Äckliga dagen!

Idag, om lunchen stannar i magen, är det tänkt att jag ska åka hem. Hurray!!

Igår var en förjävlig dag, jag kunde inte skriva något till er. Det var en äcklig dag igår. Jag kräktes säkert 14 gånger, utan att överdriva. Det illamåendet jag hade igår är obeskrivligt. Jag tror inte att jag tål morfin faktiskt. Det ger mig huvudvärk, illamående och en massa kräk. Vid vissa tillfällen spydde jag till och med via näsan. Det var så kraftigt! Efter några gånger var strupen så retad att jag kräktes blod och efter ytterligare några gånger kom det endast slem och galla. Det var en vidrig dag igår. Varken vätska eller mat gick ner, så på eftermiddagen satte de in dropp. På kvällen fick jag i mig två skorpor, te och en brödbit. Tack och lov fick jag behålla det!! Jag somnade strax efter, vid 23, och vaknade inte förrän åtta i morse. Såååå skönt!! 

Jag åt lite gröt till frukost och strax ska jag få lunch. Sedan åker jag nog hem, om allt går bra med maten :) Jag har inte så ont längre heller. Jag klarar mig hemma.

Inskriven

Tjenare på er!

Jaja, jag försökte i alla fall. Blev inrullad på avdelningen för ca 30 minuter sedan. Kom hit vid tolv och blev inskriven på en gång. Jag ringde innan jag åkte, så de visste att jag var på väg in. Min buk är svullen som en vattenmelon och från 06:00 ska jag vara fastande ifall de får för sig att operera lite. Men jag tror inte det blir så, det är bara för säkerhetsskull. 

När jag var nere på akutmottagningen så hann jag filosofera lite. En undersköterska satte en ID-band på mig och så sa hon "Sjuksyster kommer alldeles strax med morfin till dig." Hur länge tycket ni att alldeles strax är? Jag tänker att tiden förkortas mellan snart, strax och alldeles strax. Det tog 25 minuter, inte direkt så jag tolkar alldeles strax på en akutmottagning. Jag tänkte 5- max 10 minuter. Förstå vad besvärligt om hon hade sagt "snart" istället. Säkert en timme!!

I alla fall. Nu har jag fått rejält med morfin. Har lite ont, inte trött. Men ska försöka sova. 

Godnatt!

Forskningsstudie på G

Idag har jag jobbat. Det gick bra! Men jag var lite trött, jag sov knappt något på natten och jag vågade inte ta Citodon ifall jag inte skulle komma upp i tid. Så snart är det läggdags för mig!

Jag har blött en hel del näsblod idag, vet inte riktigt varför men det blir så ibland. Det är lite störigt, men det går väl över snart.

Alltså, jag är så grymt glad att det gick bra att jobba på full dos Citodon!! Nu hoppas jag att det går lika bra resten av veckan med :)

Har du eller någon du känner endometrios och inte går på någon behandling för det? Då kan du bidra till en forskning! Som tack får du 1000:- Ganska schysst va?
Anmäl dig här!

Cysta

Ja, det var ju inte så konstigt att jag har haft ont! Läkaren kunde se bukvätska på två ställen om livmodern, och något som såg ut som en cysta. Han var inte helt säker. Jag har inte helt fattat det här med bukvätskan, jag har alltid det tycker jag.

Nu vet jag i alla fall varför jag har haft ondare. Han ville skriva in mig för smärtlindring i några dagar, men jag sa att jag avvaktar några dagar till istället. Blir det värre så åker jag in. Jag har i alla fall ringt jobbet och meddelat att jag kan jobba, men inte köra. Jag sa att jag hade en cysta och att jag kommer att äta Citodon i några dagar. Så den biten har löst sig i alla fall :)

Igår innan jag gick och lade mig såg jag på Berättelsen om Pi. Har ni sett den? Den var ganska fin och djup. Lite för mycket drama för mig, men jag blev berörd i alla fall :)

När jag kom in på gynmottagningen på sjukhuset idag så såg jag informationsblad om endometrios bland allt annat. Gissa om jag blev glad!!

Kan ni se den? :)

Min lille busgris :)

Cristoffer kan somna precis hur som helst!

Här är jag på Rhodos, i den lilla staden Lindos :)

Hemma

Jag var tvungen att gå hem från jobbet imorse. Det gjorde för ont, sa att jag hade ont i magen... Vad ska jag säga? Imorgon har jag jobb hela dagen, så jag måste ringa snart och tala om ifall jag kommer eller inte. I eftermiddag har jag tvättstugan bokad också. Det är dags att tvätta!

Imorse när jag vaknade hade Cristoffer kräkts på två ställen i köket och bajsat i duschen, rännskita. Lilla plutt, inte undra på att han var så skruttig och myssjuk igår om han känner sig lite dålig.

Nu ska jag ta lite smärtisar, vila och sedan ladda inför tvättstugan.

