"Jag är inte längre rädd för någonting. Inte för smärta, och inte heller för mig själv. Inte för den mörka himlen, och inte för ensamheten. Jag mår inte dåligt och känner mig inte ledsen. Att jag känner mig tillfreds och lugn med detta - det är farligt.
Jag orkar bara inte upprätthålla fasaden längre.
Det ända som är positivt i detta är att jag är så väl medveten om mina känslor och tankar. Jag har kunskapen."
Detta skrev jag för någon månad sedan, och det berättade jag för samtalskontakten på vårdcentralen i onsdags förrförra veckan. Jag hade tagit lite fel med mina antidepp i några dagar och vi diskuterade lite olika alternativ. Att sluta trappa ner och börja med något annat var vi överens om. Hon pratade med en kollega, med huvudansvar, och han gav mig dessa två alternativ: följa med frivilligt till psykakuten och acceptera vård eller bli ditkörd av polis, med ett vårdintyg - kallat lpt. Det var ju inte så mycket att välja tyckte jag och gick med på att åka dit frivilligt. De körde dit mig. Jag spenderade två nätter på Piva och sedan blev jag flyttad till en vårdavdelning, där har jag varit inskriven i nästan två veckor fram till idag. Jag har haft permissioner på helgerna, det har varit jätteskönt att få vara hemma.
Första natten på Piva var fruktansvärd. Jag vaknade av att jag frös och hade en konstig dröm, sedan upptäckte jag att drömmen var verklighet. Det stod en manlig patient vid min säng och klappade mig i ansiktet och hyschade mig. Jag fick lagom panik och sprang upp ur sängen och hämtade personal.
I fredags förrförra veckan började jag med en ny medicin, Anafranil, som jag har fått i dropp. En påse om dagen. Dels för att påskynda vården och dels för att den är lätt av avbryta om något skulle gå fel. Den har trappats upp lite varje dag fram till idag då nedtrappningen startas. Anafranil kan sänka blodtrycket och göra det svårt att kissa. Det har jag ju redan lite problem med så jag tycker det känns tryggt att de är noggranna och har koll.
Samtidigt fick jag en annan medicin, Cymbalta, som jag ska fortsätta med nu. En remiss från Ryhov är även skickad till Huskvarna där det finns KBT, jag tror att det skulle passa mig. Jag har en tid där på måndag nästa vecka för uppföljning. Jag är sjukskriven i två veckor nu, så jag behöver inte tänka på något annat än mig själv. Och lille Cristoffer ❤
Under dagarna har jag inte gjort så mycket, jag har mest sovit då droppet har slagit ut mig helt. Annars har jag promenerar lite varje dag, löst korsord och tittat lite på TV. Jag var rastlös de sista dagarna innan helgpermissionen, och det var ju ett gott tecken. De första dagarna fick jag inte vara ute, sen fick jag vara ute med personal/anhörig och till sist fick jag vara ute själv.
Det var lugnt på avdelningen, det var mest patienter inne som får elbehandling i perioder och då "bor" de där.
Igår hämtade jag ut min spruta på Apoteket, nästa vecka är det dags för den. Sedan är det en till och efter det ska jag förmodligen ha ett nytt litet uppehåll.
Hoppas ni har en förträffligt trevlig vecka nu, det ska i alla fall jag ha! Puss och kram
