Sjukhuskyrkan

Min utsikt från fönstret. Färgglad himmel.

Under sjukhustrosorna skymtar min TENS-sladd.

För en timme sedan låg jag på toalettgolvet och kräktes upp min frukost. Hade fått en antidepressivt piller som har äckliga biverkningar. Huvudvärk och illamående. Jag har även haft möte med två läkare och en person som är min kontaktperson här. Vet inte varför man ska ha det, vi pratar ju ändå inte om något. Mötet resulterade i alla fall i att jag får vistas själv på sjukhuset men inte går själv utanför sjukhuset. Så nu sitter jag i sjukhuskyrkan och ber om ett mirakel eller nått sånt. På avdelningen finns det olika aktiviteter. Morgonsamling, samtalsgrupp, promenad, stavgång, pyssel och kyrkstund. Säkert nått mer också, men jag minns inte vad. Det står på informationslappen som ligger vid min säng. All kommunikation är via papper eller elektronisk känns det som. Hur ofta pratar man med folk face 2 face egentligen?