Framtidsflytt

I vinter flyttar vi in i ett nybyggt parhus med stor tomt! Jag är så glad att jag kan tänka på detta, och hur jag vill inreda. Då slipper jag tänka på min kropp. Jag ser så fram emot att flytta!

Det har gått riktigt bra att jobba, schemat passar mig perfekt och jag orkar med mina pass. Det känns helt fantastiskt att kunna gå till jobbet och orka! När jag är ledig har jag massor med tid för vila, och det behöver jag... Dessutom har jag en hel del tid att springa på loppisar. Kökssoffan på bilden är en mycket gammal handgjord möbel. Den går att dra ut och sova i, som förr i tiden. Men jag tror inte att jag vågar testa! Och jag hinner tänka en massa på om jag ska börja på behandling igen eller inte, jag velar fram och tillbaka hela tiden. Det känns ändå onödigt eftersom de mediciner som finns uppenbarligen inte har fullt önskad effekt, det blir trassligt ändå. Och å andra sidan har jag mindre ont då, men förblir sömnlös. Så svårt! Vad hade du gjort?

Idag var jag på stan och köpte en häftpistol och tyg på metervara. Jag har klätt om den så att dynan har ett avtorkningsbart tyg i ljusbrunt. Tyget kommer från Åhléns och är akrylbelagt i 100% lin. Bilden visar soffan innan omklädning, tyget var så fult så vi lade på en ullfilt :) Nästa projekt blir att göra om en garderob eller vägghylla till kattlådehus. Det är kul med katt, men den där jäkla sanden alltså...

Detta är vårt nytillskott Sarah! Vi hämtade henne precis efter påsk och hon och Cristoffer trivs jättebra ihop. Hon leker för fullt och han är så öm och tvättar henne och håller om henne när de sover. Så sött!

Här har ni honom, min lille prinsessa! Visst har han växt :)

Jag är ju väldigt intresserad av inredning, det är verkligen ett av mina stora intressen. Jag har inte så många andra intressen egentligen. Vad är ett intresse? Inför flytten har jag börjat anteckna ner småidéer och detaljer jag skulle vilja ha. Med tiden kanske jag har råd med det, haha... Mycket går att fynda på loppisar och andrahandsbutiker. Det gäller att ta fantasi och tålamod, mycket går att slipa, måla om, tapetsera etc etc.

Förra veckan fyndade jag dessa burkglas, de är inte helt rundade vilket gör de bekväma att hålla i. 

Att sätta ord på känslor

Synonymer till Förtvivlan

hopplöshet, misströstan, missmod, uppgivenhet, desperation, förkrosselse, sorg,bedrövelse

Två år med diagnosen och en tvärvändning åt två håll

Ärligt, den allra största förändringen de senaste två åren är min egna inställning. Det betyder inte att det är lätt, att allt är bra nu, att det är över. Utan det innebär endast att jag ser ljusare på min framtid. KBT'n har flytit på, inget speciellt nytt riktigt. Nu har jag haft ett litet uppehåll med det.

Sedan jag skrev sist har jag haft längre uppehåll från sprutorna, jag har tagit examen, börjat jobba och fått besked om att mina chanser att någonsin bli gravid är mindre än minimala. För ett halvår sedan lät det inte så, men då hade jag inte heller slutat på min hormonbehandling. Nu är mina äggledare mer skadade än innan. Jag bannar mig själv. Det är inte roligt. Däremot har jag börjat försöka omdefiniera ordet familj.

En kärnfamilj har för mig alltid bestått av ett antal vyxna och barn, utan speciell könsdefiniering. Nu måste jag börja tänka om, att en kärnfamilj även kan vara ett antal vuxna med mer tid för gemensama intressen. Till exempel resor, djur, föreningsliv och umgänge. Allt detta kan man ha även om familjen innefattar barn. Och det är inte barnet jag sörjer. Utan det är upplevelsen över att kanske aldrig få uppleva processen i en graviditet och utvecklingen av barnet och familjen. Hur känns det att amma? Hur känns det första natten hemma efter BB? Vilka känslor fylls i bröstet första gången du ser på ditt nyfödda barn? Vem öron har barnet och vems hårfärg får barnet?

Jag får höra att jag kan få alla de barn jag vill ha. Genom adoption. Det är inte barnet jag vill ha, det är den fysiska och känslomässiga processen.

Jag får höra att jag kan få direktremiss till en IVF-behandling. Ska jag utsätta mig själv för en inledande operation för att sedan genomföra en IVF där jag har minimal chans att lyckas? Ja, jag vill göra det. Men vill jag uppleva misslyckandet av det? I mitt landsting har jag rätt till två gratis IVF. Sedan måste jag betala själv, en behandling som jag fått information kostar närmare 30 000:- Har jag råd med det? Har jag råd? Har du råd? Vem har råd?

