En pusselbit närmare

På första rasten idag så pratade jag med min lärare och berättade att jag reagerade så starkt på bildövningen igår. Vi pratade lite om det och hon sa att jag förmodligen inte är redo att ta tag i alla känslor och tankar jag har men att jag kan prova mig på olika sätt att komma det närmare. Det är ju ett tydligt exempel på en försvarsmekanism jag har. Men för att hjälpa mig själv att bli redo kan jag till exempel fundera över varför jag totalvägrar att ta tag i det. Vad är den undermedvetna orsaken som får mig att känna så? Det är något omedvetet i mig som jag måste gräva fram för att förstå. Så, rasten efter ringde jag till den avdelningen på vårdcentralen dit jag har fått en remiss för att träffa en psykolog eller nått. Remissen skickades i juli och jag har väntat sedan dess. I augusti fick jag ett brev om att de skulle höra av sig i september men de har inte gjort det. Så nu har jag i alla fall ringt dit och prata med en trevlig kvinna som skulle kolla upp detta och återkomma till mig. Så alltså, varför manipulerar jag mig själv och varför totalvägrar jag att sluta med det? Vart kommer denna vana ifrån? Vad är det jag har varit med om som jag omedvetet associerar med mitt nuvarande problem?