Lugn dag och Grännapackning!

Välkomna till inlägg nr 100!

Idag har varit en bra dag. Jag vaknade vid nio. Sedan gick jag till vårdcentralen för att kolla upp det där med foten. Men de har tydligen ingen dropp-in tid på sommaren, annars är det 9:30. Men hon i receptionen var trevlig och bokade en tid till mig 14:45 och fram tills dess tog jag det lugnt hemma. Jag vek ihop mina klädhögar i mitt rum som varit där i evigheter och jag dammsög rummet. Det har inte hänt på länge. Lite senare blev det dags för lunch. Hur duktig som helst var jag, kokte pasta och stekte köttbullar haha! Barnsligt gott :)

Sedan kom en barndomsvän förbi. Det var himla trevligt! Vi har knappt setts på flera år. Han pluggar till läkare i Budapest och vi pratade lite om våra liv å så. Han följde med till vårdcentralen och tillbaka. Läkaren trodde att jag har en inflammation i foten. Jag tror att det är skitsnack. Fick en sådan där Zon-gel på recept. Får väl hämta ut den imorgon eller på torsdag. Jag förstår inte hur de vet en massa sådana saker utan att ta några prover. Foten är ju inte ett dugg svullen. Det är ett ben som sticker ut och är stort och hårt ju. Aja. Det känns lite bättre i alla fall, men det är lite svårt att gå. Men vad är det för läkare egentligen? Jag talade om att jag tar en medicin som orsakar benskörhet. Jag vet att det tar längre tid innan den biverkningen drabbar kroppen, men man vet ju aldrig. Hon sa att jag var för ung för att få plötsliga benbrott, så inget kunde vara brutet eller en spricka enligt henne. Jag har hört det förut. Innan jag fick diagnosen endometrios sa varenda läkare att jag var frisk som en nötkärna och var för ung för att ha något allvarligt. Vad är det med åldersfixeringen egentligen? När ska man börja undersöka individen? Jag talade även om för henne att jag inte hade ramlat eller slagit mig. Jag sa också att jag endast har promenerat i lugnt takt de senaste månaderna på grund av sjukdom, så jag kan omöjligt ha gjort mig illa. Då såg hon på mig som om jag vore ett barn, hon lade huvudet på sidan och hade en larvig röst "Men varför har du knappt rört på dig på så länge för. Det är inte bra för kroppen." Hon sa det inte som en fråga. Hon bara sa det. Som om jag vore lat och dålig. Jag är 1.70 meter och väger 55 kilo. I februari vägde jag 60. Jag vill kunna röra på mig. Jag vill! Det känns som om mina muskler har smulats bort. Jag blir så irriterad. Fattar hon inte att jag vet det och att man kanske vill men att i vissa perioder blir det så. Jag avskyr att behöva förklara mig eller dra hela min historia. Lär journalen, ställa relevanta frågor och var professionell. Min längtan efter att promenera och jogga är så stark och jag blev ledsen när hon sa så.

Idag har jag varit trött och haft ont. Suck. Ska inte Synarela hjälpa till 100% vid det här laget egentligen? Nu sitter jag i soffan och kollar på en film som går på kanal 6. Jag har haft ont idag, så för ca en timme sedan tog jag två citodon. Jag har ätit Ballerina kladdkaka med lite vaniljglass. Mums!

Imorgon åker jag till Gränna över dagen. Jag ska packa upp och göra lite fint tänkte jag, fylla skafferiet med torrvaror jag köpte idag på Willys. Ris pasta, tonfisk, te, kaffe, knäckebröd, fryspåsar, plastfolie tvättmedel, bönor, linser etc. Massor med grejer! I Gränna finns det en Konsum, en ICA och en Tempo. Det blir lite dyrt att storhandla där tänkte jag. Oh my God! Jag kan inte fatta att jag flyttar snart! Det ska bli så himla spännande! Hihi :)

Den här bilden är från igår när jag var vid stranden.

Vad är det som händer?

Fan! Fan! Fan! Du drar ut i varenda nagel och hudbit. Du vrider mina senor åt olika håll. Klipper av mina nerver och låter dem rycka av smärta. Du vrider ur min livmoder och drar mina äggstockar runt kroppen. Du har misshandlat varenda muskel i min kropp. Du har tryckt ut ett ben i min fot. Den står ut som en golfboll. Lika stor som fotknölen. Hello! Vafan vill du mig?! Låt mig vara nu. Det räcker!! Aaaaaaahhh!!


