hade jag en mardröm, jag vaknade svettig flera gånger. Det var ganska jobbigt. Men först ska ni få veta lite vad som hände på sjukhuset sist, annars förstår ni inte mardrömmen. När jag var inlagd på Ryhov sist, så kände jag mig ovanligt dåligt bemött av sjukvårdspersonalen på akuten. Det kom fram två sjuksystrar till bilen med en rullstol som jag satte mig i och så tvingade sköterskan upp min vänstra fot hela tiden på fotstödet. Det strålade i hela buken och gjorde skitont. Jag minns inte riktigt vad som sa, men typ att "Vi kan inte köra dig i rullstolen om du inte sätter upp foten." Helt jävla hänsynslöst, hon visste ju inte ens varför jag var där. Tänk om jag hade halkat på isen och brutit lårbenshalsen och hon tryckte upp benet sådär?

I alla fall, jag blev ganska ledsen och kände mig dåligt bemött. Sen, innan jag skulle bli undersökt så skulle jag få en morfinspruta. Sjuksköterskan ville ge mig den i benet men jag sa nej, inte i benet ge mig den intravenöst istället. Hon lyssnade inte på mig, satte den i mitt vänstra lår och tryckte in morfinet väldigt snabbt. Fan vad det drar i muskeln när man tar in det för fort, skitont gör det! Någon minut senare fick jag svullnader och rodnader runt injektionsstället. Det kliade och pulserade som bara den. Jag vet att jag får som nässelutslag av sprutor i benet, det var därför jag inte ville ha det. Så då fick jag en tablett för det istället och så gick det över efter ett tag. Detta gjorde mig återigen ledsen över att personalen inte tog hänsyn till vad jag sa.

Några dagar senare vaknade jag och hade ont på natten. Hon som jobbade då kom in med en spruta och ville ge mig den i benet. Jag sa till henne att det inte går för att jag får nässelutslag av det. "Men det är ju samma sak som om jag skulle ge dig den intravenöst, innehållet är det samma." "Det är själva sticket jag får utslag av. Det står i min journal, gå och titta." "Jag ger dig den i benet, så sitter det i längre." "Du får inte ge mig den i benet, gå och titta i min journal." "Jag ger dig den i benet." "Jaha, men gör det då. Då kan du gå och hämta en tablett för utslag på en gång och så kan du tala om för mig vad din chef heter." "Du får den i armen." Och sen gick hon. Ha! Ett noll till mig sucker!

I min mardröm spelas detta upp igen hela tiden. Först är det en kvinna som slänger upp mig på en rullstol och låter mina fötter släpas under sitsen. Sen kommer en kvinna med kort lockigt hår in i mitt rum, hon sätter sig typ gränsle över mig och hugger mig med morfinsprutor i låret och skrattar elakt. Alltså, det kanske inte låter värsta dramatiskt, men jag känner mig verkligen rädd och otrygg. Och så vaknar jag. I min dröm känner jag mig helt handlingsförlamad och i väldigt dåliga händer. Nu är det tredje gången jag har den här drömmen. Hur får man bort jobbiga drömmar?

Hej på er. Ja, jag lever.

Veckan har varit intensiv. Jag har varit i skolan och en del kvällar har jag jobbat. När jag har kommit hem har jag varit helt slut. Jag har gått och lagt mig vid nio, halv tio varje kväll. Jag har varit och presenterat mig för en läkare på vårdcentralen och varit hos sjukgymnasten två gånger. Igår gjorde jag konditionstest för att se hur många ml min lungor tar in per någonting, sekund, meter eller nått jag minns inte. Jag blev i alla fall godkänd. Precis på gränsen till tre av fem. Ska göra ett nytt test om några månader och se hur det utvecklas. Efter det så fick jag ett varmt leromslag och öva på att vila i tjugo minuter. Det var skönt.

