KBT och föreningspyssel

Tjena tjaba
Förra veckan hade jag min första KBT-tid. Dagarna innan och samma morgon kände jag mig så skeptisk och anti alltihopa, jag får direkt taggarna utåt när jag ska gå på samtal. Men alltså, vilken duktig och professionell terapeut. Det är en äldre man med mycket erfarenhet, det känns inte ett dugg konstigt att prata med honom. Han dömer inte, han använder tavlan när vi pratar så jag får översikt över vad vi har pratat om. Jag hoppas att det känns lika bra nästa gång!

Om tre veckor är det dags för undersökning i Stockholm, jag tror att jag måste ta ett uppehåll med sprutan. Det värker i hela kroppen och drar i skelett och ledet. Jag längtar efter en paus... Jag vet inte om det är värt det längre, att gå på behandlingen. Jag mår så fruktansvärt dåligt av biverkningarna och det är sjukt tröttsamt. Jag ska ta upp detta med min läkare och förhoppningsvis kommer vi fram till en bra lösning.

Om en vecka åker jag till Stockholm för en blixtvisit över dagen, det är lite föreningsarbete på schemat. Jag ser fram emot det, snart kan jag berätta för er vad vi har haft för oss!

Hemmapyssel

Vi flyttade ju för snart två månader sedan och nu är det mesta färdigt. Det som inte är bra än är hallen och sovrummet, men den får bli klar med tiden. Såhär har vi det hemma!

Tallrik från Höganäs fylld med freshi, freshi :)

Jag prenumererar på Elle mat & vin, världens bästa tidning!

Min favoritolja efter dusch och bad :)

Tapeten kommer från Eco's serie Happy, och soffan är köpt på Mio.

Cristoffer älskar att ligga och vila på soffan!

Kära Stringhyllan jag fått av mor och far. Tavlan fick jag i 16års present.

Batteridrivna värmeljus är superbra när man har en nyfiken katt!

Världens skönaste soffa är från Highland, finns på Mio.

Sjukhus, bodylotion och en dikt

Tjena tjaba!
Idag hade jag min första KBT-tid, äntligen!! Dessvärre så försov jag mig och missade tiden, typiskt mig, men nu har jag bokat in en tid varje vecka i några veckor framöver.

Igår kom jag hem från sjukhuset, där jag var inlagd två nätter. Jag hade nog klarat mig hemma, men jag stod inte ut längre. Jag hade för ont och sov knappt någonting. De gav mig mest oxynorm, men även petidin ena dagen. Båda är syntetiskt morfin och tack och lov fick jag ingen migrän och ingen spysjuka av dem! Läkarna talade ihop sig och tyckte att jag bör överväga att be om dubbel dos av Zoladex, sprutan. Och vilket sammanträffande, idag kom nämligen en kallelse på posten till Endometriosmottagningen i Stockholm. Jag ska dit den 27 februari och då kan jag ta upp medicineringen med min läkare. Det inte kul att behöva ta dubbel dos, men det är inte heller kul att jag hamnar i smärtskov ungefär varannan, var tredje månad. Det känns alldeles för ofta och det är tröttsamt.

Igår antecknade vi olika recept och skrev en inköpslista på livsmedel vi ska storhandla idag. Det blir mycket lax, kyckling/kalkon, grönsaker och quinoa. Jag ska ta bilder och visa er :) Nu ska det nämligen bli strikta ändringar av min kost, jag tror nämligen att mycket av mitt mående har med det att göra. Jag har även fått ta del av ett recept som man gör cashewpesto. Det låter så sjuk gott!!

Eftersom jag alltid tycker så sjukt synd om mig själv när jag har varit dålig, så uppmuntrade jag mig själv med lite superbillig rea- och outletshopping igår. Sandaler från Duffy 150:- och en bodylotion från Elisabeth Arden för 200:- Hurra! Jag skulle aldrig i hela mitt liv lägga ner mycket pengar på fina produkter, när man kan vänta tills de är på rea.

Första natten på sjukhuset skrev jag av mig lite. Det resulterade i detta.

När det ilande pipet var fjärde sekund får fötter att röra sig i en snabb takt, fram och tillbaka i korridoren.

