Abstinensattack

Igår gjorde jag ingenting. Det var fint väder och soligt ute. Hjärtat kom hit sent kvällen innan och åkte iväg på förmiddagen. Jag låg på gräsmattan och slöade. Jag var så trött att jag somnade runt fyra någon gång inne på soffan. När jag vaknade var klockan nästan halv nio! Över fyra timmar hade jag sovit. Jag märkte inte ens att min syster och en vän gick, de hade varit här hela dagen. När jag kom upp var jag hungrig, så jag kokade lite pasta och öppnade en tonfiskburk. Jag hällde över lite sweet-chili-sås. Ytterligare ett exempel på mina senaste culinariska färdigheter! Till skillnad från här om dagen när min syster fixade lax och supergod sallad med romsås och potatis.

Efter min sena middag såg jag på lite på OS- Usain Bolt sprang mot sitt guld och någon amerikanska tog sitt andra springguld i rad, historiskt tydligen. Vilka perspektiv egentligen. En del personers mål är att vara först i mål på några sekunder och få ett tygband med en guldmålad metallplatta. Mitt mål är att orka en vardag så många dar i rad som möjligt.

Jag var fortfarande trött, men jag höll mig vaken till efter tolv någon gång och sedan somnade jag igen. I morse vaknade jag vid halv tio. Det är förmodligen den här jäkla citodonabstinensen som gör mig så trött. Det kryper och drar överallt. Frossar jag värmer. Ont och trött och helt rastlös. Jag känner mig sjuk fast jag inte är det. Nu ska jag ta mig mot söder och fika lite, snacka praktikplats till min utbildning och annat för att sedan möta upp en bekant. Jag känner mig dödstrött men jag ska se hur länge jag orkar! Tänk om jag somnar på tunnelbanan och åker fram och tillbaka mellan slutstationerna hela dagen. Det vore ett äventyr!