Tänk att för en dag få slippa smärta

Tänk att bara för en dag få känna detta igen. Tänk att för en dag slippa smärta. Tänk att för en dag slippa ångest och oro. Jag hoppas att den dagen är nära, då vill jag känna såhär.

Här, i den stilla gryningen
kan jag känna, allting andas, igen
Dom tunga molnen,
drev iväg med vindarna
Inga tårar, ifrån himlen,
blir till regn
Vi, hör orden i en sång, som
finns kvar här i våra hjärtan
Nu, i lugnet efter storm

En ängel flög förbi
mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende,
på vår jord
Som en sol som värmer oss
Som ett himmelskt stjärnebloss
Så vi kan betrakta livets skeende,
med en tro

En tanke till dig

Ligger och läser en artikel om Emilia som 27 år gammal avled på grund av endometrios. Hon träffade 32 läkare på nio månader, ingen tog henne på allvar. Det är så hemskt, så fel och så vansinnigt!
Nonchalerad av 32 läkare

Senaste dagarna har varit tuffa, jag har tagit tabletter oftare än vanligt och känner mig låg och sänkt. Skäms över att jag har ont och över att det inte alltid blir som jag sagt, om man är bortbjuden eller ska ha gäster etc. Men jag har börjat lyssna mer på min kropp nu, efter att jag fått min diagnos. Jag försöker tillåta mig att vila mer. Men det börjar kännas som att det hindrar mig från att vara med om en massa saker. Det känns inte bra.

Arg och ledsen!

Idag tänker jag bara kopiera in en inlägg som jag skrev på ett forum. 

Jag hatar den här skitsjukdomen!! Har haft en galet intensiv och trevlig dag som tyvärr slutade med att jag nästan fick krypa hem i regnet. Kom hem dyngsur, tryckte i mig tabletterna och slängde mig i sängen. Nu har den värsta värken äntligen släppt. Varför ska man aldrig få ha roligt för??!!!!! Det känns som att så fort man har en bra dag så måste man ändå tillslut avbryta den. Sitta å hulka och böla på tunnelbanan och alla tittar på en som om man vore dum i huvudet. Arg och ledsen nu!!

Det som ändå är bättre är att jag idag fick starkare smärtstillande utskrivet. Nu blir det max 8 citodon om dagen när det är som värst. Plus naproxen och alvedon. Det är vad som ligger i mig nu.

 

Första akupunkturbehandlingen

Idag var det dags! Efter jobbet hade jag en 30-minuters tid på ett rehab-center i närheten där jag bor. Det var en medelålders kvinna som jag fick träffar. Alla träningsmaskiner och inredningen i stora lokalen var gamla, liksom musiken som spelades. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig. Men oj vilken skillnad det är på statliga ställen och privata behandlingsställen där allt känns lyxigt. Hon var i alla fall jättetrevlig och jag fick berätta lite om mitt ärende. Sedan fick jag ta av mig jeansen, ligga ner på höger sida och så fäste hon fem nålar på mig. En vid fotleden, en på knät, två i sidan på korsryggen och en på handen mellan pekfingret och tummen. Nästan 50 minuter fick jag behandling, jag höll på att somna. Under tiden gick hon iväg och kom och kollade till mig då och då. Hon stängde inte dörren helt och det kändes inte så bra. Vem som helst kan ju se in, även fast man ligger med en handduk över sig. Och så hördes träningsmusiken in jättehögt, så det var lite svårt att slappna av i början. Det kändes lite när hon stack i nålarna, men sedan är det bara skönt. Så länge man inte rör på sig :) Har en ny tid bokad nästa vecka igen. Imorgon är det tid nr 2 hos kuratorn. Det ska väl gå bra :)

Endometriosnyhet på SRP3 idag!

Läs och lyssna, dela och prata om!
Kramar

Här är länken
Endometriosnyhet i SRP3

Akupunuktur bokat!

Jag fattar ingenting. Antingen sover jag dåligt eller så orkar jag inte hålla huvudet uppe. I fredags sov jag över hos en kompis, jag vaknade först vid sju, sedan nio och till slut gick jag upp strax före tio. Vi åt frukost och sedan åkte jag hem. När jag var hemma vid tolv så åt jag igen och sedan gick jag och lade mig. Jag sov/vilade fram till fem eller så, någonstans där emellan gick jag upp och åt lite. Duschade när jag vaknade, åt igen och sedan var jag halvpigg. Ändå så pigg att jag tog mig till en bjudning på kvällen. Men jag var inte där så länge. Jag kom hem vid ett igen och somnade på en gång och sov till tio imorse. Jag kanske håller på att bli sjuk? Vad är det med aptiten liksom?