Jag trivs med min vardag. Jag trivs på min arbetsplats. Jag trivs med all den tid jag har för mig själv i en familj utan barn. Det är skönt att vara vuxen och bara ha mig själv att tänka på. Och två katter. Det är OK just nu. Men detta kräver planering. Och hur vet jag vad som är rätt att göra?

I alla fall. Jag är som mest glad faktiskt. Jag njuter av dagen, slappar, skrattar, planerar en solvecka i slutet av sommaren och gör sådant jag har lust med. Väldigt skön period just nu!

Hallå i stugan!

Har ni hängt med i den senaste mediavirveln eller? SVT hr haft mycket bra nyhetsinslag om endometrios den senaste veckan och för några dagar sedan lanserade Endometriosföreningen en informationsfilm. Nedan har ni länkarna. Jag glömde att publicera intervjun jag berättade om i mitt förra inlägg. Läs på bara så skriver jag ett till inlägg om hur det går för mig.

Intervju med mig i Jönköpingsposten HÄR
SVTs artiklar HÄR
För en hel del intressanta artiklar besök Endometriosföreningens pressida HÄR

Endometriosföreningen Sverige presenterar Filmen om endometrios

Hej igen

Hej och hallå alla fantastiska läsare!

Tack för mailen och er som hör av er. Sorry för min frånvaro, jag har bara inte haft skrivlust...

Det har hänt en hel del sedan sist jag skrev. Jag har slutat med sprutan, jag har varit på gynkoll i Stockholm, KBT rullar på som vanligt, magsår har kommit och gått, jag kanske måste överväga IVF när jag vill ha barn, jag har pressat fram en ny artikel som publicerades här, jag har blivit intervjuad för Jönköpingsposten och väntar på publicering. Det har varit en hel del pyssel med föreningen, snart får jag berätta för er! Vad mer... Jag sover som en stock när jag väl lyckas somna. Utan sprutan har jag mer ont och det gör sig påmint oftare. Det gör mig trött och utmattad.

Humöret, känslor, energi - allt sådant går upp och ner hela tiden. Många bra dagar, färre mindre bra dagar. Hopplöshet vissa dagar, överdriven glädje andra dagar.

Puss på er

KBT och föreningspyssel

Tjena tjaba
Förra veckan hade jag min första KBT-tid. Dagarna innan och samma morgon kände jag mig så skeptisk och anti alltihopa, jag får direkt taggarna utåt när jag ska gå på samtal. Men alltså, vilken duktig och professionell terapeut. Det är en äldre man med mycket erfarenhet, det känns inte ett dugg konstigt att prata med honom. Han dömer inte, han använder tavlan när vi pratar så jag får översikt över vad vi har pratat om. Jag hoppas att det känns lika bra nästa gång!

Om tre veckor är det dags för undersökning i Stockholm, jag tror att jag måste ta ett uppehåll med sprutan. Det värker i hela kroppen och drar i skelett och ledet. Jag längtar efter en paus... Jag vet inte om det är värt det längre, att gå på behandlingen. Jag mår så fruktansvärt dåligt av biverkningarna och det är sjukt tröttsamt. Jag ska ta upp detta med min läkare och förhoppningsvis kommer vi fram till en bra lösning.

Om en vecka åker jag till Stockholm för en blixtvisit över dagen, det är lite föreningsarbete på schemat. Jag ser fram emot det, snart kan jag berätta för er vad vi har haft för oss!

Hemmapyssel

Vi flyttade ju för snart två månader sedan och nu är det mesta färdigt. Det som inte är bra än är hallen och sovrummet, men den får bli klar med tiden. Såhär har vi det hemma!

Tallrik från Höganäs fylld med freshi, freshi :)

Jag prenumererar på Elle mat & vin, världens bästa tidning!

Min favoritolja efter dusch och bad :)

Tapeten kommer från Eco's serie Happy, och soffan är köpt på Mio.

Cristoffer älskar att ligga och vila på soffan!

Kära Stringhyllan jag fått av mor och far. Tavlan fick jag i 16års present.

Batteridrivna värmeljus är superbra när man har en nyfiken katt!

Världens skönaste soffa är från Highland, finns på Mio.

Sjukhus, bodylotion och en dikt

Tjena tjaba!
Idag hade jag min första KBT-tid, äntligen!! Dessvärre så försov jag mig och missade tiden, typiskt mig, men nu har jag bokat in en tid varje vecka i några veckor framöver.

