Svar från gastroskopi och sigmoideskopi

I fredags gjorde jag gastroskopi och sigmoideskopi på Ryhov i Jönköping. Kvällen innan tog jag en Klix 120 ml och sedan ytterligare en samma morgon. Jag vaknade vid åtta och gick upp vid nio. Strax före tio gick jag hemifrån. När jag kallades in på avdelningen visades jag in i ett stort undersökningsrum. Sjuksköterskan var jättetrevlig och talade om för mig vad som skulle hända. Innan kirurgen kom fick jag bedövning i halsen, de skulle göra gastroskopin först. Bedövningen sprutar man in i halsen, det såg ut som en stor flaska nässpray fast till halsen då. Vätskan var stark, som jättestark pepparmynta utan mintsmak om ni fattar...

Det gick fort att bli bedövad och sedan kändes det obehagligt att svälja. Jag fick lägga mig ner på vänster sida och bita tag i en plastbit. I mitten av platsbiten fanns det ett hål som de skulle föra ner slagen i. Precis när de för i slangen ska man svälja. Alltså, det var jävligt obehagligt att känna ett tjockt rör pressas ner i halsen. Hela undersökningen tog kanske fyra-fem minuter. Det svåraste var att få till en regelbunden andning. Det tog säkert någon minut innan jag fick till det. Sedan kändes det mest märkligt. Det är inte varje dag jag har en tjock slang ner från strupen till magsäcken.

Jag hade ena armen under huvudet, sjuksköterskan kramade om min hand, klappade mig på huvudet och torkade de tårar som rann. Jag var inte rädd, men det kom tårar automatiskt av obehaget. Min andra hand vilade på magen. Helt plötsligt kände jag något stort stick upp under huden. Så märklig känsla!!
När de drog ut slangen gick det fort. Sedan satte jag mig upp en liten stund och fick besked på en gång att det såg bra ut i magsäcken. Fin färg och det lilla sår jag förmodligen hade haft var borta. Medicinen jag fick har gett resultat. Skönt!

Jag lade mig ner igen på samma sida. De vände på britsen och jag fick dra ner mina leggings och trosor. Värsta effektivt. Nu kunde jag titta in i skärmen som kameran i slangen var kopplad till. Så häftigt!!
Även detta kändes obehagligt, och när slangen skulle följa tarmens kurvor gjorde det fruktansvärt ont. Jag vet att jag jag svor högt flera gånger och kunde knappt ligga stilla. Jag ville bara ta bak handen och dra ut skiten. Det gjorde så jävla ont och jag sa till läkaren att precis på det sättet har jag haft ont de senaste månaderna. Jag fick svar direkt att jag hade en liten spricka där inne och att det med största sannolikhet var orsaken till smärtan. När undersökningen var klar sa läkaren att han inte kunde så några förändringar eller något som visade på att endometrios har spridit sig till tjocktarmen. Så jävla skönt!! En liten spricka är ingenting mot vad det hade kunnat vara. Jag är så lättad!! Dessutom ska det självläka, och gör det inte det ska jag återkomma. Men nu är jag inte orolig längre :)

Allt som allt var jag i rummet kanske fyrtio minuter. Fort gick det! Det känns skönt att vara klar med två obehaglig saker. Jag känner mig så duktig som andades på rätt sätt och allt. Hurra för mig :)

Jag är väldigt, väldigt glad över att de läkare jag har träffat har tagit mig på allvar och skickat remiss till dessa två undersökningar. Jag är tacksam över det och kunde inte ha fått bättre bemötande och vård! Tack Ryhov <3

Julönskning 2013

Precis som förra året har jag en ända önskan i år. Jag vill ha din hjälp till mitt kollage. Och i år vill jag slå förra årets rekord!

För endast 100:- blir du stödmedlem i Endometriosföreningen och är med i kampen för kännedom, forskning och behandling. Endometrios är en kronisk sjukdom och något botemedel finns inte än. Många kvinnor lever med sammanväxta organ, kronisk smärta och barnlöshet på grund av detta.

Vill du bidra till mitt kollage? Självklart anonymt. Tag då en bild på ditt välkomstbrev och maila det till minendometrios@gmail.com eller jonkoping@endometriosforeningen.com För er som känner mig privat går det även bra att mmsa. 