När du själv har väntat så länge du kan med att trycka på den röda knappen, och fyra sekunder känns som fyra minuter.

När varje rörelse du gör, varje andetag du tar som får din hud att röra sig, får dig att tänka tankar du inte trodde var möjliga. 

När du mot all förmodan lyckas somna, drömmer du dig iväg till en verklighet, för att sedan vakna upp i en mardröm.

När du sväljer hårt, kväver tårarna och känner dig jävligt tacksam över din envishet och värmen som din familj och dina vänner omger dig med.

När du kommer fram till att mardrömmen du är i är lång, men går att vakna ur och monstret som jagar dig tillslut kommer antingen bli din vän eller ge upp.

När du innerst inne vet att kvalitén på ditt liv är beroende av din styrka, din acceptans, vänskapen till och handlingen av ditt livsöde.

När du då inser att valet inte är svårt, men hänger på ditt tålamod. Andas, håll ut, le och tänk på alla de underbara dagar du inte har en röd knapp vid din sida.

Framtiden i nutiden

Jag tror jag är på väg in i någon slags period. Av vad vet jag inte riktigt. Men jag känner mig låg, har haft ont mer senaste veckan och känner mig hängig igen. Nästa vecka har jag fått en tid med en psykolog, men jag vet inte vad det är för tid eftersom jag inte har ringt om bett om en tid. Jag hoppas att det är information om att min KBT är på gång. Jag har mycket frågor och tankar som snurrar i huvudet och jag känner mig mer och mer orolig inför sommaren. Jag tar examen i maj och sedan är det tänkt att jag ska börja jobba. Jag vill jobba, jag älskar det jag läser och jag vet att jag är duktig. Jag tänker mycket på ekonomi och är orolig över att ha en oförstående chef. När tar jag upp mitt problem på ett jobb? På intervjun? Vem anställer mig heltid då? Kan jag arbeta heltid? Och om min kropp inte orkar det, vilka är mina möjligheter och förutsättningar att komplettera min ekonomi? Jag är rädd för framtiden och jag kan inte sluta älta det.

Nytt år och nya mål

Hej och god fortsättning!
Den senaste månaden har varit lite upp och ner. Smärtan har varit i kontroll, men jag har mått sämre psykiskt då och då. Jag har inte längre samma skrivlust som förr. Det kommer och går, som allt annat.

Jul och nyår firades med familj och vänner, jag hade det bra och trevligt. Det börjar kännas som hemma i nya lägenheten nu och jag hittar bättre i området. Nästa vecka börjar jag min 13-veckors praktik och sedan tar jag examen. Det är inte långt kvar till dess! Som jag längtar :)

Svar från gastroskopi och sigmoideskopi

I fredags gjorde jag gastroskopi och sigmoideskopi på Ryhov i Jönköping. Kvällen innan tog jag en Klix 120 ml och sedan ytterligare en samma morgon. Jag vaknade vid åtta och gick upp vid nio. Strax före tio gick jag hemifrån. När jag kallades in på avdelningen visades jag in i ett stort undersökningsrum. Sjuksköterskan var jättetrevlig och talade om för mig vad som skulle hända. Innan kirurgen kom fick jag bedövning i halsen, de skulle göra gastroskopin först. Bedövningen sprutar man in i halsen, det såg ut som en stor flaska nässpray fast till halsen då. Vätskan var stark, som jättestark pepparmynta utan mintsmak om ni fattar...

Det gick fort att bli bedövad och sedan kändes det obehagligt att svälja. Jag fick lägga mig ner på vänster sida och bita tag i en plastbit. I mitten av platsbiten fanns det ett hål som de skulle föra ner slagen i. Precis när de för i slangen ska man svälja. Alltså, det var jävligt obehagligt att känna ett tjockt rör pressas ner i halsen. Hela undersökningen tog kanske fyra-fem minuter. Det svåraste var att få till en regelbunden andning. Det tog säkert någon minut innan jag fick till det. Sedan kändes det mest märkligt. Det är inte varje dag jag har en tjock slang ner från strupen till magsäcken.