Igår kom jag hem från sjukhuset, där jag var inlagd två nätter. Jag hade nog klarat mig hemma, men jag stod inte ut längre. Jag hade för ont och sov knappt någonting. De gav mig mest oxynorm, men även petidin ena dagen. Båda är syntetiskt morfin och tack och lov fick jag ingen migrän och ingen spysjuka av dem! Läkarna talade ihop sig och tyckte att jag bör överväga att be om dubbel dos av Zoladex, sprutan. Och vilket sammanträffande, idag kom nämligen en kallelse på posten till Endometriosmottagningen i Stockholm. Jag ska dit den 27 februari och då kan jag ta upp medicineringen med min läkare. Det inte kul att behöva ta dubbel dos, men det är inte heller kul att jag hamnar i smärtskov ungefär varannan, var tredje månad. Det känns alldeles för ofta och det är tröttsamt.

Igår antecknade vi olika recept och skrev en inköpslista på livsmedel vi ska storhandla idag. Det blir mycket lax, kyckling/kalkon, grönsaker och quinoa. Jag ska ta bilder och visa er :) Nu ska det nämligen bli strikta ändringar av min kost, jag tror nämligen att mycket av mitt mående har med det att göra. Jag har även fått ta del av ett recept som man gör cashewpesto. Det låter så sjuk gott!!

Eftersom jag alltid tycker så sjukt synd om mig själv när jag har varit dålig, så uppmuntrade jag mig själv med lite superbillig rea- och outletshopping igår. Sandaler från Duffy 150:- och en bodylotion från Elisabeth Arden för 200:- Hurra! Jag skulle aldrig i hela mitt liv lägga ner mycket pengar på fina produkter, när man kan vänta tills de är på rea.

Första natten på sjukhuset skrev jag av mig lite. Det resulterade i detta.

När det ilande pipet var fjärde sekund får fötter att röra sig i en snabb takt, fram och tillbaka i korridoren.

När du själv har väntat så länge du kan med att trycka på den röda knappen, och fyra sekunder känns som fyra minuter.

När varje rörelse du gör, varje andetag du tar som får din hud att röra sig, får dig att tänka tankar du inte trodde var möjliga. 

När du mot all förmodan lyckas somna, drömmer du dig iväg till en verklighet, för att sedan vakna upp i en mardröm.

När du sväljer hårt, kväver tårarna och känner dig jävligt tacksam över din envishet och värmen som din familj och dina vänner omger dig med.

När du kommer fram till att mardrömmen du är i är lång, men går att vakna ur och monstret som jagar dig tillslut kommer antingen bli din vän eller ge upp.

När du innerst inne vet att kvalitén på ditt liv är beroende av din styrka, din acceptans, vänskapen till och handlingen av ditt livsöde.

När du då inser att valet inte är svårt, men hänger på ditt tålamod. Andas, håll ut, le och tänk på alla de underbara dagar du inte har en röd knapp vid din sida.

Framtiden i nutiden

Jag tror jag är på väg in i någon slags period. Av vad vet jag inte riktigt. Men jag känner mig låg, har haft ont mer senaste veckan och känner mig hängig igen. Nästa vecka har jag fått en tid med en psykolog, men jag vet inte vad det är för tid eftersom jag inte har ringt om bett om en tid. Jag hoppas att det är information om att min KBT är på gång. Jag har mycket frågor och tankar som snurrar i huvudet och jag känner mig mer och mer orolig inför sommaren. Jag tar examen i maj och sedan är det tänkt att jag ska börja jobba. Jag vill jobba, jag älskar det jag läser och jag vet att jag är duktig. Jag tänker mycket på ekonomi och är orolig över att ha en oförstående chef. När tar jag upp mitt problem på ett jobb? På intervjun? Vem anställer mig heltid då? Kan jag arbeta heltid? Och om min kropp inte orkar det, vilka är mina möjligheter och förutsättningar att komplettera min ekonomi? Jag är rädd för framtiden och jag kan inte sluta älta det.

Nytt år och nya mål

Hej och god fortsättning!
Den senaste månaden har varit lite upp och ner. Smärtan har varit i kontroll, men jag har mått sämre psykiskt då och då. Jag har inte längre samma skrivlust som förr. Det kommer och går, som allt annat.

Jul och nyår firades med familj och vänner, jag hade det bra och trevligt. Det börjar kännas som hemma i nya lägenheten nu och jag hittar bättre i området. Nästa vecka börjar jag min 13-veckors praktik och sedan tar jag examen. Det är inte långt kvar till dess! Som jag längtar :)