Reaktioner och bemötande

Hur människor i ens omgivning reagerar över ens sjukdom är så olika. Alla i min omgivning har gjort på sitt sätt och i sin tur påverkat mig på olika sätt. Allt från att en del visar tydligt att de finns där, ställer frågor, hjälper till, vill veta mer till att vara helt frånvarande. Jag försöker att inte ta det personligt, att en del, som man trodde var närmare vänner, reagerar på ett förmodligen omedvetet sätt att förminska, ignorera eller helt enkelt låtsas som ingenting. Sedan är den en del andra som man inte alls stod särskilt nära som har visat sig vara intresserade och hör av sig. Det är viktigt att inte ta en "negativ" reaktion personligt. Förmodligen är det omedvetet. Eller så vet personen inte hur denne ska hantera situationen från början och sedan går tiden och så kanske man skäms över att höra av sig. Jag vet inte. Jag är i alla fall enormt tacksam för de axlar jag kan luta mig mot. Jag tror jag talar för ganska många när jag menar att det inte är empati man är ute efter. Utan att bli behandlad "som vanligt". Att vardagen rullar på som vanligt, fast med lite mer metalt stöd i början. Det betyder inte att man måste prata om sjukdomen. Man kan gå en promenad eller ta en fika. Det värsta är när folk flyr problemet, då känner man sig "osynlig".

Bemötandet varierar också. Bland vänner, bekanta, på arbetsplats etc. Även fast man inte har gått ut med till alla vad man har fått reda på och hur man mår så tycks ryktet sprida sig snabbare än eld. Vad som har gjort mig mest ledsen är faktiskt bemötande från en del andra kvinnor som det har visat sig också har endometrios, men som inte påveras av det. De som har sjukdomen utan att känna av den. Hela tiden jämförs mina symptom och besvär med deras och viftas bort som att "Det där är väl inget". Har man fått diagnosen en gång så har man förmodligen fått grundlig information om den och även då blivit informerad om att den är individuell och att allt från symptom till smärta ser helt olika ut. Att bli förminskad och inte tagen på allvar är fruktansvärt kränkande. Vad har någon annan för rätt att tala om för mig hur jag mår? Ibland undrar jag verkligen vad folk tänker med. Självklart ska man få säga vad man tycker, men hur man säger saker och ting är otroligt viktigt att tänka på.