Jag hade ena armen under huvudet, sjuksköterskan kramade om min hand, klappade mig på huvudet och torkade de tårar som rann. Jag var inte rädd, men det kom tårar automatiskt av obehaget. Min andra hand vilade på magen. Helt plötsligt kände jag något stort stick upp under huden. Så märklig känsla!!
När de drog ut slangen gick det fort. Sedan satte jag mig upp en liten stund och fick besked på en gång att det såg bra ut i magsäcken. Fin färg och det lilla sår jag förmodligen hade haft var borta. Medicinen jag fick har gett resultat. Skönt!

Jag lade mig ner igen på samma sida. De vände på britsen och jag fick dra ner mina leggings och trosor. Värsta effektivt. Nu kunde jag titta in i skärmen som kameran i slangen var kopplad till. Så häftigt!!
Även detta kändes obehagligt, och när slangen skulle följa tarmens kurvor gjorde det fruktansvärt ont. Jag vet att jag jag svor högt flera gånger och kunde knappt ligga stilla. Jag ville bara ta bak handen och dra ut skiten. Det gjorde så jävla ont och jag sa till läkaren att precis på det sättet har jag haft ont de senaste månaderna. Jag fick svar direkt att jag hade en liten spricka där inne och att det med största sannolikhet var orsaken till smärtan. När undersökningen var klar sa läkaren att han inte kunde så några förändringar eller något som visade på att endometrios har spridit sig till tjocktarmen. Så jävla skönt!! En liten spricka är ingenting mot vad det hade kunnat vara. Jag är så lättad!! Dessutom ska det självläka, och gör det inte det ska jag återkomma. Men nu är jag inte orolig längre :)

Allt som allt var jag i rummet kanske fyrtio minuter. Fort gick det! Det känns skönt att vara klar med två obehaglig saker. Jag känner mig så duktig som andades på rätt sätt och allt. Hurra för mig :)

Jag är väldigt, väldigt glad över att de läkare jag har träffat har tagit mig på allvar och skickat remiss till dessa två undersökningar. Jag är tacksam över det och kunde inte ha fått bättre bemötande och vård! Tack Ryhov <3

Julönskning 2013

Precis som förra året har jag en ända önskan i år. Jag vill ha din hjälp till mitt kollage. Och i år vill jag slå förra årets rekord!

För endast 100:- blir du stödmedlem i Endometriosföreningen och är med i kampen för kännedom, forskning och behandling. Endometrios är en kronisk sjukdom och något botemedel finns inte än. Många kvinnor lever med sammanväxta organ, kronisk smärta och barnlöshet på grund av detta.

Vill du bidra till mitt kollage? Självklart anonymt. Tag då en bild på ditt välkomstbrev och maila det till minendometrios@gmail.com eller jonkoping@endometriosforeningen.com För er som känner mig privat går det även bra att mmsa. 

Delta gärna även i mars månads event på Facebook - Den gula promenaden

För mer information är du välkommen att maila på ovanstånde adresser.
Vill du lämna ytterligare bidrag tas det tacksamt emot av Endometriosföreningens, via följande konton:  PG - 75 49 66-0 alt. BG - 5444-4310

Tack så hjärtligt!!

I konflikt med mig själv

En av anledningarna till varför jag inte har varit så aktiv här är för att jag den senaste tiden har haft mycket ångest och inte känt mig bra psykiskt. För att inte behöva tänka på det ännu mer har jag inte haft någon lust att varken skriva om det eller fokusera på det. Det har inneburit mycket sömn och medicin som dämpar oro.

När jag känner mig ångestfylld känner jag mig otillräcklig och som en börda. Jag har svårt att se framåt och jag vill inte tänka på framtiden. Jag försöker be om hjälp för småsaker i vardagen, men det är egentligen saker jag kan göra själv. Det där med att öva på att be om hjälp använder jag till helt fel saker. Jag förmår inte att be om hjälp för sådant som jag verkligen inte orkar själv. Jag känner mig som en börda som bara är grinig, irriterad och tar en massa energi från andra. Jag vill inte vara i vägen och jag vill inte ta någon annans tid. Det spelar ingen roll vad andra säger eller gör. Visst, det gör mig rörd och jag blir glad när någon visar sin omtanke. Men, tänker att de skulle aldrig ha gjort det om jag inte var i den här situationen. Jag vill bli sedd som den jag är, inte som hon med endometrios. Jag vill inte ha empati. Jag vill inte bli daltad. Jag vill bara att någon lär mig att acceptera saker som de är och lär mig att leva med det jag har. Och samtidigt vill en annan del av mig bara bli omhändertagen och låta mig själv ta emot hjälp och stöd.