Delta gärna även i mars månads event på Facebook - Den gula promenaden

För mer information är du välkommen att maila på ovanstånde adresser.
Vill du lämna ytterligare bidrag tas det tacksamt emot av Endometriosföreningens, via följande konton:  PG - 75 49 66-0 alt. BG - 5444-4310

Tack så hjärtligt!!

I konflikt med mig själv

En av anledningarna till varför jag inte har varit så aktiv här är för att jag den senaste tiden har haft mycket ångest och inte känt mig bra psykiskt. För att inte behöva tänka på det ännu mer har jag inte haft någon lust att varken skriva om det eller fokusera på det. Det har inneburit mycket sömn och medicin som dämpar oro.

När jag känner mig ångestfylld känner jag mig otillräcklig och som en börda. Jag har svårt att se framåt och jag vill inte tänka på framtiden. Jag försöker be om hjälp för småsaker i vardagen, men det är egentligen saker jag kan göra själv. Det där med att öva på att be om hjälp använder jag till helt fel saker. Jag förmår inte att be om hjälp för sådant som jag verkligen inte orkar själv. Jag känner mig som en börda som bara är grinig, irriterad och tar en massa energi från andra. Jag vill inte vara i vägen och jag vill inte ta någon annans tid. Det spelar ingen roll vad andra säger eller gör. Visst, det gör mig rörd och jag blir glad när någon visar sin omtanke. Men, tänker att de skulle aldrig ha gjort det om jag inte var i den här situationen. Jag vill bli sedd som den jag är, inte som hon med endometrios. Jag vill inte ha empati. Jag vill inte bli daltad. Jag vill bara att någon lär mig att acceptera saker som de är och lär mig att leva med det jag har. Och samtidigt vill en annan del av mig bara bli omhändertagen och låta mig själv ta emot hjälp och stöd.

Tack till alla ni som på något sätt finns i mitt liv.

På fredag, exakt om en vecka, har jag tid på sjukhuset för att göra gastroskopi och sigmoideoskopi. Det görs efter varandra så det kommer att bli en lång dag på sjukhuset. De ska undersöka matstrupen, magsäcken, tolvfingertarmen och tjocktarmen. Jag får inte äta eller dricka sex timmar före undersökningarna. Jag kommer att vara så hungrig!! Så jag hoppas att det går fort och att inget utav det gör ont. Jag har ingen aning hur lång tid det tar innan jag får svaren, förhoppningsvis kan de kanske säga någonting samma dag. Jag vet inte hur det funkar. Min förhoppning är att det är mina nuvarande problem i samma område som ställer till det för magen och tjocktarmen, jag hoppas verkligen inte att endometrios har spridit sig både upp och ner. Jag har ju tagit mina sprutor och mediciner regelbunden en lång period nu, och de är ju förebyggande för just spridning.

Flytten till Huskvarna har gått bra. Det är fortfarande grejer att göra, som att tapetsera om en fondvägg, köpa soffbord och sätta upp hyllor. I slutet av december kommer vår soffa från Mio. Det blir soffan på bilden nedan, fast i ljusgrått. Färgen på tyget heter Natura Silver. Ena hörnet är en cosydel, så jäkla mysigt att gosa ner sig där!

Hej igen

Herregud, det var nästan en månad sedan jag skrev sist. Jag har inte haft lust till någonting alls egentligen. Strax efter att jag kom hem från resan var jag åter på sjukhuset på grund av magsmärtor och blödningar från rumpan. Jag väntar på en tid till gastroskopi. I veckan ska jag även ta cellprov och ta min spruta, och inom kort ska jag göra en undersökning för att se om endo satt sig på min tjocktarm.

Senaste veckan har jag haft mycket ont. Jag har vilat hemma och packat lite i omgångar, för i helgen flyttar vi till vår nya lägenhet. Jag längtar så otroligt mycket till det! En ny början och en nystart på massor av saker. Det känns så bra! Om några dagar kommer jag att vara piggar och då ska jag skriva mer.

Puss på er

Spruta idag och så efterlyser jag recept!

Om ca 30 minuter har jag tagit min spruta, Zoladex och det lilla implantatet skickas några centimeter rakt in i buken. Fy faan säger jag bara!

