Föreläsning i Jönköping

Hejhopp kära fanz!

Jag hoppas att många av er har möjlighet att komma till Jönköping den 25 november och säga hej till mig, men främst lyssna på Margita Gustafsson som ska prata om endometrios. Det är självklart gratis! Kan du inte komma så kan du väl tipsa någon annan? Det är flera kvinnor och anhöriga som behöver detta.

Idag fick jag hem en bunt med affisher och broschyrer på posten, jag vill bara bada i dem alltså :)

Ljuset

Eftersom jag den senaste tiden börjat komma över mina demoner så mår jag bättre. Bloggen har varit min frihet att uttrycka min ilska och de tankar och känslor som en kronisk diagnos bär med sig. När jag ser tillbaka på de två närmaste åren är jag övertygad om att jag verkligen har behövt det. Detta har varit min kanal.

Sommaren har varit varm och fin, och jag trivs mycket bra på mitt jobb. Jag har nu uppehåll i min behandling vilket innebär att jag tar smärtisar lite oftare. I och med den första blödningen och en golfbollsstor klump som föll ur mig väntar jag nu på labsvar. Håll tummarna för att det bara var en ofarlig polyp och ingen malign tumörcell. Förmodligen var det detta gyn såg på ul i våras och förmodligen är det denna klump som har hälsat på mig i sommar. Men nu är den ute, tack och lov för det!

Om mindre än tre månader flyttar vi till parhus, idag fick vi mail med fråga om de skulle plantera äpple- eller plommonträd. Jag håller på att spricka av iver!! Vi har i alla fall kommit överens om plommonträd. Det är gott att göra marmelad på :)

Fulgråt

Idag fick jag en bölattack när jag var ute och promenerade. Herregud vad jag kan känna mig ensam till och från. Som en liten osynlig plutt. Jag ringde min bästa vän som alltid vet vad hon ska säga och det kändes bättre efteråt. När läkaren sa till mig i maj att jag kommer ha mycket svårt att bli gravid så tänkte jag inte mer på det. Jag lät det rinna av mig och förträngde det, som jag går med det mesta som är jobbigt. Och så helt plötsligt kom det idag. Jahapp. I vilken ordning ska man göra allt i livet?

Just nu känner jag mig totalt nollställd. Jag vill att någon ska säga åt mig hur jag ska göra. Jobba på eller ta reda på om två kan bli tre? Det jag hellst av allt vill göra idag är att jobba. Jag trivs så bra med mitt yrke och det sista jag vill just nu är att påbörja någon slags familjeprocess. Men om mina chanser har minskat drastiskt på fyra månader kanske det ser värre ut om fyra månader till. Kommer jag ångra det då? Eller så går det jättebra. Och jag får alla barn jag vill ha. Hur hade ni gjort?

Layoutfix

Sorry för att sidan har strulat lite idag. Jag håller på att testa andra utseenden, men jag blir inte riktigt nöjd. Vet inte hur jag vill ha det... Så länge får det se ut såhär. Om du är duktig på layout får du gärna komma med idé :)

Hemma

Mår illa, känner mig kräkig och är sjukt uttråkad. Ute regnar det. Min älskade Cristoffer, katten, är orolig och stressad. Han har fått medicin av veterinären som vi ska testa nu. Köpte även Feliway! Älskade plutt. Han är så känslig för förändring. På bara några månader har vi hämtat hem en till katt, köpt en del nya möbler, fasaden på huset håller på att renoveras så det bankar och låter och jag har börjar jobba heltid och jobbar natt borta en hel del. Min älskling, allt blir bra snart igen!

Pepp, pepp

Framtidsflytt

I vinter flyttar vi in i ett nybyggt parhus med stor tomt! Jag är så glad att jag kan tänka på detta, och hur jag vill inreda. Då slipper jag tänka på min kropp. Jag ser så fram emot att flytta!

Det har gått riktigt bra att jobba, schemat passar mig perfekt och jag orkar med mina pass. Det känns helt fantastiskt att kunna gå till jobbet och orka! När jag är ledig har jag massor med tid för vila, och det behöver jag... Dessutom har jag en hel del tid att springa på loppisar. Kökssoffan på bilden är en mycket gammal handgjord möbel. Den går att dra ut och sova i, som förr i tiden. Men jag tror inte att jag vågar testa! Och jag hinner tänka en massa på om jag ska börja på behandling igen eller inte, jag velar fram och tillbaka hela tiden. Det känns ändå onödigt eftersom de mediciner som finns uppenbarligen inte har fullt önskad effekt, det blir trassligt ändå. Och å andra sidan har jag mindre ont då, men förblir sömnlös. Så svårt! Vad hade du gjort?

