Förnekelse

Och så rinner tårar och snor igen. Att inse att jag var gravid och att vi skulle ha barn tog nästan hela graviditeten i tid. Jag förstod inte. Nu kan jag inte förstå att jag har ett barn, att den underbara lilla bebisen är vår. Vems är han och varför är han här? Jag är en sådan jävla mästare på förnekelse och döma mig själv att jag vill slå mig själv så jag vaknar och inser vad jag faktiskt har. 

Allt är som i en dvala, jag bara svävar omkring här hemma och byter blöja och fixar flaskor per automatik. Tänker inte. Om jag vaknar, försvinner allt då eller måste jag möta en massa nya känslor? Moderskänslor som jag inte känner än. Det svider att inse det. Jag är hemsk. Jag är ju ingen mamma och jag har inget barn, det skulle ju inte gå. Allt slutar bara i dåligt samvete. Är verkligen den underbara lilla bebisen våran? Han är så otroligt fin och snäll!

Upp och ner. Vissa stunder och dagar fattar jag, då är jag glad och kan skratta. Då känner jag något, då blir det varmt i kroppen. Och ibland känner jag ingenting. Det är helt tomt.

Bra dag!

Jag har varken ammat eller pumpat på två dagar nu. Spänningen i brösten börjar släppa och jag mår stabilare. Idag har jag varit mer mig själv, äntligen! Det måste ha med amningshormoner att göra. Och kan jag må såhär mycket bättre tänker jag göra det!

Benjamin fick ersättning redan på BB eftersom jag var för smärtpåverkad för att orka amma. Han fick min råmjölk som jag pumpade i ca en vecka. Han mår bra och är nöjd. Jag mår bättre och är nöjd. Vi alla mår bättre ❤️

Igår tog jag bort förbandet för snittet. Det läker riktigt fint. Jag är förvånad över hur stort det är. Nu fattas bara lite inköp av höga mormorstrosor så jag slipper en sömkant precis vid såret.

Just nu i skrivande stund väntar vi på att Benjamin ska vakna så vi kan bada honom. Han har sovit i snart tre timmar så fredagsbadet har blivit förskjutet. Första gången han badade var på BB för en vecka sedan, då skrek han bara. Hoppas han gillar det bättre idag!

Sånt ingen berättar

- För att min målbild att höra ditt första skrik inte blev uppfyllt - 

För att jag inte har något minne av dina första minuter i livet

För att mina bröst inte duger till att amma

För att min kropp gav upp 

- För att min målbild att höra ditt första skrik inte blev uppfyllt -

För att jag inte orkar vara en mamma just nu 

För att jag inte kan vara glad

För att smärtan från snittet tar kål på mig

- För att min målbild att höra ditt första skrik inte blev uppfyllt - 

För att jag inte kan sova fast jag är trött

För att jag ältar och ältar och ältar

- För att min målbild att höra ditt första skrik inte blev uppfyllt -

Midsommar

Hej och hå! Här händer det inte mycket. Vi åkte iväg en timme igår till midsommarfirandet här i samhället. Blomstång, kokt korv och uppträdande. På vägen hem köpte vi jordgubbar, men all sill var nästan slut. Härlig framförhållning va ;) Vi kalasade med färskpotatis, färsk salsiccia och äppelcider. Katterna fick inget gottgott eftersom de festat på kokt potatis hela natten, vi hade glömt att ta undan det från kvällen före.

Tidigt imorse idag vaknade jag av att det rann lite nere vid fiffi. Tänkte att nu har vattnet gått, men det var bara en pyttepöl på lakanet. Iförrigår var vi inne på förlossningen för att kontrollera eventuell vattenavgång eftersom det droppat lite. Det visade sig bara vara väldigt flytande slem. Barnmorskan sa att de kan droppa lite om det finns ett litet hål, så kan det komma droppar när bebis rör på sig och lämnar passage. Men det är ingen fara sa hon. Usch, undersökningen var en jävla pins. Det gjorde svinont och sved när hon förde in de där jävla metallgrejerna. Och en stor tops, så skulle jag hosta för att forsera ut eventuellt vatten. Men det var ju bara en massa genomskinligt slem. 

Det var full rulle på förlossningen, barnmorskan var stressad och hon sa att det alltid var mycket på sommaren plus att de då även är underbemannade. Hon var väldigt snäll och noggran. Vi ska ringa ett annat sjukhus när det är dags också och se om det är lugnare där än på länssjukhuset. Det måste vara frustrerande som personal att ha det sådär. Jag fattar inte hur staten kan riskera vården. Det är inte brist på utbildad personal - det är brist på goda arbetsvillkor och lön. Eloge till all vårdpersonal som står ut och jobbar kvar trots pissiga avtal! ❤️

4 dagar

På onsdag är livet beräknad att titta ut. Det är ju galet! För inte alls längesedan var vi halvvägs in i graviditeten, det känns som igår. Eftersom det är första barnet är det inte ovanligt att gå över tiden. Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge tills bebis är hos oss!

Den senaste veckan har jag mått jättebra. Magen har sjunkit rejält och jag kan andas och äta mycket lättare. Så bra som jag mår nu har jag inte mått under hela graviditeten! 

Nu är det varmt i Småland, sommaren är här och vi har tagit fram en god vän från förrådet. Fläkten gör sitt jobb utan anmärkning! 

När man väntar...

Så kan man till exempel måla om en tråkig pall eller steka amerikanska pannkakor. Just nu har jag en deg på jäsning, det ska bli ett gjutjärnsbröd med valnötter - min nya hemmagrej. Galet mycket godare än köpebröd!

Man kan också styra och ställa, peka med hela handen. Som M säger - du är the brain och jag är the muscles. Så igår fick han rensa ogräs, idag städa och ställa ordning i förrådet. Och storstäda. Jag säger och pekar. Funkar utmärkt! 

Bebishen tar sig neråt

Och så har magen äntligen sjunkit lite och jag kan andas bättre. Hurra! Komsi, komsi lilla liv ❤️ 

Behandlingsplan efter bf

Imorse hade vi tid på mvc. Allt ser bra ut med bebis och mina värden är toppenbra. Jag har gått upp 10kg totalt och bebis är beräknad om 19 (!!) dagar. Många känslor i kroppen nu som spretar åt alla håll.

Vi pratade även lite om min endometrios och läkaren har rekommenderar att jag påbörjar behandling igen ca 8-10 veckor efter förlossningen. Blandade känslor, men jag vet att det är bäst för mig. Det blir självklart en av de mildare behandlingarna, som inte går ut i bröstmjölken, så att jag kan amma samtidigt. Jag hoppas att jag slipper sprutor i framtiden och önskar att jag aldrig mer ska vara i ett så dåligt skick att det blir det enda alternativet!

Väntan nu efter dig vårt lilla barn känns som en evighet. Vi är så pirriga och längtar efter dig! ❤️

Tårar

Fan. Jag trodde jag var stark. Men jag har gråtit i flera dagar nu. Orkar inte mer. Varför kommer ångesten tillbaka? 

Sömnlös

Den här pengaskiten håller mig vaken. Nu är hon tjugo i fyra och jag vaknade för en timme sedan. Det är inte i mitt huvud, hela kroppen känns. I mitt huvud snurrar vad jag kan sälja och hur vi kan spara in. Glömde räkna in blöjor och CSN-lånet i månads- och kvartalskostnaden jag gjorde igår. Det som kom in på kontot igår har nu gått iväg. Allt. Det känns som om min mage har förvandlats till en torktumlare. Tänk om jag hade mått bättre under graviditeten istället för allt kräkande. Då hade jag kunnat ha jobbat mer.