En dag i stan

Vilken dag! Jag har varit i stan. Åtta timmar var jag borta hemifrån! Vid ett gick jag för att prata lite praktikplats och strax före nio kom jag hem. Efter första ärendet promenerade jag lite på söder. Jag köpte skor, vita Reebok Classic Princess. Jag har velat ha sådana igen så länge. Så jag tänkte att jag kunde få dem eftersom jag har varit så snäll :) Jag kände mig lite trött och dåsig. Plötsligt fick jag panik. Jag var ensam. Det var folk överallt. Varför åkte jag till stan själv? Bilar, korvmojar som luktade, någon gick förbi med en kebab i farten, det skrek från en barnvagn. Ännu mer bilar. Ännu mer människor överallt runt omkring mig. Jag stannade mitt på gågatan. Det kändes som om alla cirkulerade runt mig. Sedan svimmade jag. Varför? Var det Synarela, abstinensen, tröttheten? Snälla människor finns det. Jag fick hjälp och jag ville inte åka någonstans. Så jag gick till ett café precis bredvid. Jag beställde en kopp te och en skorpa. Men de hade inga skorpor så jag fick en milanopinne istället. Jag satt där en och en halv timme nästan. Sedan mötte jag upp en bekant. Vi åt sushi och pratade om sådant som rör vårt liv med denna sjukdom. Nu ligger jag i min säng. Det snurrar runt i mitt huvud. Som när man kommer hem från krogen och har druckit för mycket, fast utan illamåendet. Jag har ont. Hoppas att ingen ny äggcysta växer... Vad ska jag göra? Om jag tar smärtisar måste jag börja om på en ny kula med abstinensen. Jag ska försöka somna ändå. Jag är ändå glad. Jag har varit i stan hela dagen. Och det gick helt okej :) Imorgon måste jag ta itu med en massa telefonsamtal som jag har skjutit upp flera veckor. Ååååååhhh