Lata mellandagar

Det känns som om att jag har gjort allt och ingenting i veckan. Jag har träffat en del vänner, inte alla som jag hade velat på grund av vintersjukan och andra saker. Allt som allt har jag haft trevligt, med middagar, bio, fönstershopping och lite shopping etc. Jag har faktiskt beställt ett löpband :) Riktigt kap nu under rean! Det ska stå i vardagsrummet så att jag kan jogga lite varje dag.

På tisdag är det dags att åka tillbaka till Gränna, men innan dess ska jag fira det nya året med mina vänner. På ett sätt känns det skönt att åka hem, jag ser så mycket fram emot att flytta till den nya lägenheten och fixa den så som jag vill ha det. På ett annat sätt känns det konstigt att åka från Stockholm och mitt barndomshem som snart ligger ute för försäljning. Mina föräldrar flyttar till Skövde och det pågår rensning av allt just nu. Jag ska snart ta tag i att börja med kollaget av era välkomstbrev. Men jag har lite annat jag måste göra först, typ börja skriva på min examinationsuppgift någon gång och flytta... Så tills dess hoppas jag få in några fler bilder!

Här om dagen hade jag en liten blödning och jag har haft lite molande värk men det har inte gjort mig så mycket, jag har blivit mest trött av det. Igår när jag var i stan blev jag ganska yr och rätt som det var så forsade det näsblod. Jag tycker att det är jobbigt med stora folksamlingar och stress hit och dit. Det är ingen miljö jag supertrivs i direkt.

När jag kommer hem väntar tre dagar på praktiken, helg och sedan mina tre sista dagar på praktiken. Sen flyttdags. Där emellan måste jag hinna ta min spruta. Blääääääääääää usch! Förmodligen den sista nu och antagligen ligger det en kallelse för uppföljning av behandlingen i min brevlåda. Undrar vad de ger mig för medicin nu när jag måste ta en paus från sprutorna... Fy fan. Det känns inte alls kul att veta att jag kanske måste stå ut utan behandling i sex månader. Jag hoppas, hoppas, hoppas att mina skelettprov visar på noll förändring så att jag kanske kan fortsätta med sprutorna istället för att behöva genomlida ännu mer smärtor när mensen kommer tillbaka. Asså fan jag får nästan panik när jag tänker på det. Helevete heller att jag ska ha ännu mer ont. Så nu ska jag satsa och hjälpa mig själv extra mycket med rätt kost, motion, värme och TENS. Allt förebyggande jag kan. Jag börjar så fort jag har flyttat! Och det ska bli SÅ kul! Flytta, stor fin lägenhet, äntligen löpband, bra mat, skolan fortsätter igen. Hihi, jag ser fram emot allt :)

Om vi inte hörs innan dess, så GOTT NYTT 2013

Snö och välgörenhet

Tarmarna börjar komma igång nu, det svider fortfarande lite efter katetern när jag kissar, julen har varit mysig, det har snöat massor och jag har fått fina julklappar. Idag är jag trött och seg efter en gårdagen. Jag hoppas att ni alla hade en fin julafton och att hela julhelgen blir fin för er :)
Nu är det inte många dagar kvar i Stockholm, om en vecka sitter jag på bussen hem igen. Då blir det praktik, skola och flytt. Jag ser verkligen fram emot det!

Eftersom året inte är slut så hoppas jag att det trillar in lite fler bilder på era välkomstbrev, kanske ända fram till påsk. Hello!! Tvekar du ens? Det handlar om 100:- (bara!!) för dig och betyder otroligt mycket för alla oss drabbade. Min julönskning 

Lyxiga badrum

OMG vill man inte typ bo i de här badrummen!? Jag skulle vilja ha en ljuskrona med levande ljus i mitt nya badrum...

Lyxiga badrum

Sök till SVT's nya storsatsning - Arga doktorn

Misstänker du att du har endometrios och har svårt att bli tagen på allvar inom vården? Sök då! Jag hade nog gjort det om jag inte redan hade fått min diagnos och går på behandling. Tänk om jag hade fått min diagnos nio år tidigare...

Vill du vara med i SVT's nya storsatsning - Arga doktorn?