Imorgon flyger jag till Madrid, jag längtar verkligen efter ett litet miljöombyte och bara få vara med min fina familj. En vecka är alldeles lagom och jag är så glad att denna vecka kommer just nu. Jag behöver verkligen få fly lite från mitt liv här. Jag har packat en hel necessär med smärtisar, lugnande och smärtisar om jag skulle behöva det. Förhoppningsvis mår jag bättre när jag har skärpt mig med kosten och kan se att jag har svagare smärtor om en månad eller så. Håll tummarna! Och håll även tummarna för att nästa undersökning visar att endometrios inte har spridit sig till mina tarmar!!! Det känns så tungt att tänka på det och ju mindre jag förtränger det desto mer oro känner jag. Jag måste hitta pepp, pepp, pepp, pepp!

E F T E R L Y S N I N G
Igår bakade jag fröknäcke och jag känner mig ganska så pepp på att ändra mina matvanor och lägga om kosten. Men jag behöver pepp och pushar. Har du något smarrigt recept?
- Det ska inte innehålla tillbehör som pasta, ris, potatis, rött kött, soja- och mjölprodukter.
- Dock gärna böner, linser, grönsaker, fisk, nötter, fågel etc.
- Det får gärna gå att göra i stora mängder så att jag kan ha det i matlåda eller frysa in.
- Eftersom en god kost innebär planering och tid, så vill jag även gärna ha tips på förberedning och saker att alltid ha hemma.

TUMMEN UPP FRIENDS! HA EN FINFIN HELG!

Uppvak efter operation mars 2012

Matvanor påverkar kronisk smärta

Idag är jag hemma från aktivitetsdagen i skolan, vi skulle åka till ett badhus där vi kunde välja mellan att träna, motionssimma eller bada. Jag vaknade i så bra idag, hade ont och kände mig trött. Så jag bestämde mig för att stanna hemma och ta det lugnt, packa lite inför resan och plugga lite om jag orkar. Igår fick jag hjälp med att fixa startsidan på bloggen, nu ser den nästan ut som den ska. Hurra!

Jag har reflekterat lite över varför jag har haft ont oftare och mer på sista tiden, och jag tror att det ligger mycket i vad jag äter. Förr var jag noga med att inte äta köttprodukter, pasta, ris och potatis. Nu äter jag allt. Det vore bättre om jag åt mindre pasta och ris, mer grönsaker och bönor, dock skulle jag kunna byta ut kolhydraterna mot mer fullkornsprodukter, till exempel fullkornspasta och råris. Jag måste skärpa mig och ändra min kost, det har gått för långt nu. Så när jag får mina pengar denna månaden vill jag rensa i skafferiet och köpa nytt som är bättre för mig.

Idag till frukost åt jag två Grännaknäcke som jag delade och fick fyra bitar av. På dem hade jag en med leverpastej och inlagd gurka, två med kalkonpålägg och grön paprika och den sista med jordnötssmör utan salt och plommonmarmelad med citron och ingefära som jag har gjort själv. Till det drack jag en kopp kaffe med mjölk och ett rött äpple. Till lunch tänkte jag laga kycklingfilé med kokta grönsaker och råris eller bulgur, men helst bara grönsaker.

Nu blir det lite vila och sedan hoppas jag att jag kan övertala mig själv att gå en långpromenad!

Ett dygn på sjukhuset och 11 kg på vågen

I fredags morse var det dags igen. Jag var på väg hem från ett nattpass på jobbet, sovande, och kände hur trött jag var och hur en smärta från det  vanliga var påväg. Jag var hemma vid tio och sedan gick jag och lade mig i sängen, efter en stund beslutade jag mig för att ta en varm dusch och då slog det till. De senaste veckorna har det runnit en del blod från rumpan, när jag har varit på toaletten, och det har gjort ont lite längre ner i buken. När jag stod i duschen kom det som djupa hugg, det blev jobbigt att andas och jag hade svårt att stå upp rakt. Jag gick ut, tog smärtisar och gick mot sängen igen. Men jag bestämde mig snabbt för att jag skulle åka in. Det stod inte rätt till och det kändes inte bra.
En fantastiskt människa kom och hämtade mig med bilen och så åkte vi in till sjukhuset. Innan vi var framme minns jag inte så mycket, smärtan gjorde så att jag tuppade av och jag har ett minnesglapp från bilresan till det att morfinet jag fick kickade igång. Då var jag i undersökningsrummet på sjukhuset. Jag fick hjälp mycket snabbt och det är jag oerhört glad över. Det tog inte alls lång tid innan jag fick smärthjälp och jag blev inskriven för observation på en gång. Underökningen var oerhört plågsam och jag minns att jag skrek och grät.