På måndag förmiddag

Då ska jag till sjukhuset för att göra en undersökning. Barnmorskan som ringde var jättetrevlig och hjälpsam. Läkaren jag ska till är tydligen inte helt färdigutbildad, men hon lovade att mer erfaren personal skulle finnas till hands om det behövdes. Bra, för jag är trött på oerfarna läkare. Men det är också bra, då har han inte tröttnat på sitt jobb än och är förhoppningsvis tillmötesgående och intresserad. Tjing tjong!

Pain scale 6

Igår vid 21 svalde jag två Citodon, en Ipren och en insomningstablett. Jag somnade innan tio och vaknade vid tio på förmiddagen. Jag har sovit ca 12 timmar inatt, jag vaknade några gånger eftersom Cristoffer ville gosa lite.

Idag har jag ont. Jag är inte så trött, men jag är matt. Jag har tagit en lång dusch och ringt till gyn på Ryhov. Jag väntar deras samtal vid två. Jag hoppas på att de har en tid till mig för undersökning imorgon eller på måndag. Igår kände jag lite spänningar på höger sida, det har jag aldrig känt tidigare. Mina problem sitter på vänster sida. 

Idag är jag ledig hela dagen och det är så långtråkigt. Jag har ingenting att göra! Igår tänkte jag att jag skulle åka in till Jönköping idag eftersom det är internationella matmarknaden Man kan provsmaka en massa gott från olika länder. Jag älskar sånt! :) Men jag klarar inte av att åka just nu. Så, jag softar i soffan här med datorn och mobilen. Cristoffer leker lite, men han har varit helt galet kelig de senaste dagarna. Trycker in huvudet i mina handflator och mot min hals. Han vill gosa hela tiden!

Tjolahopp!

Nu jobbar jag mest hela dagarna, har olika pass mellan 7:30-21:30
Det är skönt att ha någonting att göra, men de senaste nätterna har jag haft ont. Det börjar på eftermiddagen någon gång och sedan sitter det i. Jag vill inte sjukanmäla mig, det känns jobbigt eftersom ingen på jobbet vet om min endometrios. Och dessutom känns det inte bra att vara borta när man är vikarie. Så har jag ju Cristoffer också, vart ska han ta vägen om jag måste till sjukhuset? Nej, det går inte.

Mina kollegor på jobbet är trevliga och hjälpsamma, jag trivs verkligen i arbetsgruppen. Det känns viktigt att ha ett trivsamt sommarjobb och jag har verkligen haft tur! :)

Jag tar mina tabletter och försöker ignorera smärtan. Det går sådär, jag är väldigt trött. Jag kan tar inget morfin eller Citodon heller, eftersom jag kör mycket bil i jobbet. Jag får se hur jag gör nästa vecka, om det inte går över vill jag åka och bli undersökt.

Nästa vecka är det dags för Zoladexspruta igen. Förra gången så var jag ensam när jag gick och tog den, det gick bra! Nästa vecka kommer det gå lika bra :)

Hej hej

Nu är det sommar, så jag hoppas att ni njuter för fullt!
Jag har varit riktigt dålig på att skriva här, av olika anledningar som jag ska försöka berätta för er.
Dels har jag varit bortrest en vecka, det var riktigt härligt. Jag hade det jättebra med sol, bad, god mat och roligt sällskap bestående av en fantastisk vän! När jag kom hem började jag arbeta dagen efter och sedan har det varit midsommar. Jag har inte haft så långa arbetsdagar, men när jag har kommit hem har jag oftast varit väldigt trött, eller så har jag haft något för mig.

Jag håller på att trappa ner på Venlafaxin nu och det tycker jag går hyfsat bra. Nu, och får en månad sedan, har jag en blödning som jag inte ska ha. När jag ringer till endocentret och vill ha en telefontid så  är det fullt. Varje gång. Jag vet inte om jag blöder för att det är en slemhinna som har lossnat, eller om det är något annat. Men jag har lite ont, en dov smärta som jag inte brukar ha. Annars så mår jag jättebra med Zoladexsprutan. Bäst hittills!! :) Det känns helt underbart, som att få en stor del av min kropp tillbaka.

Jag känner mig rätt så stabil fysiskt nu. Det är bara träningen som ska komma igång. Psykiskt är det okej, jag känner mig ofta ensam och nedstämd, men så är känns det ju ibland i livet. Men det är lite jobbigt. Jag tror att det är medicinerna som tramsar sig och håller på.

Det är skönt att det är sommar, sol och dagar med arbete. Men jag längtar tillbaka till vardagsrutiner och att träffa andra människor i skolan och så. Det är lätt att känna sig ensam i en liten stad där man inte känner någon. Men det kanske bli ändring på det snart, jag har lite planer på att flytta till Jönköping.

Under sommaren har jag ingen samtalskontakt, men jag har träffat kuratorn två gånger hittills. Hon verkar ganska vettig, jag hoppas att det blir bra.

Jag lovar att skärpa mig, snart hörs vi igen!!