Min artikel i medlemstidningen

Jag har ju glömt att tala om en sak. Ni som blir stödmedlemmar (Min julönskning) i Endometriosföreningen kommer förmodligen att få med den senaste medlemstidningen hem. I den finns det en text på sidorna 12-15 som heter "Om jag ändå hade ballar." Ja, det är min text det! Den är skriven i maj/juni 2012. Det har ju hänt lite sedan dess, men jag hoppas att ni läser den ändå :)

Idag har jag handlat lite julklappar med pappa och bror. Jag köpte lite pussel till min väns barn. Sen blev inte så mycket saker. Dessutom är det svårt att handla till varandra när man är tillsammans. Men jag pekade ut en sak, så jag vet i alla fall en grej jag ska få :) Sen köpte vi en massa godis och en fin julgran!

Medlemstidningen #´2 2012

Godiiiissssss

Fika lite.

Aaahhhh hahahaaa

Hos smärtspecialist och återkommande mardröm

Tjolahopp tjolahej!
Idag känner jag mig ganska så bra faktiskt. Jag hade tid på smärtenheten på sjukhuset (KS Huddinge) igår och fick svara på en massa frågor av en överläkare, en läkare och en sjukgymnast. Sen fick jag klä av mig nertill och göra lite övningar med benen och så tittade de på hur mitt bäcken och höfterna skötte sig. Jag har en stark kropp och en bra stabilitet (WOHO!) så jag ska fortsätta som jag gör. Äta hälsosamt, gå på sjukgymnastik och lägga på lite mer träning i den mån jag kan, börja stretcha för att öka blodcirkulationen, fortsätta promenera, använda min TENS och värmekuddar... Jag går på full behandling och jag har starkare smärtsillande hemma, så det fanns inte så mycket de kunde göra. Och så ska jag försöka sluta att "skydda" vänstra sidan av buken och släppa lite på min försiktighet där. Det blir en utmaning! Sedan ska jag kolla upp om det finns smärtkurser på Ryhov.

Vad jag väldigt gärna skulle vilja göra är att köpa ett löpband att ha hemma i vardagsrummet. (Juste, jag har blivit med en tvåa på 62 kvm i centrala Gränna. Niiiiice! Jag flyttar efter nyår.) Det finns inte ett enda gym i Gränna, helt sjukt, och jag gillar verkligen att träna på löpbandet. Det finns ingen hos sjukgymnastiken heller, bara cross och cyklar. Så ett löpband hemma vore ju succé!!

Förutom att jag fryser idag så försöker jag komma på en massa undanflykter till varför jag inte ska gå ut en sväng. Kaaaallt! Desutom har jag spenderat senaste två timmarna uppe på en iskall vind och gått igenom kartonger. Men bror och jag har planerat att ikväll, då är det grönsaker och dipp. Så det måste handlas...

Inatt hade jag en mardröm, jag vaknade svettig flera gånger. Det var ganska jobbigt. Men först ska ni få veta lite vad som hände på sjukhuset sist, annars förstår ni inte mardrömmen. När jag var inlagd på Ryhov sist, så kände jag mig ovanligt dåligt bemött av sjukvårdspersonalen på akuten. Det kom fram två sjuksystrar till bilen med en rullstol som jag satte mig i och så tvingade sköterskan upp min vänstra fot hela tiden på fotstödet. Det strålade i hela buken och gjorde skitont. Jag minns inte riktigt vad som sa, men typ att "Vi kan inte köra dig i rullstolen om du inte sätter upp foten." Helt jävla hänsynslöst, hon visste ju inte ens varför jag var där. Tänk om jag hade halkat på isen och brutit lårbenshalsen och hon tryckte upp benet sådär?

I alla fall, jag blev ganska ledsen och kände mig dåligt bemött. Sen, innan jag skulle bli undersökt så skulle jag få en morfinspruta. Sjuksköterskan ville ge mig den i benet men jag sa nej, inte i benet ge mig den intravenöst istället. Hon lyssnade inte på mig, satte den i mitt vänstra lår och tryckte in morfinet väldigt snabbt. Fan vad det drar i muskeln när man tar in det för fort, skitont gör det! Någon minut senare fick jag svullnader och rodnader runt injektionsstället. Det kliade och pulserade som bara den. Jag vet att jag får som nässelutslag av sprutor i benet, det var därför jag inte ville ha det. Så då fick jag en tablett för det istället och så gick det över efter ett tag. Detta gjorde mig återigen ledsen över att personalen inte tog hänsyn till vad jag sa.