Jag störde mig mycket på läkaren. Först frågade jag om han visste vad endometrios var, lite sa han. Sedan började jag berätta och han frågade om mina symptom och biverkningar. Bland dessa är det ju trötthet och utmattning. Han frågade "Varför är du trött?". Och jag hade lust att skrika "Om du vet lite om vad endometrios är så vet du att det är en smärtsam kronisk inflammation och jag har dessutom sagt att jag har utvecklat en kronisk smärta. Och du frågar förför jag är trött??!!". Jag minns inte vad jag sa, jag blev så irriterad. Jag fattar inte hur man kan slänga ut sig något sådant inkompetent. Jag går verkligen igång när jag känner mig ifrågasatt. Sedan så vill han inte skriva ut läkemedel till mig utan min läkares intyg. Fast att de kan se vilka läkemedel som jag är ordinerade. För i helvete, tror han att jag ska överdosera Synarela eller?? Citodonen fattar jag, och det andra morfinet jag får är ju narkotikaklassat. Han vill ha intyg från mina läkare i Stockholm att de inte skriver ut något till mig under de två åren jag är här. Det var ändå klokt av honom. Han kan ju inte veta om jag skulle missbruka det. Men jag vill hellre ha det tvärtom. Att jag kan ringa och prata med mina insatta och kunniga läkare och att de skriver ut medicin till mig än en inkompetent bratläkare som frågar varför jag är trött när jag precis har berättat vad jag lider av. Han frågade vem min läkare var och jag sa att hon är specialist och arbetar i endometriosteam på KS i Huddinge. Jaha säger han, finns det specialister. Han hade jättefula glansiga, spetsiga kostymskor i läder. Fan vad jag har varit sur vissa dagar. Men, jag är så glad med sjukgymnasiken jag får. Det finns ett gym med en massa redskap och om två veckor ska jag få en massa anpassade övningar jag ska göra. Jag får utnyttja gymmet varje vardag om jag vill, det är bara att gå dit. Jättebra! I och med att jag cyklar så lång varje dag så ska jag satsa mer på muskulaturen kring bål och rygg. Jag är helt svag i armar och nacke.

Skolan går bra, jag trivs bra och jag är nöjd med arbetssättet hittills. Mycket eget ansvar och det gillar jag. Nu ska jag baka en äppelkaka med mandelmassa och försöka städa min lilla lägenhet :)

Trevlig helg!

Extrajobb och en massa, massa information

Jaha då har jag kommit hem igen då. Genomblöt eftersom molnen bestämde sig för att släppa loss just när jag skulle cykla hem. Men det gör inget, det var faktiskt lite härligt. Och dessutom när jag var på väg hem, det hade ju vart värre om jag kom dyngsur till skolan eller jobbet. Jag blev visad runt i butiken och runt allt krimskrams och alla kläder. Jag är lite småkär i en helt nyinkommen höstkollektion från Creme. I like! Vi pratade lite tider och lön. Jag är nöjd, jag fick sätta en summa som jag även motiverade bra tycker jag. Med tanke på min långa erfarenhet inom service. Tidigare skrev jag ju att jag skulle börja på lördag, men det blir nog tidigare. Några timmar på eftermiddagen, kvällen denna vecka för att komma in i det. Hon som äger butiken har ju jobbar varje dag i två månader, så hon är ju ganska trött kan man säga...

Men nog om det. Nu ska vi prata skola! Natten till idag var hittills den bästa, jag sov helt okej och vaknade bara ett par enstaka gånger. När väckarklockan ringde var jag så trött! Jag tror jag håller på att få en förkylning. Näsan rinner och jag känner mig slut i kroppen. Nyser mycket också. I och för sig så har jag ju en kronisk inflammation i och med sjukdomen, men nu tror jag att det är förkylning på gång. Hope not! Jag låg kvar en stund i sängen och sedan gick jag upp och satte på kaffe, tvättade mig, åt frukost, klädde på mig och hoppade på cykeln till hamnen. Båten skulle gå 9:30 och jag var där i god tid. Jag tror det tog ungefär tio minuter dit, helt perfekt ju! Väl på båten satte jag mig vid tre tjejer som jag kände igen från antagningsdagen. Vi småpratade lite och när vi var framme åkte jag med en av dem till skolan. Jag låste fast cykeln i hamnen. Det är lite mer än 3 km till skolan, så det kommer vara skönt att man kan åka med i bilen med någon då och då. Som idag, när det mest har regnat.

