Skolkar

Japp, idag har jag skolkat från min KBT-tid. Varför? Ingen aning. Jag hade ingen lust att gå. När jag väl får hjälp har jag ingen lust till det. Jag känner igen det beteendet från tidigare. V a r f ö r ?
Är jag inte redo än? Jag tror att det kanske är så. Jag vet inte riktigt. Vill jag gräva ner mig i mina tankar och känslor? Är jag redo för det? Njaa... Jag är nog mest rädd och orolig för att göra det. Nä, fy faan vad jobbigt! Bästa sättet att undvika saker är ju att ignorera det och förtränga. Och det är jag expert på. Eftersom ingen protesterar, tvingar mig dit eller tjatar på mig är det hur lätt som helst att utebli. Och den ända som drabbas av det är ju jag själv och alla i min omgivning som tvingas stå ut med mig och mina känslor. Jag hade velat att de ringde och tjatade eller att någon kidnappade mig och tog bort ögonbindeln först när jag satt i stolen hos terapeuten. Men det är inte så världen fungerar. Just nu, idag, ville jag inte. För att jag vet att vi skulle gå igenom min känslolägesläxa, hur jag har mått, vad jag har tänkt, hur jag vill förändras. För att nå dit måste jag plocka fram alla jobbiga känslor och minnen. Och jag vet fan inte om jag är redo för det. När blir man redo om man inte kan tvinga sig själv?

Jag har tagit smärtisar hela veckan, var hemma måndag och tisdag. I onsdags vilade jag i soffan i princip hela dagen i skolan. När jag kom hem gjorde jag plommonmarmelad med ingefära och citron, jag somnade ganska sent. Idag kände jag mig pigg och glad, jag har till och med städat lite hemma.

Imorgon ska jag klippa av mig håret. Jag behöver göra något nytt, en synlig förändring. Men det är fusk, det kommer ju inte att förändra något egentligen i hur jag mår. Men jag inbillar mig det. Att lura mig själv är mitt starkaste vapen.

Jag är så glad att det är helg, äntligen!! Det är så skönt att vara ledig från alla måsten och grejer i skolan. Jag hoppas att det bli fint väder. Det är skördefest ute på ön och om jag mår bra och orkar så vill jag gärna åka över och umgås lite.

Ha en fin helg allihopa!

Hemmadag

Idag har jag varit hemma från skolan. Så jag har mest legat i soffan hela dagen, men tv:n på och Cristoffer vid min sida. Jag har tagit smärtisar hela dagen och nu på kvällen satt jag ute en stund på balkongen. Nu känns det i luften att hösten är på väg, luften är frisk och lätt. Love it!

Jag ska försöka komma upp till skolan imorgon, allt beror på hur natten blir. Sen så har jag ju glömt att berätta, jag har fått ett extrajobb på ett behandlingshem - även fast jag på intervjun berättade att jag har endometrios. Dubbel lycka!!!!!

Ikväll ska jag försöka lägga mig tidigt så att jag är piggare imorgon. Hörs!

Layoutproblem

Den är något störigt med startsidan på bloggen, allt är helt avlångt och inte som det brukar vara. Jag ska försöka lösa det, för det stör mig!

I helgen har jag myst en massa, varit ute och ätit, hälsat på hos mina föräldrar och åkt bärgningsbil. Igår åt jag smärtisar och senare på kvällen kändes det bättre. Det är lite störigt ibland när man är ute eller bortbjuden, eller när man bara är hemma en kväll, och inte kan ta ett glas vin eftersom jag tar smärtisar eller känner mig på gränsen att behöva ta det. Jag måste inte ta ett glas vin, men det vore ju skönt om jag avstod för att jag ville avstå - inte för att jag har ont.

Jag köpte en baddräkt igår, nu jäklar ska det bli fart på mig i simhallen! Eller..?

Cristoffers kastrering i veckan gick jättebra, och nu efteråt är han helt som han brukar vara. Jag tror inte han har märk av att juvelerna ens är borta!

På onsdag har jag tid för KBT igen, jag har inte gjort mina läxor. Jag har glömt att anteckna sinnesstämning och vad jag gör vid vissa tillfällen. Jag är så jäkla trög med att göra!

Vad har ni gjort i helgen?

