Jävla endometrios. Skiter i att du drabbar min kropp. Men ge fan i att ta tid från mitt barn och min familj. Ge fan i att skrämma mina framtidsplaner och ge fan i att göra mig nedstämd.
Varför blöder jag hela tiden? Varför gör det ont? När är det okej att bryta ihop? När är det okej att inte orka med dagen? Kan jag göra det nu, fast klockan bara är halv ett? Hur länge till är det okej att det inte finns något att göra åt endometrios? Dagens smärta håller på att äta upp mig och jag vet inte vad jag ska göra.
Socialstyrelsen beslutade igår att ta fram nationella riktlinjer för endometrios. Nu ska bara regeringen godkänna det. Jag önskar det blir av, för alla framtida fall. För alla flickor, tjejer och kvinnor. För alla födda med det underlägsna samhällskönet. För det ojämställda könet. För mig är det för sent. De där riktlinjerna borde ha funnits för längesedan.
Precis som den virtuella videon som cirkulerar just nu tänker jag samma sak som de hårda slutorden. "Kära xxx, jag kommer att födas till en flicka. Snälla gör ditt för att det inte kommer fortsätta vara den största faran av alla."
Ja, för mig och i min värld är endometrios och den ojämställda vården den största fara av allt. För att jag råkar vara fel kön.