Jag försökte säga till de jag åkte till sjukhuset med att jag inte ska ta morfin, eftersom jag bara kräks av det, men sådant är så lätt att glömma i stressen, speciellt om det är första gången man upplever en situation som denna. Jag måste ta mitt ansvar att be om hjälp tidigare och vara mer tydlig med vad jag har för behov i vissa situationer. Detta är något som jag inte alls är bra på, jag har överhuvudtaget svårt att be om hjälp när det gäller frågor kring min hälsa och endometrios.

Väl på avdelningen testa de att ge mig morfin i benet istället, och då mådde jag inte lika illa som när jag får det intravenöst. Men dagen efter, i lördags, kräktes jag likväl ändå. En läkare kom in till mig en stund på morgonen och han berättade att de ville göra en koloskopi. Det är en undersökning där man för in en slang med en kamera i rumpan och undersöker hur tjocktarmen ser ut. Det finns en risk att endometrios har spridit sig till min tarm, eftersom jag blöder därifrån och eftersom ingen behandling hitintills har fungerat 100% på mig. Det känns inte så kul att behöva göra en sådan undersökning, men jag vill hellre att de tar reda på så mycket som möjligt. Är resultatet positivt kan det vara nödvändigt att göra ytterliga en operation, laparoskopi, för att försöka ta bort de härdar som finns.

Jag gick med på att remiss skickas till en sådan undersökning och sedan kom i överens om att jag kunde åka hem när jag hade piggnat till och fått i mig lunch. Jag tyckte inte längre att jag hade så ont att jag skulle behöva vara kvar på sjukhuset, så det kändes bra att åka hem. Idag har jag tagit smärtisar i två omgångar, och jag kommer att behöva det även senare ikväll.

På fredag förmiddag har jag tid med min samtalskontakt och sedan ska jag gå till vårdcentralen för att få min spruta. Sedan åker jag upp till Stockholm med min familj för att sedan åka till Madrid på lördag. Jag ska ladda medicinnecessären så att jag klarar mig hela reseveckan ut.

Igår var jag i simhallen med två goda vänner, vi badade i bubbelpoolen och bastade i ångbastun. Det stod en våg mot en vägg utanför omklädningsrummet. Jag kunde inte låta bli alltså. Så lyssna på det här! I augusti förra året vägde jag knappt 52 kg och nu väger jag 63 kg. Grymt va! Nu gäller det att äta mer nyttigt och börja röra lite på mig så att jag inte bli ohälsosam. Dels har jag börjat äta igen, jag åt knappt förut, och dels har jag inte rört på mig så mycket. Dessutom är det vanligt att gå upp i vikt av de olika medicinerna jag tar. Men jag känner mig bra i detta. Jag ser mer sund ut och det känns bättre att ser mer normalviktig ut än vad jag gjorde för ett år sedan.

Jag hoppas att ni får en fin vecka! Jag ska försöka hinna med att skriva igen innan jag åker bort en vecka. Tack till er som stöttar mig på alla sätt. Jag hade inte klarat detta lika bra utan er!

Kanelbullens dag

Men tjaba!

Jag har inga kanelbullar hemma, så jag äter godis istället. Nästan lika gott :)

Idag vaknade jag vid halv åtta av en yrsel som påminner om den jag hade i somras. Jag har inte ont i huvudet, allt snurrar bara. Jag har inte rört på mig så mycket de senaste veckorna, så det är säkert lågt blodtryck som spökar. Idag ska jag ut och gå, solen skiner och löven är färgglada!

Jag har skolkat från KBT:n igen och varit hemma från skolan en dag. Jag hade sådan jävla ångest i tisdags och jag har känt mig lite låg i veckan. Jag har tagit Atarax mot oro nästan varje dag, främst på kvällarna. Sedan vet jag inte om jag har känt av mer smärta för att jag har upplevt oro eller om det är tvärtom. Igår var det bättre, då arbetade jag mitt första pass på ett timjobb jag har fått. När jag var där behövde jag tänka på allt förutom mig själv så jag mådde hur bra som helst!