En tur till sjukhuset

Nu har jag äntligen sommarlov!! Idag har jag jobbat, imorgon ska jag städa här hemma, på tisdag bär det av till Stockholm och på onsdag lyfter jag för att landa på Rhodos. Ni anar inte hur jag längtar! Alla medicinerna är nerpackade i en speciell necessär, EU-kortet är framlagt och nu ska jag bara njuta och ha det bra. En vecka blir jag borta och sedan väntar jobb i sju veckor.

Den senaste veckan har jag slarvar med Venlafaxin, antidepp, vilket kan ha orsakat varför jag var tvungen att åka till sjukhuset i fredags. Jag vaknade vid nio av sus i öronen och en fruktansvärd huvudvärk, jag har aldrig upplevt en värre yrsel tidigare. Jag satte mig upp, klädde på mig och bestämde mig för att gå ut på en gång och ta frisk luft. Jag gick till fiket och köpte en kaffe att ta med, jag dricker inte ens kaffe men jag tänkte att jag kanske behövde koffein. Sedan gick jag till affären och handlade Treo. På vägen hem kände jag att jag knappt kunde gå, allting snurrade och jag ville inte ha ögonen öppna. När jag klev in genom porten blev det svart. Och nästa gång jag öppnade ögonen låg jag på golvet, jag blödde lite från pannan. Jag låste upp min dörr, lade mig i soffan på en gång och ringde till vårdcentralen. Jag pratade med en sjuksköterska och hon ringde efter en ambulans.

Efter en stund kom det in två män från räddningstjänsten i väntan på ambulanspersonal. De tog lite blodtryck och sådant. När ambulanspersonalen kom fick jag en Treo, vi pratade lite och jag låg kvar ett tag innan jag kunde resa mig upp, jag fick hjälp till toaletten. Jag var så sjuk kissnödig. Jag hade inte kissat sedan någon gång på natten. De fyllde två skålar med mat till Cristoffer och fyllde nytt vatten. Det kändes skitjobbigt att lämna honom, för jag visste inte när jag skulle komma tillbaka. Han hade blivit lite uppkäftig när räddningspersonalen kom, fräst åt dem och grejer. Sedan blev han lite blyg och gömde sig under soffan och tillslut var han som vanligt, skuttade omkring och lekte. Han följde med mig in på toaletten när jag skulle kissa. Han följer efter överallt den lilla grisen.

I ambulansen fick jag en nål i armen och en spypåse. Aldrig i hela mitt liv har jag haft sådan huvudvärk och sådan yrsel. Det var fruktansvärt! Väl framme på sjukhuset, vid tvåtiden, tog det inte lång tid innan två personal hade dragit av mig på överkroppen och kopplat upp en massa elektroder. Jag fick Primperan (mot illamående) intravenöst och Alvedon i droppet. En läkare kom och lös mig i ögonen, kollade alla reflexer, kände lite här och där och bad mig göra olika saker med armarna och benen. Läkaren skickade en akutremiss till magnetröntgen av mitt huvud, hjärnan. Det tog ca 1 timme innan jag blev ditrullad. Under tiden låg jag och blev tilltittad då och då och skulle göra lite olika saker. Vid fem kom röntgensvaren, de såg bra ut, likaså alla blodprov. Läkaren bedömde att jag förmodligen hade ett dubbelsidigt migränanfall. Jag fick med mig Alvedon och Primperan på recept, som suppositorier. En snäll vän körde hem mig, fixade lite lunch och stannade en liten stund. Jag somnade bra sedan på kvällen.

Igår när jag vaknade var allt tillbaka. Jag mådde pissdåligt, kräktes och trodde jag skulle svimma hela tiden. Jag kollade upp vad som kan hända i kroppen om man missar Venlafaxin, och efter att ha läst om saken närmare misstänker jag att min kropp reagerade så starkt för att jag hade missat fyra tabletter. Så jag tog min dagstablett och bestämde att jag måste vara nogranare med den. När man slutar med Venlafaxin tvärt har man en utgångsperiod, mellan 1 vecka upp till 2 månader. Och alla symptom stämde in. Men jag ringde till sjukvårdsupplysningen och de trodde inte att det kunde vara det, men jag tror det. Jag ringde till och med vårdcentralen först men blev kopplad till larmcentralen som fick förklara till mig att det var lördag och att min läkare inte var anträffbar. Haha!!

Jag mådde piss, gick och lade mig i sängen, vaknade fyra timmar senare utan huvudvärk, utan yrsel och pigg som som liten solros! Just precis nu har jag lite ont i huvudet, men mer som spänningshuvudvärk. Och det beror säkert på regn- och åskvädret som råder här.

I alla fall, på måndag ska jag ändå ringa och prata med min läkare. Jag vill inte ta Venlafaxin längre, jag har huvudvärk hela tiden och dessutom hade jag ingen aning att det skulle vara så svårt att sluta med den!

Stora stygga vargen på promenad!

Cristoffer säger hej!

Han har missat lite vilken toalett som är hans.