Tack till alla ni som på något sätt finns i mitt liv.

På fredag, exakt om en vecka, har jag tid på sjukhuset för att göra gastroskopi och sigmoideoskopi. Det görs efter varandra så det kommer att bli en lång dag på sjukhuset. De ska undersöka matstrupen, magsäcken, tolvfingertarmen och tjocktarmen. Jag får inte äta eller dricka sex timmar före undersökningarna. Jag kommer att vara så hungrig!! Så jag hoppas att det går fort och att inget utav det gör ont. Jag har ingen aning hur lång tid det tar innan jag får svaren, förhoppningsvis kan de kanske säga någonting samma dag. Jag vet inte hur det funkar. Min förhoppning är att det är mina nuvarande problem i samma område som ställer till det för magen och tjocktarmen, jag hoppas verkligen inte att endometrios har spridit sig både upp och ner. Jag har ju tagit mina sprutor och mediciner regelbunden en lång period nu, och de är ju förebyggande för just spridning.

Flytten till Huskvarna har gått bra. Det är fortfarande grejer att göra, som att tapetsera om en fondvägg, köpa soffbord och sätta upp hyllor. I slutet av december kommer vår soffa från Mio. Det blir soffan på bilden nedan, fast i ljusgrått. Färgen på tyget heter Natura Silver. Ena hörnet är en cosydel, så jäkla mysigt att gosa ner sig där!

Hej igen

Herregud, det var nästan en månad sedan jag skrev sist. Jag har inte haft lust till någonting alls egentligen. Strax efter att jag kom hem från resan var jag åter på sjukhuset på grund av magsmärtor och blödningar från rumpan. Jag väntar på en tid till gastroskopi. I veckan ska jag även ta cellprov och ta min spruta, och inom kort ska jag göra en undersökning för att se om endo satt sig på min tjocktarm.

Senaste veckan har jag haft mycket ont. Jag har vilat hemma och packat lite i omgångar, för i helgen flyttar vi till vår nya lägenhet. Jag längtar så otroligt mycket till det! En ny början och en nystart på massor av saker. Det känns så bra! Om några dagar kommer jag att vara piggar och då ska jag skriva mer.

Puss på er

Spruta idag och så efterlyser jag recept!

Om ca 30 minuter har jag tagit min spruta, Zoladex och det lilla implantatet skickas några centimeter rakt in i buken. Fy faan säger jag bara!

Imorgon flyger jag till Madrid, jag längtar verkligen efter ett litet miljöombyte och bara få vara med min fina familj. En vecka är alldeles lagom och jag är så glad att denna vecka kommer just nu. Jag behöver verkligen få fly lite från mitt liv här. Jag har packat en hel necessär med smärtisar, lugnande och smärtisar om jag skulle behöva det. Förhoppningsvis mår jag bättre när jag har skärpt mig med kosten och kan se att jag har svagare smärtor om en månad eller så. Håll tummarna! Och håll även tummarna för att nästa undersökning visar att endometrios inte har spridit sig till mina tarmar!!! Det känns så tungt att tänka på det och ju mindre jag förtränger det desto mer oro känner jag. Jag måste hitta pepp, pepp, pepp, pepp!

E F T E R L Y S N I N G
Igår bakade jag fröknäcke och jag känner mig ganska så pepp på att ändra mina matvanor och lägga om kosten. Men jag behöver pepp och pushar. Har du något smarrigt recept?
- Det ska inte innehålla tillbehör som pasta, ris, potatis, rött kött, soja- och mjölprodukter.
- Dock gärna böner, linser, grönsaker, fisk, nötter, fågel etc.
- Det får gärna gå att göra i stora mängder så att jag kan ha det i matlåda eller frysa in.
- Eftersom en god kost innebär planering och tid, så vill jag även gärna ha tips på förberedning och saker att alltid ha hemma.

TUMMEN UPP FRIENDS! HA EN FINFIN HELG!

Uppvak efter operation mars 2012