Brev på posten

I fredags när jag kom hem från vårdcentralen och sprutan så låg det en tidning i min brevlåda. I våras skrev jag en berättelseartikel som jag skickade till ett tjugotal tidsskrifter inom vården. Än idag har inte alla svarat. Men av de som gjorde det så är det några stycken som har och ska publicera texten. Jag är jätteglad över det och det känns bra att ha gjort något bra.

Det var inte kul att ta sprutan i fredags. En vän följde med och det kändes jättebra, jag avskyr allt som har med sjukhus och vårdcentral att göra. Det tog en liten stund att spruta in hela sprutan. Jag fick ligga på mage och dra ner byxorna lite över skinkan. Sedan stack det till och stramade i hela muskeln. Biverkningarna över helgen var mest illamående och trötthet. Men som sagt, i måndags och även igår tog jag till smärtisar på grund av att jag har haft ont.

I måndags när jag kom hem låg det ett paket i min brevlåda. Jag hade ingen aning om vad det var men jag kände igen min mammas handstil. Så jag antog att jag hade glömt en bok i Stockholm sist jag var där. När jag öppnade var det något helt annat. Min snälla mamma hade skickat en skiva om medveten närvaro och en bok om ACT.


Och idag när jag öppnade brevlådan låg där en kallelse till sjukhuset i Jönköping. Onsdag morgon nästa vecka ska jag röntga min fot. Jag har fått tid väldigt snabbt och bara tanken av att jag har prioriterats i en kö får det att vridas i magen på mig. Fan. Bussen från Gränna går strax efter sex på morgonen så det blir att smita från praktiken tidigare på tisdag, egentligen slutar jag elva på kvällen. Jag har noll, noll, noll, noooooll lust. Åka till sjukhuset. Själv. Jag hatar sjukhus. Inte personerna där inne. Men stället. Samma dag, onsdag nästa vecka har jag tid hos psykologen vid ett. Det känns ändå bra att ha en samtalstid efteråt så att jag kan prata av mig. Kul att tiderna matchade varandra i alla fall.