Att prata om endometrios

Hej på er!

Idag har jag delat med mig om mig själv och mitt liv med endometrios. Jag pratade om det för min klass, det var inte planerat att det skulle bli så personligt. Min plan var att prata om endometrios med hjälp av en power point, men jag hade inte datorn med mig så det blev att jag pratade om min historia om sjukdomen. Det är inte jobbigt att prata om det fysiska, utan det är den psykiska resan som är känslig att prata om. Den resan jag har gjort i mig själv, med mig själv, har varit oundviklig. Jag har lärt mig så mycket, och resan är inte över än. Det blev känsloladdat, men det kändes bra. 

Igår hade jag min första KBT-tid. Det kändes bra. Hon som jag går till slutar om tre månader så jag måste tänka på om jag vill starta en process med henne eller vänta tills jag kan gå hos någon annan. Jag fick i alla fall lite läxor. Jag ska skriva hur jag mår i två dagar, en gång i timmen. Idag och på söndag. Jag har glömt att göra det varje timme, men jag ska försöka minnas. Min andra läxa var att köpa blommor till mig själv idag. Det har jag gjort, visst är de fina! :)

Efter skolan hade jag tid att ta min spruta. Jag kände mig orolig och lite sprattlig innan. Sprutan är inte något jag vill ta, för jag vet vad det gör med min kropp. Men det är ju viktigt att jag tar den, så det är okej. Margaretha hette hon som jag mig den idag. Hon var jättesnäll och gjorde ett bra jobb. Det kändes riktigt tryggt och bra!

Hade även telefontid med min läkare på endometriosteamet idag. Vi kom överens om att jag ska fortsätta med Zoladex ett år till, och så bokade vi in en tid för undersökning i november.

Nu är det äntligen helg, hoppas att ni har det trevligt! 

Tider i veckan och framtidsfunderingar

Chaaooo everybody!
Den här veckan har precis börjat, men det har känts lite tungt. Jag tycker att det går bättre med förhöjd Cymbaltados, jag har inte haft lika mycket ångest eller jobbiga tankar och känslor. Men jag har haft ont. Helgen var fin och mysig med besök och utflykt. Men igår var det en tuff dag med mycket smärtor och idag känns det sådär. Jag har tagit smärtisar och varit lite seg. Det är en ny smärtperiod på gång nu och det är lite störigt.

Imorgon har jag min första KBT-tid, det ska bli spännande. Jag hoppas att jag kommer bra överens med min behandlare och att vi kan jag bra tillsammans. På torsdag har jag telefontid med min läkare i Stockholm och på eftermiddagen är det dags för spruta. De senaste gångerna har det gått bra att gå och ta sprutan själv. Men det känns inte så inför denna gången, jag vill verkligen inte. Det känns jobbigt och jag hatar, hatar, hatar att göra detta. Jag vill bara kunna slippa allt. Det känns tungt och ledsamt. Något jag måste göra för att förebygga värre sammanväxningar, men något som jag avskyr att göra mot min kropp och mot mitt mående. Så jag har funderat ett tag nu. Om några år när jag har fått barn och har de antal barn jag vill ha - då ryker allt bort. Då vill jag varken ha livmoder eller äggledare. Jag hoppas att jag är en utav dem där smärtan avtar bättre då. Men jag får se, kanske mår jag bättre efter graviditet? Jag är bara så trött på allt detta. Alla mediciner och biverkningar hit och dit. Far åt helvete!

Nu har jag tagit sömntablett och smärtisar så förhoppningsvis sover jag lugnt och fint hela natten. Jag hoppas att jag somnar inom två timmar. Det vore toppen!

Hurra!!

Idag gick det bra på läkarbesöket tycker jag. Cymbaltan höjd med 30 mg, totalt får jag 90 från och med imorgon. Jag fick även utskrivet Atarax som jag kan ta vid behov om jag känner oro eller ångest. Fick göra en skattning, och fick lite sämre resultat än förra veckan så jag är glad för de nya recepten och nästa nyhet ni snart läser om. Ska även diskutera med min läkare i Stockholm om Zoladexsprutan kan vara boven i min depression. Men det bästa av allt!! Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att börja med KBT hos en kandidat som har en termin kvar på sin utbildning och arbetar på mottagningen. Jag tackade ja, och fick fin första tid på onsdag eftermiddag nästa vecka. Äntligen!!