Idag vaknade jag vid tio, jag somnade vid fyra inatt. Jag har vart med en vän och hennes barn på stranden. Vi softade i sanden och sedan gick vi hem. Jag var borta ca fem/sex timmar och jag gjorde inte så mycket egentligen. Satt mest. Lekte lite. Åt. Bet ihop min trötthet och den smygande smärtan. Två Citodon och en Ibrufen senare ligger jag nu i soffan. Jag har ont men toppen av smärtan är borta. Jag känner mig misshandlad och förlamad av smärta. Allt gör ont. Att skriva det här. Röra armar och fingrar. Men det får mig att veta att jag är levande. Inlåst i min kropp. Min själ åket fram och tillbaka i mina ben, upp i magen och snurrar runt i bröstet. Sedan åker den ner i benen igen. En instängd själ. En rädd och panikslagen själ. Det ända som är vid medvetande är min hjärna. Och öronen. Jag kan höra mitt hjärta slå. Fan. Tänk om min själ blir helt utmattad av att fly och faller ihop helt utmattad. Smärtan kommer att äta upp den då! Men jag är lugn. Hjärnan är vaken och rutinerad. Och den är på min sida! Djupa andetag. Du är stark, du klarar det här.

Efter regn kommer solsken. Eller var det tvärtom?

Dagen har varit underbar! Jag hade en trevlig frukost och sedan åkte jag in till stan. Jag har gått mycket, fikat, åkt tunnelbana, rört mig bland folk. Första gången på länge! Jag promenerade på Stockholms halvtomma gator med min syster och hennes lilla guddotter. Jag drack en kaffe och åt en morotskaka. Vi promenerade. Vi åkte tunnelbana. Jag köpte strumpor. Smarta joggingstrumpor, två för hundra kronor på Intersport. Strumpor som andas och inte skaver sig. För jag har en dröm om att en dag, snart, kunna jogga igen. Jag rörde på mig. Länge. Jag blev trött och jag blev pigg igen. På kvällen såg jag en film och åt middag. Jag satt i soffan och såg en dokumentär om elitfriidrott och skador. Jag hade koncentration. Så här aktiv var det längesedan jag var. Och nu får jag betala för det. Jag har inte tagit smärtisar på över en vecka. Jag har vilat. Och idag blev det all in. Varför börjar inte lite i taget? Varför pressar jag mig själv till det yttersta? Jag ser inte fram emot den här natten. Då och då hör jag bilarna från vägen utanför. Regnet snärtar lätt mot mitt fönster och smärtan börjar knåda igen. Som om den vill ha uppmärksamhet. Som om smärtan varit avundsjuk för att den inte kommit i första hand den senaste veckan. Den vill ha en stor portion uppmärksamhet. Som om uppmärksamhet vore luften man blåser i en ballong tills den spricker. Det kommer att bli en lång natt. Men jag tror jag till viss del håller med friidrottarna i dokumentären, för med facit i hand är det värt det. För att få ha kul och vara aktiv en dag ska jag betala nu.

Ro på landet

I veckan har min bror och jag varit hos mormor och morfar igen. Det var nästan 30 grader alla dagar. Men det blåste skönt. Vi har mest vilat, plockat bär i trädgården, ätit och läst. Igår åkte vi på en liten utflykt till Hjo och åt glass, på hemvägen köpte vi rökt lax, räkröra och rökt regnbågsforell. Smaskens, jag älskar rökt fisk! Innan utflykten duschade vi oss i trädgården med slangen. Vattnet var iskallt. Men det var himla skönt och svalkande! Och har man haft i schampoo måste man ju ha ut det också. Jag har fortfarande inte tagit några starka smärtisar. Peppar, peppar! Däremot har jag varit väldigt trött och seg. Jag har somnat mellan elva och ett på natten. Vaknat vid halv fem/fem och legat vaken till runt sex/halv sju och sedan somnat igen. Gått upp mellan nio och halv elva och vissa dagar sovit middag. Där emellan har jag legat i soffan och tittat i någon bok. En dag tog vi en längre promenad och en annan dag gjorde vi utflykten. Det tog musten ur mig. Jag är lite oroad över en annan sak också, förutom min trötthet. Mina smärtor i nedre buken har alltid varit koncentrerade mer åt vänster. Här om dagen fick jag lättare smärtor till höger... Inte så ont att jag behövde morfintabletten, men så att jag märkte det. Snart har jag väl ändå tid för uppföljning, ska kolla upp det då.

