Japp, idag har jag skolkat från min KBT-tid. Varför? Ingen aning. Jag hade ingen lust att gå. När jag väl får hjälp har jag ingen lust till det. Jag känner igen det beteendet från tidigare. V a r f ö r ?
Är jag inte redo än? Jag tror att det kanske är så. Jag vet inte riktigt. Vill jag gräva ner mig i mina tankar och känslor? Är jag redo för det? Njaa... Jag är nog mest rädd och orolig för att göra det. Nä, fy faan vad jobbigt! Bästa sättet att undvika saker är ju att ignorera det och förtränga. Och det är jag expert på. Eftersom ingen protesterar, tvingar mig dit eller tjatar på mig är det hur lätt som helst att utebli. Och den ända som drabbas av det är ju jag själv och alla i min omgivning som tvingas stå ut med mig och mina känslor. Jag hade velat att de ringde och tjatade eller att någon kidnappade mig och tog bort ögonbindeln först när jag satt i stolen hos terapeuten. Men det är inte så världen fungerar. Just nu, idag, ville jag inte. För att jag vet att vi skulle gå igenom min känslolägesläxa, hur jag har mått, vad jag har tänkt, hur jag vill förändras. För att nå dit måste jag plocka fram alla jobbiga känslor och minnen. Och jag vet fan inte om jag är redo för det. När blir man redo om man inte kan tvinga sig själv?
Jag har tagit smärtisar hela veckan, var hemma måndag och tisdag. I onsdags vilade jag i soffan i princip hela dagen i skolan. När jag kom hem gjorde jag plommonmarmelad med ingefära och citron, jag somnade ganska sent. Idag kände jag mig pigg och glad, jag har till och med städat lite hemma.
Imorgon ska jag klippa av mig håret. Jag behöver göra något nytt, en synlig förändring. Men det är fusk, det kommer ju inte att förändra något egentligen i hur jag mår. Men jag inbillar mig det. Att lura mig själv är mitt starkaste vapen.
Jag är så glad att det är helg, äntligen!! Det är så skönt att vara ledig från alla måsten och grejer i skolan. Jag hoppas att det bli fint väder. Det är skördefest ute på ön och om jag mår bra och orkar så vill jag gärna åka över och umgås lite.
Ha en fin helg allihopa!
Endometrios är en sjukdom som drabbar ca 10% av alla kvinnor och som ofta leder till svåra livslånga smärtor. Det är en kronisk sjukdom som det ännu inte finns något bot för, och man vet inte heller varför den uppstår. Det här är Min historia.
Kategorier
ACT
Akupunktur
Anhörig
Behandling
Bemötande
Bilder
Biverkningar
Blogg
Cymbalta
Depression
Diagnos
Enanton
Endometriosföreningen
Estradot
Ett år
Forum
Försäkringskassan
Gastroskopi
Graviditet
Intervju
KBT
Kost
Laparoskopi
Media
Pamorelin
Politik
Reaktion
Shop
Sigmoideskopi
Smärta
Spasmofen
Symptom
Synarela
Tankar
Tibolon
Triptorelin
Träning
Vad är endometrios?
Vagifem
Vardag
Venlafaxin
Video
Visanne
Vägen fram till min diagnos.
Zoladex