Imorgon förmiddag ska jag på anställningsintervju, det kommer att gå skitbra. Sedan måste jag ringa veterinär när jag vaknar. Cristoffer har slagit ut eller bitit av en liten tandrad med tre tänder, ca 7 mm. Jag upptäckte det när vi lekte och han naffsade på min arm. Jag tyckte att det luktade konstigt och trodde att han pruttade, sedan såg jag blod på min tröjärm och när jag lyfte bort honom ramlade tandraden ner, med liten köttslamsa och allt. Plutt! Katter tappar ju mjölktänder, men inte såhär. Så jag ringde veterinärjouren som tyckte att jag skulle ringa och boka tid imorgon för undersökning, så att inte några rötter har skadats eller så.

Sen imorgon kväll kommer syster och mannen jaaao, det ska bli ashärligt att ha dem här i helgen!

Ha en fin kväll friends!

Läkarfix och färgglada löv

Igår ringde jag och avbokade min tid på EndometriosCentrum i Stockholm. Jag fick en telefontid istället och en ny tid för undersökning i november. Jag ringde även om bokade tid för spruta nästa vecka.

I förrigår fick jag ett smärtgenombrott och låg i sängen ett tag. Ett par timmar tidigare hade jag tagit två Citodon och en Ipren utan större resultat, så jag tog en Spasmofen, fick en het värmekudde och sedan dröjde det inte länge innan den värsta smärtan avtog. Som tur var var jag inte ensam hemma, annars hade det tagit längre tid för mig att orka ta mig till medicinskåpet. Bland annat detta vill jag diskutera med min läkare på telefontiden. Jag vet inte om depressionen har att göra med ont oftare eller vice versa. Idag när jag vaknade hade det även runnit någon sorts vätska under natten, trosorna var helt kladdiga. Kanske en flytning, jag vet inte. Men så har jag aldrig haft förut.

Igår tog jag ytterligare ett par Citodon och en Ipren. Jag tror jag har en smärtperiod just nu, för jag har mer ont än vanligt. Jag harblivit lat också, skitigt i min dagliga promenad i flera veckor och sitter bara hemma. Förmodligen har det med depressionen att göra. Jag får liksom inte tummen ur arslet. Imorgon har jag ju läkartid på psyk, så då får vi se om de byter medicin eller höjer den dosen jag har. Jag hoppas att de kan påskynda min KBT-tid också. Jag känner att mitt tålamod börjar rinna ut i sanden snart...

Snart är det höst igen. Jag älskar hösten! Frisk luft, vackra färger, långa promenader och härligt rosiga kinder när man kommer in i värmen igen :)

Tillbakablick

Tjena tjaba hallå!

Här kommer en tillbakablick från mars 2012, ca två veckor före operation. Världens sötaste patient :)

Ångest

Hej vänner!

Jag har ingen vettig ursäkt till varför jag inte har skrivit här, det är lite olika orsaker. Mest dåligt internet och ångest alldeles för ofta. Det är skitjobbigt och jag har svårt att hantera det och acceptera den här perioden jag verkar vara i just nu. Jag vill bara att tiden ska gå och att detta ska vara över.

I veckan hade jag möte med min samtalskontakten, nästa vecka ska jag träffa en läkare och diskutera medicinering. Jag hoppas att det hjälper, för just nu känner jag mig mest bara sänkt och ointresserad av allt. Jag försöker fokusera på studierna, men det är så sjukt mycket att göra och jag vet inte vart jag ska börja!

Nästa vecka har jag fått en tid för undersökning och uppföljning på EndoCentrum i Stockholm. Men jag kan inte åka då, så jag ska ringa och höra ifall jag kan få en telefontid istället. Jag vill veta lite hur jag ska göra med sprutan, om jag ska ta ett uppehåll eller inte. Well, well.

Något som dock glädjer mig är att lägenhet utanför Gränna är ordnad. Och i den ska jag få bo med en fantastisk människa. Jag räknar dagarna!

Om ca 6 månader är det internationella endometriosmånaden! Vad ska du göra för att uppmärksamma det?