Idag har jag fyllt i adressändring och ansökt om CSN. Bidrag och lån blir det. Jag kan inte fatta att jag flyttar om tre veckor! :))

Bär med mjölk. Syrligt!

Jordgubbar med vaniljglass. Så gott och
somrigt. Något av det godaste som finns!

Rökt regnbågsforell med räkröra på knäckemacka.
Snacka om århundradets kalas i min mun!

Kallt, kallt, kallt. Men skönt och uppfriskande!

Att gå barfota i gräset, mys! På min tatuering står det:
There can be no rainbow without a cloud and a storm

Trädgårdsgubbar!

Vi hittade världens minsta lilla groda i gräset :)

I'm so fabulous I'm so cool

Ibland händer det att man ser tillbaka i tiden och har svårt att förstå att man har varit med om allt som har hänt. Och ändå sitter man här. Glad, hoppfull och med blicken framåt. Lite pirr i magen :) Det senaste halvåret känns så främmande, samtidigt som den har format mig enormt mycket. Små saker ger lycka och jag har fått nya perspektiv. Nästa gång jag är på gång att ta något för givet ska jag verkligen försöka tänka efter två gånger. För även fast livet inte är över så är det mycket nytt som jag måste lära mig att leva med. Och om jag ändå ska leva, leva tills jag dör så vill jag göra det med glädje och en nypa salt. Livet förändras, och det är omöjligt att förutse hur. Helt onödigt och slöseri med energi att gå runt och oroa sig! Nu blir det kvällspromenad. Kanske supersakta jogging till och med. Woho!

Utan smärtisar. Woho!

Helgen har varit fantastisk och mysig på alla möjliga vis. Sent i fredags åkte jag hem till hjärtat. När vi vaknade på lördagen sken solen och vi bestämde oss för att åka till sjön. Jag har sovit helt okej hela helgen. Ätit bra, haft aptit och promenerat flera gånger. Och lyssna på det här. Jag har inte tagit smärtisar på tre dagar! Hihi, det ni! Nu är jag nere på en tablett morgon/kväll och Synarela+Estradot. Thats it! För att fira det har jag dansat till en av mina gamla favoritlåtar, hela dagen :) Artisten heter Raúl och låten heter "Sueño su boca" från år 2000.

Sen har jag hittat en helt galet rolig bild! Ursäkta mig alla kineser!! Men jag kan inte låta bli att skratta ihjäl mig, nästan. Tänk om det vore så enkelt med mandarin.

Estradot depotplåster

Här kommer bilder på hur Estradotplåstrena ser ut! Jag håller vad jag lovar ;) Jag har ingen aning varför de har lagts upp på sidan, på datorn är de ju vända åt rätt håll. Skumt! Men ni ser ju ändå. Det är en mellanstor förpackning med 24 små plåster som ligger i varsin liten sluten pappersgrej. På baksidan av förpackningen skriver jag vilka två dagar jag byter plåster, vilket datum och om jag har satt plåstret på vänster eller höger skinka. Men det tänker jag inte visa! ;) Varannan gång ska det vara. Detta lilla plåster duschar, badar, sover och går man med. Det sitter verkligen fast!

Dubbla promenader och rastlöshet

Igår när jag vaknade sjöng himlen glatt och lyste upp lite då och då. Det spöregnade, åskade och blixtrade. Av någon anledning har den sorters väder alltid fascinerat mig. Himla mysigt! Vad är det som händer där uppe egentligen? Hur kommer det att himlen kan ge ifrån sig ett sådant buller? Så för att få lite roligt den dagen drog jag fram mitt gamla regnställ och mina nya gummistövlar. Med svarta regnbyxor och röd regnjacka var jag redo! Nu skulle det promeneras. Regnet vräkte ner, och i de många asfaltshålen som jag försöker undvika när jag kör bil hade det bildats små sjöar av vatten. Stora droppar plumsade ner. Himlen skakade till och en blixt långt bort gjorde sig sedd av ett litet lyster. Jag drog på mig ett leende och drog luvan över håret. Jag hann knappt promenera tio meter innan det plötsligt slutade att regna. Va! Jag som hade laddat hela morgonen för en spöregnspromenad. Istället blev det lite dugg följt av strålande sol och fuktig luft. My God alltså, vad varmt det var med regnställ! Galet. Senare på dagen uppenbarade sig en fantastiskt klar regnbåge, otroligt vacker! Men jag fick mig en promenad i alla fall och det gjorde gott. Det fick jag förresten idag också, en hel timme traskade jag runt i området i bara shorts och linne. Skönt! Och himla glad är jag att jag har kunnat promenera. Inte bara en gång, utan två dagar i rad. Vem vet, jag kanske kostar på mig en kvällspromenad också om smärtan inte kommer i vägen. Watch out!