Idag var jag på stan och köpte en häftpistol och tyg på metervara. Jag har klätt om den så att dynan har ett avtorkningsbart tyg i ljusbrunt. Tyget kommer från Åhléns och är akrylbelagt i 100% lin. Bilden visar soffan innan omklädning, tyget var så fult så vi lade på en ullfilt :) Nästa projekt blir att göra om en garderob eller vägghylla till kattlådehus. Det är kul med katt, men den där jäkla sanden alltså...

Detta är vårt nytillskott Sarah! Vi hämtade henne precis efter påsk och hon och Cristoffer trivs jättebra ihop. Hon leker för fullt och han är så öm och tvättar henne och håller om henne när de sover. Så sött!

Här har ni honom, min lille prinsessa! Visst har han växt :)

Jag är ju väldigt intresserad av inredning, det är verkligen ett av mina stora intressen. Jag har inte så många andra intressen egentligen. Vad är ett intresse? Inför flytten har jag börjat anteckna ner småidéer och detaljer jag skulle vilja ha. Med tiden kanske jag har råd med det, haha... Mycket går att fynda på loppisar och andrahandsbutiker. Det gäller att ta fantasi och tålamod, mycket går att slipa, måla om, tapetsera etc etc.

Förra veckan fyndade jag dessa burkglas, de är inte helt rundade vilket gör de bekväma att hålla i. 

Att sätta ord på känslor

Synonymer till Förtvivlan

hopplöshet, misströstan, missmod, uppgivenhet, desperation, förkrosselse, sorg,bedrövelse

Två år med diagnosen och en tvärvändning åt två håll

Ärligt, den allra största förändringen de senaste två åren är min egna inställning. Det betyder inte att det är lätt, att allt är bra nu, att det är över. Utan det innebär endast att jag ser ljusare på min framtid. KBT'n har flytit på, inget speciellt nytt riktigt. Nu har jag haft ett litet uppehåll med det.

Sedan jag skrev sist har jag haft längre uppehåll från sprutorna, jag har tagit examen, börjat jobba och fått besked om att mina chanser att någonsin bli gravid är mindre än minimala. För ett halvår sedan lät det inte så, men då hade jag inte heller slutat på min hormonbehandling. Nu är mina äggledare mer skadade än innan. Jag bannar mig själv. Det är inte roligt. Däremot har jag börjat försöka omdefiniera ordet familj.

En kärnfamilj har för mig alltid bestått av ett antal vyxna och barn, utan speciell könsdefiniering. Nu måste jag börja tänka om, att en kärnfamilj även kan vara ett antal vuxna med mer tid för gemensama intressen. Till exempel resor, djur, föreningsliv och umgänge. Allt detta kan man ha även om familjen innefattar barn. Och det är inte barnet jag sörjer. Utan det är upplevelsen över att kanske aldrig få uppleva processen i en graviditet och utvecklingen av barnet och familjen. Hur känns det att amma? Hur känns det första natten hemma efter BB? Vilka känslor fylls i bröstet första gången du ser på ditt nyfödda barn? Vem öron har barnet och vems hårfärg får barnet?

Jag får höra att jag kan få alla de barn jag vill ha. Genom adoption. Det är inte barnet jag vill ha, det är den fysiska och känslomässiga processen.

Jag får höra att jag kan få direktremiss till en IVF-behandling. Ska jag utsätta mig själv för en inledande operation för att sedan genomföra en IVF där jag har minimal chans att lyckas? Ja, jag vill göra det. Men vill jag uppleva misslyckandet av det? I mitt landsting har jag rätt till två gratis IVF. Sedan måste jag betala själv, en behandling som jag fått information kostar närmare 30 000:- Har jag råd med det? Har jag råd? Har du råd? Vem har råd?

Jag trivs med min vardag. Jag trivs på min arbetsplats. Jag trivs med all den tid jag har för mig själv i en familj utan barn. Det är skönt att vara vuxen och bara ha mig själv att tänka på. Och två katter. Det är OK just nu. Men detta kräver planering. Och hur vet jag vad som är rätt att göra?

I alla fall. Jag är som mest glad faktiskt. Jag njuter av dagen, slappar, skrattar, planerar en solvecka i slutet av sommaren och gör sådant jag har lust med. Väldigt skön period just nu!

Hallå i stugan!

Har ni hängt med i den senaste mediavirveln eller? SVT hr haft mycket bra nyhetsinslag om endometrios den senaste veckan och för några dagar sedan lanserade Endometriosföreningen en informationsfilm. Nedan har ni länkarna. Jag glömde att publicera intervjun jag berättade om i mitt förra inlägg. Läs på bara så skriver jag ett till inlägg om hur det går för mig.

Intervju med mig i Jönköpingsposten HÄR
SVTs artiklar HÄR
För en hel del intressanta artiklar besök Endometriosföreningens pressida HÄR

Endometriosföreningen Sverige presenterar Filmen om endometrios