Vi fick frukost och sedan hade vi första informationspasset. Sedan lunch och sedan mer information. Det är bra upplägg, tydliga kursbeskrivningar, ett bra schema och trevliga lärare. En eftermiddag i veckan har vi fys och då och då en aktivitetsdag. Det finns ett gym för 100:-/termin (JA!) och en träningsanläggning som är kostnadsfri för elever på skola. Så, ja helt underbart ju! Jag har läst på deras hemsida att det finns yoga- och pilatespass. Det är ju precis det jag hade tänkt att jag ska testa på nu i kombination med att jag lägger om kosten! Herregud, allt bara flyter på helt plötsligt. Det känns så knäppt efter alla motgångar. Plötsligt ploppar det upp saker som är till min fördel. Det är svårt att sluta le!

När vi var klara på skolan åkte vi till hamnen och sedan cyklade jag hem. Jag ringde butiken, åt lite pastarester från igår då hjärtat var här hela dagen och cyklade iväg. Först bytte jag om och bytte tröja, till något lite mer piffigt. Tänkte att jag skulle passa med inredningen i butiken haha :) Jag plattade även håret och fixade det lite. Jag gjorde det ingår också, men eftersom det har regnat och är så fuktigt i luften stod det åt alla håll som en lejonman. Fluff fluff!

Imorgon blir det ingen cykeltur på ön, utan vi ska åka remmalagen (häst och vagn). Kul! Matsäck och regnkläder med. På onsdag är det läger med övernattning till torsdag och sedan fri dag på fredag. Jag tror att jag ska göra tonfisksallad med bönor att ha med imorgon. Jag ska försöka ta lite mer bilder imorgon så jag kan visa er en massa fint!

Nationaldagen

Dagen har varit fin! Jag har tagit min första promenad utan kryckan, det gick bra i början och sedan kändes det tung och jag fick lite ont. Jag är enormt irriterad på att jag inte kan ta en vanlig promenad än. Förr promenerade jag ofta, nästan varje kväll. Och nu kan jag knappt ta mig fram :( Det är ett av det som jag tycker är absolut jobbigast med hela den här historien. Att inte kunna röra mig som jag vill. Motionera.
Nu skiftar vänstra delen av min nedre rygg i blått? Mycket märkligt blåmärke, det måste vara en stor nerv i kläm någonstans! Får ta och undersöka det imorgon om det är kvar.

Jag handlade på vägen och tog bussen hem. Väl hemma lagade jag köttfärsbiffar med mynta och vitlök tillsammans med lök- och rotfruktslåda med fetaostkräm till lunch. Supergott! Sedan gottade jag mig i solen, jag började tjuvläsa i den första kursboken också. Det ska blir jättekul att flytta och börja plugga igen!

Kollade precis igenom mobilen och hittade lite bilder från sjukhuset. Det är många bilder som man inte vill visa för andra. Bara en massa filtar och slangar. En del är mindre dramatiska än andra.    

Första träningspasset efter laparoskopi

Åååh! Idag var det första gången på en månad som jag har rört på mig så mycket att jag har svettats. Skön! Äntligen mådde jag så bra att jag kunde gå på ett zumbapass som för övrigt var stenhårt. Det var ett jättebra pass med en del nya moves och övningar som jag inte hade gjort tidigare. Nu är jag mätt och nyduschad. Det känns så fräscht! Upptäckte dock att jag efter passet hade fått en liten blödning, jag får undersöka saken mer imorgon. Jag har ju inte mer ont än vanligt och det kanske fortfarande är normalt med småblödningar två veckor efter operation? Herregud, det är bara två veckor sedan allt hände! Det känns som att det har gått flera månader. Värst vad man anpassar sig till nya saker fort. Eller tror att man har anpassat sig... Glad känner jag mig just nu i alla fall!