Idag fick jag prata med en barnmorska från Endometrioscentrum på Huddinge Sjukhus. Hon var jättesnäll och visade på ett enormt tålamod för alla mina frågor och funderingar. Det kändes jättebra! Varje dag läser jag i en sluten grupp på Facebook hur många andra kvinnor med sjukdomen blir dåligt bemötta av vårdpersonal. Det är helt vidriga historier de beskriver! Återigen, hur tror andra - och dessutom läkare - att det kan behandla sina patienter egentligen. Den enda som vet hur man mår är en själv och ber man om hjälp då ska man få hjälp! Det är så förnedrande och kränkande att inte blir trodd. Jag är otroligt tacksam för att jag har en bra kontakt och att det alltid finns någon att prata med. Jag är också väldigt tacksam över att ett utav de få mottagningarna som finns är i min stad, Stockholm.
Barnmorskan förklarade sjukdomen lite tydligare och gjorde sitt bästa för att övertyga mig om att graviditet och barn finns med i framtiden. Tar det tid så får man professionell hjälp. Jag känner mig mycket lugnare nu. Men ändå vill jag inte ta ut något i förskott. Hon satte även mig på kö till kuratorn som arbetar på mottagningen. Jag hoppas att det inte dröjer så länge innan jag får en tid. Jag tror att det är klokt att prata med någon om detta. Det känns inte bra att prata om det fullt ut med familj och vänner. Och dessutom vill jag inte belasta dem med alla mina tankar och funderingar hela tiden.