Några dagar senare vaknade jag och hade ont på natten. Hon som jobbade då kom in med en spruta och ville ge mig den i benet. Jag sa till henne att det inte går för att jag får nässelutslag av det. "Men det är ju samma sak som om jag skulle ge dig den intravenöst, innehållet är det samma." "Det är själva sticket jag får utslag av. Det står i min journal, gå och titta." "Jag ger dig den i benet, så sitter det i längre." "Du får inte ge mig den i benet, gå och titta i min journal." "Jag ger dig den i benet." "Jaha, men gör det då. Då kan du gå och hämta en tablett för utslag på en gång och så kan du tala om för mig vad din chef heter." "Du får den i armen." Och sen gick hon. Ha! Ett noll till mig sucker!

I min mardröm spelas detta upp igen hela tiden. Först är det en kvinna som slänger upp mig på en rullstol och låter mina fötter släpas under sitsen. Sen kommer en kvinna med kort lockigt hår in i mitt rum, hon sätter sig typ gränsle över mig och hugger mig med morfinsprutor i låret och skrattar elakt. Alltså, det kanske inte låter värsta dramatiskt, men jag känner mig verkligen rädd och otrygg. Och så vaknar jag. I min dröm känner jag mig helt handlingsförlamad och i väldigt dåliga händer. Nu är det tredje gången jag har den här drömmen. Hur får man bort jobbiga drömmar?

Nyårsklänning

Juste jag glömde berätta... Jag har köpt världens finaste nyårsklänning! Snart mår jag bättre och känner mig pigg och fräsch. Och så får jag vara fin på nyår också hihi :) Bild kommer!

Från djupet av mitt hjärta - TACK

Har du Facebook? Gå in och gilla länken så att fler får reda på om min julönskning!

Stort tack till Lady Dahmer!

En nitlott

Då så... Nu är jag redo för lite uppdatering.

I stora drag är jag mycket nöjd med omhändertagandet jag fick på Ryhov. Maten är fantastiskt bra! Många fina kvinnor arbetar det där. De kom med medicin, värmekrus, varm buljong och flera av dem är riktigt goa och stannade ibland en stund och pratade lite och höll mig sällskap. Men, vad de flesta har gemensamt är att de har ytterst liten, eller ingen, kunskap om endometrios och den smärtan det kan medföra. Därför har det känts väldigt jobbigt ibland eftersom de inte riktigt har fattat varför jag är där. Att uppleva deras ovisshet och okunskap har påverkat mig på ett mindre bra sätt.

Det roligaste som hände var väl ett missförstånd mellan en barnmorska som spred sig som en löpeld vilket ledde till att jag varje dag fick frågan om jag ville prata med en psykiatriker. Haha... Det var andra dagen som en barnmorska frågade mig om jag hade familj. Och jag svarade typ "Nej jag har ingen familj alls här, jag är helt ensam." Och sen gick hon. Efter det trodde alla att jag var helt ensam i hela världen och inte hade en enda anhörig. Jag enade ju att jag inte hade familj i Jönköping, utan att jag har det i Stockholm. Haha, det kanske var därför en del var extra gulliga mot mig?

Den händelse som jag uppskattade minst av alla var en incident med en läkare. Det var i torsdags. Jag fick plötsligt väldigt ont och bad om smärtstillande. Tjugo minuter senare (!!!) fick jag en OxyNorm och en Ipren, som inte hjälpte. Efter en stund fick jag en till som inte heller hjälpte, då fick jag en Spasmofen. En liten stund senare försvann toppen av smärtan. Då helt plötsligt brast det för mig. Tårarna rann som en öppen kran. Jag kände mig så fruktansvärt ifrågasatt och ignorerad, ensam och liten. Det ska inte ta så lång tid att få smärtlindring när man ligger och skakar av smärta! Hon som gav mig tabletten var en medelålders kvinna som jag aldrig riktigt gillade. Tafatt och frågade alltid vart jag hade ont, och frågade lite om sjukdomen just precis alltid när jag hade som ondast. Håll käften då. Ställ inte en massa störda frågor. Du vet varför jag är inlagd. I alla fall, när jag låg där och grät för mig själv så knackade det på min dörr. In kom samma barnmorska och en annan kvinna som presenterade sig som läkare. Smärtstillandet hade inte verkat helt än och jag hade väldigt ont. Läkaren tittade på mig, frågade om jag hade ångest och om jag ville att hon skulle ringa efter en psykiatriker (!!!!!!!!!!!!!). Jag tittade på henne. "Ursäkta?". "Ja, du ser inte ut att må så bra." "Nej, sa jag. Jag mår inte bra. Jag har endometrios och har jävligt ont jag kan inte prata just nu." "Jo, jag vet. Men jag har aldrig sett någon verkar ha så ont som dig." Gissa om jag blev irriterad KOKADE inombords? Verkar ha ont?? Jag sa att jag har en psykolog, mår bra psykiskt och att jag inte behövde prata med någon. Att jag har vänner och en familj som stöttar mig.

