Hej hej

Nu är det sommar, så jag hoppas att ni njuter för fullt!
Jag har varit riktigt dålig på att skriva här, av olika anledningar som jag ska försöka berätta för er.
Dels har jag varit bortrest en vecka, det var riktigt härligt. Jag hade det jättebra med sol, bad, god mat och roligt sällskap bestående av en fantastisk vän! När jag kom hem började jag arbeta dagen efter och sedan har det varit midsommar. Jag har inte haft så långa arbetsdagar, men när jag har kommit hem har jag oftast varit väldigt trött, eller så har jag haft något för mig.

Jag håller på att trappa ner på Venlafaxin nu och det tycker jag går hyfsat bra. Nu, och får en månad sedan, har jag en blödning som jag inte ska ha. När jag ringer till endocentret och vill ha en telefontid så  är det fullt. Varje gång. Jag vet inte om jag blöder för att det är en slemhinna som har lossnat, eller om det är något annat. Men jag har lite ont, en dov smärta som jag inte brukar ha. Annars så mår jag jättebra med Zoladexsprutan. Bäst hittills!! :) Det känns helt underbart, som att få en stor del av min kropp tillbaka.

Jag känner mig rätt så stabil fysiskt nu. Det är bara träningen som ska komma igång. Psykiskt är det okej, jag känner mig ofta ensam och nedstämd, men så är känns det ju ibland i livet. Men det är lite jobbigt. Jag tror att det är medicinerna som tramsar sig och håller på.

Det är skönt att det är sommar, sol och dagar med arbete. Men jag längtar tillbaka till vardagsrutiner och att träffa andra människor i skolan och så. Det är lätt att känna sig ensam i en liten stad där man inte känner någon. Men det kanske bli ändring på det snart, jag har lite planer på att flytta till Jönköping.

Under sommaren har jag ingen samtalskontakt, men jag har träffat kuratorn två gånger hittills. Hon verkar ganska vettig, jag hoppas att det blir bra.

Jag lovar att skärpa mig, snart hörs vi igen!!

En tur till sjukhuset

Nu har jag äntligen sommarlov!! Idag har jag jobbat, imorgon ska jag städa här hemma, på tisdag bär det av till Stockholm och på onsdag lyfter jag för att landa på Rhodos. Ni anar inte hur jag längtar! Alla medicinerna är nerpackade i en speciell necessär, EU-kortet är framlagt och nu ska jag bara njuta och ha det bra. En vecka blir jag borta och sedan väntar jobb i sju veckor.

Den senaste veckan har jag slarvar med Venlafaxin, antidepp, vilket kan ha orsakat varför jag var tvungen att åka till sjukhuset i fredags. Jag vaknade vid nio av sus i öronen och en fruktansvärd huvudvärk, jag har aldrig upplevt en värre yrsel tidigare. Jag satte mig upp, klädde på mig och bestämde mig för att gå ut på en gång och ta frisk luft. Jag gick till fiket och köpte en kaffe att ta med, jag dricker inte ens kaffe men jag tänkte att jag kanske behövde koffein. Sedan gick jag till affären och handlade Treo. På vägen hem kände jag att jag knappt kunde gå, allting snurrade och jag ville inte ha ögonen öppna. När jag klev in genom porten blev det svart. Och nästa gång jag öppnade ögonen låg jag på golvet, jag blödde lite från pannan. Jag låste upp min dörr, lade mig i soffan på en gång och ringde till vårdcentralen. Jag pratade med en sjuksköterska och hon ringde efter en ambulans.

Efter en stund kom det in två män från räddningstjänsten i väntan på ambulanspersonal. De tog lite blodtryck och sådant. När ambulanspersonalen kom fick jag en Treo, vi pratade lite och jag låg kvar ett tag innan jag kunde resa mig upp, jag fick hjälp till toaletten. Jag var så sjuk kissnödig. Jag hade inte kissat sedan någon gång på natten. De fyllde två skålar med mat till Cristoffer och fyllde nytt vatten. Det kändes skitjobbigt att lämna honom, för jag visste inte när jag skulle komma tillbaka. Han hade blivit lite uppkäftig när räddningspersonalen kom, fräst åt dem och grejer. Sedan blev han lite blyg och gömde sig under soffan och tillslut var han som vanligt, skuttade omkring och lekte. Han följde med mig in på toaletten när jag skulle kissa. Han följer efter överallt den lilla grisen.

I ambulansen fick jag en nål i armen och en spypåse. Aldrig i hela mitt liv har jag haft sådan huvudvärk och sådan yrsel. Det var fruktansvärt! Väl framme på sjukhuset, vid tvåtiden, tog det inte lång tid innan två personal hade dragit av mig på överkroppen och kopplat upp en massa elektroder. Jag fick Primperan (mot illamående) intravenöst och Alvedon i droppet. En läkare kom och lös mig i ögonen, kollade alla reflexer, kände lite här och där och bad mig göra olika saker med armarna och benen. Läkaren skickade en akutremiss till magnetröntgen av mitt huvud, hjärnan. Det tog ca 1 timme innan jag blev ditrullad. Under tiden låg jag och blev tilltittad då och då och skulle göra lite olika saker. Vid fem kom röntgensvaren, de såg bra ut, likaså alla blodprov. Läkaren bedömde att jag förmodligen hade ett dubbelsidigt migränanfall. Jag fick med mig Alvedon och Primperan på recept, som suppositorier. En snäll vän körde hem mig, fixade lite lunch och stannade en liten stund. Jag somnade bra sedan på kvällen.

Igår när jag vaknade var allt tillbaka. Jag mådde pissdåligt, kräktes och trodde jag skulle svimma hela tiden. Jag kollade upp vad som kan hända i kroppen om man missar Venlafaxin, och efter att ha läst om saken närmare misstänker jag att min kropp reagerade så starkt för att jag hade missat fyra tabletter. Så jag tog min dagstablett och bestämde att jag måste vara nogranare med den. När man slutar med Venlafaxin tvärt har man en utgångsperiod, mellan 1 vecka upp till 2 månader. Och alla symptom stämde in. Men jag ringde till sjukvårdsupplysningen och de trodde inte att det kunde vara det, men jag tror det. Jag ringde till och med vårdcentralen först men blev kopplad till larmcentralen som fick förklara till mig att det var lördag och att min läkare inte var anträffbar. Haha!!

Jag mådde piss, gick och lade mig i sängen, vaknade fyra timmar senare utan huvudvärk, utan yrsel och pigg som som liten solros! Just precis nu har jag lite ont i huvudet, men mer som spänningshuvudvärk. Och det beror säkert på regn- och åskvädret som råder här.

I alla fall, på måndag ska jag ändå ringa och prata med min läkare. Jag vill inte ta Venlafaxin längre, jag har huvudvärk hela tiden och dessutom hade jag ingen aning att det skulle vara så svårt att sluta med den!

Stora stygga vargen på promenad!

Cristoffer säger hej!

Han har missat lite vilken toalett som är hans.