I alla fall. På tisdag kväll har jag fått tid för akupunktur. Det fanns plats på ett ställe i närheten där jag bor, som dessutom är giltigt med frikort. Hur bra som helst! Dock är det bara en halvtimme och jag är lite orolig över kompetensen. Jag har ju fått det förut, hos en bekant som är otroligt kunnig och verkligen intresserad av det "fall" han behandlar. Jag hoppas att de är lika intresserade inom vården.

Onsdag

Nej, det blev ingen träning igår. Det gick bara inte. Jag vaknade tidigt imorse av att jag hade ont. Tog tablett och väntade tills den hade börjat verka. Då gick jag upp, så jag blev lite sen till jobbet. Men det gör inget. En halvtimme hit eller dit. Jag fattar inte varför jag har ont. Det är oftare nu än innan laparoskopi. Jag ringde och bokade telefontid också. Så på tisdag om drygt en vecka vet jag mer. Jag blir inte klok på det här alltså!

Besvikelse

Ibland blir jag så jäkla besviken och ledsen på min kropp. Varför måste den styra så mycket? Natten till måndag sov jag inte en blund så måndagens arbetsdag blev supertuff! På grund av sömnbristen missade jag även en konsert jag skulle gått på. Inte vilken konsert som helst. Laleh skulle spela på Cirkus i Stockholm. Istället sålde jag min biljett till en kollega och somnade strax efter åtta. Besviken, ledsen och arg. Typiskt!

Idag gick arbetsdagen bättre. Jag är lite trött. Hade ett bra, kort möte med kuratorn på stödteamet, på Huddinge sjukhus. Ska dit igen nästa vecka. Det känns bra! Nu har jag mer ont än vanligt i korsryggen och vänstra benet. Klockan 20:00 är det Zumba på schemat. Jag har en timme på mig att känna efter vad kroppen vill. Å andra sidan är det ju bara bra att röra på sig, men det är lite svårt när man knappt kan stå upp rakt. Alltid  smärta i vägen... Men jag vill inte att det ska styra mitt liv och mina val. Tankarna flyger hit och dit.

Blödning och akupunktur

Hmm... Jag måste nog ringa vården imorgon, blöder fortfarande. Har inte mer ont än vanligt, så jag tror inte att det är någon fara. Det kan ju vara hormonerna, det står i förpackningen att man kan få blödningar. Men jag ska ringa för säkerhetsskull, och se så att det inte har något med träningen att göra.

Sedan har jag bestämt mig att jag ska prova en akupunkturbehandling. Det kan lindra smärtan så jag hoppas att det funkar på mig! Det finns akupunktur på de flesta sjukgymnasterna knutna till vårdcentralen, men jag har ringt några och det verkar vara fullt överallt. Det dumma är att det inte heller finns ett kösystem, helt sjukt! Så det andra alternativet är privat klinik, men då kostar det runt 500:- per gång istället för 80:- alternativt högkostadskort. Det är lite surt... Jag ska ringa några fler sjukgymnaster imorgon, hoppas att det finns plats någonstans.

Ha en finfin söndag i solskenet!

Första träningspasset efter laparoskopi

Åååh! Idag var det första gången på en månad som jag har rört på mig så mycket att jag har svettats. Skön! Äntligen mådde jag så bra att jag kunde gå på ett zumbapass som för övrigt var stenhårt. Det var ett jättebra pass med en del nya moves och övningar som jag inte hade gjort tidigare. Nu är jag mätt och nyduschad. Det känns så fräscht! Upptäckte dock att jag efter passet hade fått en liten blödning, jag får undersöka saken mer imorgon. Jag har ju inte mer ont än vanligt och det kanske fortfarande är normalt med småblödningar två veckor efter operation? Herregud, det är bara två veckor sedan allt hände! Det känns som att det har gått flera månader. Värst vad man anpassar sig till nya saker fort. Eller tror att man har anpassat sig... Glad känner jag mig just nu i alla fall!