Min puls var skyhög på grund av smärtan. Jag tittade in i hennes ögon länge, torkade en tår som rann ner för kinden, och frågade "Vet du vad endometrios är?" "Ja, jag känner till det." "Har du läst om endometrios?". "Ja, lite ytligt nu precis." "Så då vet du att det är en ovanligt individuell sjukdom?" "Ja, jo." "Har du haft andra patienter med endometrios?" "Ja, några få." "Vet du hur många som har endometrios? Hur många procent som har det förjävligt? Och vad man gör åt saken?" "Nej, jag kan inga siffror sådär och jag vet inte så mycket om behandlingar. Skulle du vilja godkänna att jag beställde din journal från Huddinge sjukhus, är det OK?" "Ja, gör det. Då kanske du lär dig nått." Jag tittade i hennes ögon några sekunder och sedan vände jag huvudet åt andra hållet. Skitförbannad var jag. Hon sa inget mer och gick ut ur mitt rum. Barnmorskan följde med.

I samma stund kom en vän förbi, hon hade väntat utanför. När hon kom in i rummet så rann det över för mig. Jag grät hejdlöst. Aldrig, aldrig har jag känt mig så kränkt av en läkare. Hon kramade mig och tröstade mig. Efter en liten stund hade jag samlat mig, smärtan var stabil och jag bestämde mig för att gå ut och säga till läkaren vad hon precis hade gjort. Så, jag gick ut till kontorsdelen, där fanns barnmorskan som hade varit inne hos mig när läkaren var där. Jag var så förbannad!  "Vart är hon, vart är läkaren? Jag vill prata med henne nu!" Tårarna rann och jag pratade hackigt. Barnmorskan sa att hon inte var där och att vi kunde gå in på mitt rum och prata. "Vem är avdelningschef här? Jag vill prata med den personen nu!"
När vi kom inte på rummet så sa jag allt vad jag kände. "Jag har aldrig blivit så dåligt bemött av en läkare som dessutom inte kan ett skit om detta. Vad tror hon? Att jag njuter av detta? Om hon bara visste hur jag har utmanat mig själv genom att flytta från alla jag känner bara för att lära mig att acceptera detta och för att se hur jag tar hand om mig själv! Tror hon att det är kul att få sprutor för prostatacancer. Jag är 25 år, ung och vill umgås med mina vänner och ha roligt. Hur fan kan hon jämföra mig med andra patienter och uttrycka sig så oprofessionellt? Jag är djupt kränkt och hon får inte ha någonting med mig att göra när jag är här!" Jag bara babblade på och grät, jag var skitarg och flaxade med armarna.

Barnmorskan lyssnade på mig, gav mig namnet på avdelningschefen och hon fick en annan förståelse för mig. Hon sa att läkaren nog inte hade menat så som hon uttryckte sig. Det skiter väl jag i, hon uttryckte sig jävligt klumpigt. Jag är i alla fall nöjd över att min journal är beställd. Efter ett tag lugnade jag mig och mådde bättre. En annan läkare, min favoritläkare, kom förbi sen och prata lite med mig om det där med morfinplåster. Det blev i alla fall bestämt senare att jag ska använda plåsterna vid behov om jag får ett till skov igen. De ska nämligen bytas var tredje dag och nu mår jag ju bättre än innan så jag ska inte börja på med dem denna gång.

Nu är jag trött och känner mig seg. Det är skönt att vara hemma, men jag är inte återställd än. Jag har fortfarande ont och jag känner inte så mycket aptit eller lust till något. Jag ska mest vila.