Jag har nog aldrig varit så rastlös någonsin som jag känner mig idag. Det bara kryper överallt! Jag måste verkligen börja komma igång med promenader så ofta kroppen tillåter. Det är obeskrivligt tråkigt att bara vila hela dagarna!

Idag ringde även en läkare från avdelningen där jag låg sist, you know det lite galnare stället ;) Trevlig människa. Jag beklagade mig lite över mina bekymmer och hur jag mådde. Han lyssnade duktigt på och  uppmuntrade mig lite, skrev ut lite nya recept. Jag har nämligen fått den trevliga biverkningen "lös mage" av Prilect-tabletten. Helt nytt för mig då jag har tillbringar stor del av mina dagar med en förstoppad mage. Jag är helt enkelt inte van vid att mage och tarm sköter sig. Vi bokade in en återbesöktstid om ca tre veckor. Och den dagen borde bli en av de sista gångerna jag sätter min fot på Huddinge sjukhus innan jag flyttar till Gränna.

Antal tabletter per dag

Ligger i sängen och är rastlös. Känner mig ovanligt uttråkad och inte ett dugg trött. Har precis beställt en ny vetekudde och lite annat från nätet. Idag kom en vän förbi med lite mat och sällskap. Hon såg till att jag åt idag, himla gulligt.

Ligger här nu och funderar på hur min kropp mår, eller hur den kommer att må om det fortsätter så här i flera år till. Varje dag innebär nämligen: Morgon- en spray Synarela, en Prilect, två Citodon och ibland en Brufen. Under dagen- två Citodon och en Brufen, eventuellt gånger två plus en OxyNorm vid vardera tillfälle. Kväll- en spray Synarela, två Citodon, en Brufen, en Tryptizol och eventuellt en insomningstablett. Totalt: 11 (ev.17, 27 vid maxdos) tabletter och två sprayer om dagen! Plus två Estradot-plåster i veckan. Suck. Fast 11 av max 27 är bra ju!

Blir denna natt lika svår att somna som igår då jag slocknade runt fyra på natten blir det en sovtablett. Jag försöker att inte ta det eftersom jag ändå inte har någon tid att passa. Men det känns inte heller kul att ligga och vrida och vända sig en halv natt. Långtråkigt är vad det är! Imorgon hoppas jag på soligare väder så jag kan njuta lite av värmen. Godnatt på er ❤

En ny ros

Titta vad som stod i mitt rum när jag kom hem efter promenaden. Väldigt omtänksamt :) Doftar himla gott! Tror att jag alltid vill ha en färsk ros som jag kan lukta på när jag vaknat :) Det kan väl inte vara så svårt att ordna? Byta en gång i veckan bara!

Äta på restaurang ikväll gick bra, det var trevligt. Sedan gick jag en liten promenad. Det kändes skönt och det gick bra. Lyssnade på Mariah Carey låten "Hero". Himla bra ibland ska jag tala om!
Ett tag promenerade jag fram och tillbaka vid ett industriområde och helt plötsligt hörde jag något konstigt ljud utanför hörlurarna, så jag drog ut dem ur öronen och hör detta på repeat: "Det här är ett inbrottslarm. Du befinner dig på privat mark. Väktare och polis är på väg." Haha! Hallå. Jätteknasigt. Det var inte en kotte där, bara jag. Så jag väntade en stund och gick runt och kikade ifall jag såg någon inbrottstjuv. Jag blev så nyfiken, men det var ingen där. Kanske blir det mer action någon annan dag? :)

Kollade igenom bilderna i mobilen och hittade det här, haha! Förra helgen ville jag bara ha massa ärtor och en klick brunsås till lunch och fick det. Snäll matpersonal. Mums! Jag älskar ärtor :)