Jag tror ärligt att jag inte är redo för KBT än, men jag har inte bestämt än hur jag ska göra. Det känns läskigt. Allt är lättare än att grotta ner sig i sig själv.

Veckan har flugit förbi utan några promenader eller andra aktiviteter. Efter skolan har jag varit trött och gått och lagt mig tidigt på kvällarna. Jag gör ingenting och jag har inte större lust till det heller. Det är synd, för det är viktigt med motion och frisk luft. Men idag kommer jag som sagt ut. Först ska jag slänga in lite smuts i tvättmaskinen och sedan bär det iväg!

Jag hoppas att helgen blir rolig och inte bara en hemmahelg. Det ska bli fint väder, så jag kanske tar mig ut och plockar fina löv. Pihiii

Här kommer en länk med kända kvinnor som lider av endometrios. Jag vet tyvärr inte hur sant allt är, men det är intressant att läsa. Synd att ingen av dem uppmärksammar sjukdomen mer. Kvinnor med endometrios

                                         Puss på er mina änglar, ha en fantastisk helg!!

Skolkar

Japp, idag har jag skolkat från min KBT-tid. Varför? Ingen aning. Jag hade ingen lust att gå. När jag väl får hjälp har jag ingen lust till det. Jag känner igen det beteendet från tidigare. V a r f ö r ?
Är jag inte redo än? Jag tror att det kanske är så. Jag vet inte riktigt. Vill jag gräva ner mig i mina tankar och känslor? Är jag redo för det? Njaa... Jag är nog mest rädd och orolig för att göra det. Nä, fy faan vad jobbigt! Bästa sättet att undvika saker är ju att ignorera det och förtränga. Och det är jag expert på. Eftersom ingen protesterar, tvingar mig dit eller tjatar på mig är det hur lätt som helst att utebli. Och den ända som drabbas av det är ju jag själv och alla i min omgivning som tvingas stå ut med mig och mina känslor. Jag hade velat att de ringde och tjatade eller att någon kidnappade mig och tog bort ögonbindeln först när jag satt i stolen hos terapeuten. Men det är inte så världen fungerar. Just nu, idag, ville jag inte. För att jag vet att vi skulle gå igenom min känslolägesläxa, hur jag har mått, vad jag har tänkt, hur jag vill förändras. För att nå dit måste jag plocka fram alla jobbiga känslor och minnen. Och jag vet fan inte om jag är redo för det. När blir man redo om man inte kan tvinga sig själv?

Jag har tagit smärtisar hela veckan, var hemma måndag och tisdag. I onsdags vilade jag i soffan i princip hela dagen i skolan. När jag kom hem gjorde jag plommonmarmelad med ingefära och citron, jag somnade ganska sent. Idag kände jag mig pigg och glad, jag har till och med städat lite hemma.

Imorgon ska jag klippa av mig håret. Jag behöver göra något nytt, en synlig förändring. Men det är fusk, det kommer ju inte att förändra något egentligen i hur jag mår. Men jag inbillar mig det. Att lura mig själv är mitt starkaste vapen.

Jag är så glad att det är helg, äntligen!! Det är så skönt att vara ledig från alla måsten och grejer i skolan. Jag hoppas att det bli fint väder. Det är skördefest ute på ön och om jag mår bra och orkar så vill jag gärna åka över och umgås lite.

Ha en fin helg allihopa!

Hemmadag

Idag har jag varit hemma från skolan. Så jag har mest legat i soffan hela dagen, men tv:n på och Cristoffer vid min sida. Jag har tagit smärtisar hela dagen och nu på kvällen satt jag ute en stund på balkongen. Nu känns det i luften att hösten är på väg, luften är frisk och lätt. Love it!

Jag ska försöka komma upp till skolan imorgon, allt beror på hur natten blir. Sen så har jag ju glömt att berätta, jag har fått ett extrajobb på ett behandlingshem - även fast jag på intervjun berättade att jag har endometrios. Dubbel lycka!!!!!

Ikväll ska jag försöka lägga mig tidigt så att jag är piggare imorgon. Hörs!