Hur går det med era välkomstbrev till min julönskan? Glöm inte att skicka en bild!
Kramar på er

Dag 8 på sjukhuset + hemresa

Jag vaknade pigg och kände mig bättre än andra mornar. Efter ett par timmar kom läkaren in och pratade lite med mig. Vi kom överens om att jag skulle skrivas ut. Äntligen!

Det är massor jag vill berätta, men jag ska inte göra det just nu. Jag blev hämtad av en vän och några timmar senare blev jag hämtad av pappa och sedan åkte vi upp mot Stockholm. Imorgon skriver jag mer och berättar allt jag vill ha sagt. Sådant som rör oprofessionell personal, underbara vänner och bekanta, mediciner etc. Lite smått och gott! Tills dess, jag måste vila ju jag är helt slut, så ska ni få lite bilder av mig. Visst är jag snäll? :)

Första kvällen på sjukhuset.

Många påsar blev det.

Kvällsbuljongen. Gott :)

Frukost. En skorpa och en massa vätska!

Musikhjälpen!

Blåmärke efter Enantonspruta.

Lite koksalt efter spruta.

Fett lyxig säng!

Spasmofen, ipren och en stor dos laxermedel.

Fri som en fågel! Klippa IDbandet sista dagen :)

Dag 6 på sjukhuset. Morfinplåster på gång!

Goddagens,
här får ni senaste nytt från sjukhuset!

Ingen hemgång idag och tveksamt om det blir imorgon. Min favoritläkare här på Ryhov, som är lite insatt i sjukdomen, kom precis förbi och pratade med mig. Han är bra han! Smärtläkare ska kontaktas igen och eventuellt ska de sätta in morfinplåster åt mig i stället för tabletterna. Detta för att ha en jämnare balans i smärtan än att det går upp och ner som det gör nu. Jag ser fram emot att prova det! :) Det låter som något för mig.

Jag vet att några andra tjejer har testat sånt men jag vet inte hur det har gått för dem. Men morfinplåster har ju funnits länge och används flitigt inom andra sjukdomar så det är inte värsta grejen. Som en del andra faktiskt gjort det till! Jag kan bli tokig när andra tjejer ska prova något för t.ex. sin smärta och får för sig att det är något speciellt med det. Blåser upp det som om det vore en jävla pina att testa ett plåster, eller hålla på att förutse och fantisera en massa in public och vara väldigt odiskreta. "Tyck synd om mig."  Give me a break! Ni vill bara ha uppmärksamhet. Skäms på er! Å andra sidan har var och en rätt att göra vad de vill för att må bra och hävda sig. Så jag ska inte lägga mig i mer. Slut.

Idag har jag duschat länge och fått nya sängkläder. Jag åt lite broccoli till lunch och nu ligger jag i sängen. Aptiten smyger sig på lite nu. Undrar vad det blir till middag... :)

En busig tarm och ingen aptit

Baah, jag skrev precis ett långt inlägg och så råkade jag radera det... Jag har varit för utmattad för att orka skriva till er. Jag är helt trött. Ursäkta om jag har en massa stavfel och konstiga ord, men jag ser suddigt och lite dubbelt. Enjoy!

Igår fick jag besök av två specialister, en allergiläkare och en smärtläkare. Allergiläkaren var en skön, tanig gammal man med vit, kort skäggväxt. Han gjorde peacetecknet och sa "chao" när han gick haha! 

Allergiläkaren menade att morfinet hade getts för snabbt för dosens storlek och att jag hade fått en stressreaktion. När de sedan injekterade adrenalin blev effekten totalt absolut. Mitt hjärta pumpade och slog som fan och pulsen var skyhög. Så jag fick egentligen en smärre stresschock. 

Smärtläkaren har ordinerat Spasmofen (smärtstillande) 3xdag plus morfin/citodon och Ibrufen där emellan. Jag får Spasmofen som stolpiller för att effekten ska sitta i längre. Efter ca 30-40 minuter börjar den att verka och sedan däckar jag och sover som en stock i över en timme. Inom ett par dagar ska Spasmofen utvärderas för att se om det är ett bra alternativ för mig.

För en liten stund sedan smuttade jag på en asäcklig vätska som ska smörja tarmen. Det är någon slags olja som även finns i stearin, sa barnmorskan i alla fall. Hon är snäll. Sedan ska jag få Klix, eller vad det hette. Modernt lavemang, som mamma sa! 

Det är såhär, att precis där jag har mitt största problem, nedre buken till vänster, där har jag min sammanväxtning- och precis där böjer sig tarmen. Så när jag har rörelse och aktivitet i tarmen, eller förstoppning så sätter det igång smärtor. Och eftersom morfin är förstoppade och jag har tagit det några dagar nu så blir det en ond cirkel. Å andra sidan vet jag inte om jag har så mycket i tarmen eftersom jag var på toa sist i tors/fre, minns inte exakt. Jag åt lunch i fredags och sedan dess har jag inte fått i mig något, förutom en köttbulle igår och några skedar soppa i förrgår. Dessutom har jag ju kräkts en hel del. Även fas jag har fått olika laxermedel flera gånger om dagen i två dagar har inget hänt. Kanske den här gången. Det är ju värt ett försök om det kan få mig att må bättre! :)

De är så noggranna här på Ryhov. Chefsläkaren på avdelningen här ska ringa till min läkare i Stockholm idag och stämma av och se hur de kan göra för att jag ska få den vård jag behöver. Det är bra att de gör så tycker jag!

Jag blir väl omhändertagen här. Två-fyra gånger och dagen har jag besök av en kamrat, vän eller bekant. Det känns bra och det värmer. Jag är tacksam att jag har er och att ni tar er tid och väljer att sitta vid min sida en liten stund ❤❤❤ Jag vet ju att det är pisstråkigt här! 

Kram till er ❤ Jag skriver snart igen

Dramatisk och omtumlande kväll

Igår kväll upplevde jag två omtumlande allergiska reaktioner. Jag hamnade i chock. Först av morfin och sedan av adrenalin. Oturligt! Men det slutade bra tack vare snabba insatser och tät bevakning nu under natten. Det var läskigt första gången och jag blev lite rädd. När det hände igen och jag kände personalens stress kändes det otroligt jobbigt. Jag visste inte vad som hände eller hur det skulle sluta.  Min puls och blodtryck var jättehögt och under natten har de kollat sådant regelbundet. Fick även min Enantonspruta under dagen, men det hör inte till detta.

Jag fick en dos morfin, det gick snabbt och var intravenöst. Tidigare har de sprutat in en halv dos i taget, sakta och vilat lite där emellan. Efter några sekunder stack det till i fingertopparna och i hela bröstkorgen. Jag fick svårt att andas och kupade efter luft. Min bröstkorg var rödflammig av utslag. Jag tryckte på larmknappen. Barnmorskan ringde snabbt efter hjälp och tre andra barnmorskor kom inrusande. först fick jag svälja en massa cortison, massor med små brustabletter. Jag fick en till tablett, men jag minns inte vad. Sedan kom de in med syrgasslang och tub. Nu var en läkare här och ordinerade adrenalin. 

Jag var helt borta, men mina vaga minnesbilder av en läkare och tre barnmorskor som har näsan i en tjock FASSbok från 2011 som slår upp hur de ska injektera adrenalin säger mig att jag blev livrädd. Vet de inte hur man gör? Tillslut så hittade de rätt dosanvisning och gav mig adrenalinet. Det gick så fort. Pang sa det så började jag skaka i hela kroppen, tårarna sprutade och det rann saliv ur munnen på mig. Jag trodde bokstavligen att mitt bakhuvud skulle explodera och mitt hjärta slog så snabbt att jag inte hängde med. Fan vad jag skrek, det gjorde så jävla ont! Läkaren ringde efter en narkosläkaren och två utan barnmorskorna hjälpte mig att andas. De två var lugna och sansade, förmodligen lite mer erfarna. De var medelålders. båda läkarna och resten av barnmorskorna var unga. Jag hade som en tjock klump i halsen. Efter ca tio minuter började det att avta. Narkosläkaren kände på min hals och tittade ner i munnen på mig med en ficklampa.

Narkosläkaren menade att jag hade reagerar otroligt kraftigt och att huvudvärken i bakhuvudet berodde på hjärtats pulstryck i blodet som hade rusat rakt upp i huvudet. Sedan visade det sig att barnmorskan hade blandat fel dos och att det jag fick var en väldigt låg dos adrenalin. Så förmodligen fick jag en till allergisk reaktion. Jag blev lite rädd och kände stor tacksamhet att de varit så snabba båda gångerna.

Sedan satte de en ny nål i handen på mig så ett tag hade jag dubbelt dropp och syrgas. Just nu har jag bara syrgas. Jag får inget mer morfin eller citodon, de ska utreda om jag är allergisk mot morfin. Det känns pisskit. Jag har ont och de kan ge mig värme och akupunktur. Men sist jag fick akupunktur blev smärtorna värre. Nyss fick jag  2x665 Alvedon och en Ibrufen á 400, så lite hjälper det.

Efter all dramatik fick jag besök, som dessutom precis hade råkat komma när allt började. Han hade suttit ute i korridoren i en fåtölj och sett alla springa ut och in och hörde allt som hände. Stackarn. Han stannade en liten stund bara, jag hade bett om några grejer från affären. Så fort han gick däckade jag av utmattning och vaknade för ca en timme sedan. Tre och en halv timma i streck sov jag. Helt otroligt, jag behövde det! Jag mår, efter omständigheterna bra faktiskt. Det finns inget jag inte klarar. Ha!

Ni får uppdatering senare idag!

Kram till er ❤

Räknar får

Andra natten på Ryhov, Jönköping. Jag kan inte sova. Ont ont ont. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har spytt nu. Inget stannar i magen. Inget.

Ligger inne

Är inlagd på Ryhov i Jönköping sedan igårkväll. Jag berättar mer när jag mår bättre och är hemma igen. Hjälp mig med min julklappsönskning! ❤❤❤

Min julönskning

Ja, jag har faktiskt en julklappslista. För första gången på flera år är det saker jag faktiskt vill ha. Det är konstigt, jag trodde sådant försvann med åldern. Men icke. Än så länge har jag sex saker på min lista.
Gissa vad som ligger etta? Jag vill ha hjälp med att göra ett vackert kollage såklart!

För endast en 100:- blir du stödmedlem i Endometriosföreningen och är med i kampen mot kännedom, forskning och behandling. I NEED A CURE! Tvekar du ens? Hundra spänn för ett helt år!

Ta en bild på ditt välkomstbrev och maila det till minendometrios@gmail.com För er som känner mig går det även bra att mmsa. Jag vill nämligen göra ett kollage av alla nya välkomstbrev! (Anonymt såklart.) Tänk vad tjusigt :) Kan ni hjälpa mig med det? Detta inlägg är även till för att delas i era sociala nätverk. Så hjälp mig att samla in julklappen, dela detta på Facebook om du har det.

Tack så mycket och god helg på er! Precis som alla andra vill även jag ha en god fortsättning...

Byta spruta

Pratade precis med en barnmorska på endometriosteamet. Hon hälsade från min läkare att det är okej att byta tillbaka till Enanton, så nästa vecka blir det spruta i magen i stället. Det känns bra att de ändå är snabba på att ändra och fixa så att jag kan känna mig lite trygg i alla fall. Det är inte som om jag behöver kriga för att de ska lyssna. Och det är ju bra :)

Jag mår hellre illa hela tiden än att vara helt orkeslös och trött. Ska ta och köpa såna där åksjuketabletter och se om det hjälper.

Röntgensvar

Röntgensvaret var en lättnad. Knölen är en del av sidobenet som helt plötsligt bestämt sig för att växa lite snett. Frågan är hur det kommer sig att det har blivit så! Men jag har inte fått någon tid för vidareutredning av orsak. Ska de inte kolla upp sådant?

Helgen på praktiken har varit kolugn. Jag har varit jättetrött och seg. Imorgon ringer jag till sjukhuset och ber dem byta receptet tillbaka till Enanton tror jag. Jag klarar inte av att vara såhär trött hela tiden. Dessutom har jag haft blödningar och ont. På kvällen jag jag svårt att somna och under natten vaknar jag ett par gånger. Nu är det bara två sprutor kvar tills jag tar en sprutpaus, men jag står inte ut med att vara så trött och utslagen som Pamorelin gör mig. 

Det är så vackert vinterlandskap här nu! Imorgon blir det nog en snöpromenad vid vattnet :)