Spruta idag och så efterlyser jag recept!

Om ca 30 minuter har jag tagit min spruta, Zoladex och det lilla implantatet skickas några centimeter rakt in i buken. Fy faan säger jag bara!

Imorgon flyger jag till Madrid, jag längtar verkligen efter ett litet miljöombyte och bara få vara med min fina familj. En vecka är alldeles lagom och jag är så glad att denna vecka kommer just nu. Jag behöver verkligen få fly lite från mitt liv här. Jag har packat en hel necessär med smärtisar, lugnande och smärtisar om jag skulle behöva det. Förhoppningsvis mår jag bättre när jag har skärpt mig med kosten och kan se att jag har svagare smärtor om en månad eller så. Håll tummarna! Och håll även tummarna för att nästa undersökning visar att endometrios inte har spridit sig till mina tarmar!!! Det känns så tungt att tänka på det och ju mindre jag förtränger det desto mer oro känner jag. Jag måste hitta pepp, pepp, pepp, pepp!

E F T E R L Y S N I N G
Igår bakade jag fröknäcke och jag känner mig ganska så pepp på att ändra mina matvanor och lägga om kosten. Men jag behöver pepp och pushar. Har du något smarrigt recept?
- Det ska inte innehålla tillbehör som pasta, ris, potatis, rött kött, soja- och mjölprodukter.
- Dock gärna böner, linser, grönsaker, fisk, nötter, fågel etc.
- Det får gärna gå att göra i stora mängder så att jag kan ha det i matlåda eller frysa in.
- Eftersom en god kost innebär planering och tid, så vill jag även gärna ha tips på förberedning och saker att alltid ha hemma.

TUMMEN UPP FRIENDS! HA EN FINFIN HELG!

Uppvak efter operation mars 2012

Matvanor påverkar kronisk smärta

Idag är jag hemma från aktivitetsdagen i skolan, vi skulle åka till ett badhus där vi kunde välja mellan att träna, motionssimma eller bada. Jag vaknade i så bra idag, hade ont och kände mig trött. Så jag bestämde mig för att stanna hemma och ta det lugnt, packa lite inför resan och plugga lite om jag orkar. Igår fick jag hjälp med att fixa startsidan på bloggen, nu ser den nästan ut som den ska. Hurra!

Jag har reflekterat lite över varför jag har haft ont oftare och mer på sista tiden, och jag tror att det ligger mycket i vad jag äter. Förr var jag noga med att inte äta köttprodukter, pasta, ris och potatis. Nu äter jag allt. Det vore bättre om jag åt mindre pasta och ris, mer grönsaker och bönor, dock skulle jag kunna byta ut kolhydraterna mot mer fullkornsprodukter, till exempel fullkornspasta och råris. Jag måste skärpa mig och ändra min kost, det har gått för långt nu. Så när jag får mina pengar denna månaden vill jag rensa i skafferiet och köpa nytt som är bättre för mig.

Idag till frukost åt jag två Grännaknäcke som jag delade och fick fyra bitar av. På dem hade jag en med leverpastej och inlagd gurka, två med kalkonpålägg och grön paprika och den sista med jordnötssmör utan salt och plommonmarmelad med citron och ingefära som jag har gjort själv. Till det drack jag en kopp kaffe med mjölk och ett rött äpple. Till lunch tänkte jag laga kycklingfilé med kokta grönsaker och råris eller bulgur, men helst bara grönsaker.

Nu blir det lite vila och sedan hoppas jag att jag kan övertala mig själv att gå en långpromenad!

Ett dygn på sjukhuset och 11 kg på vågen

I fredags morse var det dags igen. Jag var på väg hem från ett nattpass på jobbet, sovande, och kände hur trött jag var och hur en smärta från det  vanliga var påväg. Jag var hemma vid tio och sedan gick jag och lade mig i sängen, efter en stund beslutade jag mig för att ta en varm dusch och då slog det till. De senaste veckorna har det runnit en del blod från rumpan, när jag har varit på toaletten, och det har gjort ont lite längre ner i buken. När jag stod i duschen kom det som djupa hugg, det blev jobbigt att andas och jag hade svårt att stå upp rakt. Jag gick ut, tog smärtisar och gick mot sängen igen. Men jag bestämde mig snabbt för att jag skulle åka in. Det stod inte rätt till och det kändes inte bra.
En fantastiskt människa kom och hämtade mig med bilen och så åkte vi in till sjukhuset. Innan vi var framme minns jag inte så mycket, smärtan gjorde så att jag tuppade av och jag har ett minnesglapp från bilresan till det att morfinet jag fick kickade igång. Då var jag i undersökningsrummet på sjukhuset. Jag fick hjälp mycket snabbt och det är jag oerhört glad över. Det tog inte alls lång tid innan jag fick smärthjälp och jag blev inskriven för observation på en gång. Underökningen var oerhört plågsam och jag minns att jag skrek och grät.

Jag försökte säga till de jag åkte till sjukhuset med att jag inte ska ta morfin, eftersom jag bara kräks av det, men sådant är så lätt att glömma i stressen, speciellt om det är första gången man upplever en situation som denna. Jag måste ta mitt ansvar att be om hjälp tidigare och vara mer tydlig med vad jag har för behov i vissa situationer. Detta är något som jag inte alls är bra på, jag har överhuvudtaget svårt att be om hjälp när det gäller frågor kring min hälsa och endometrios.

Väl på avdelningen testa de att ge mig morfin i benet istället, och då mådde jag inte lika illa som när jag får det intravenöst. Men dagen efter, i lördags, kräktes jag likväl ändå. En läkare kom in till mig en stund på morgonen och han berättade att de ville göra en koloskopi. Det är en undersökning där man för in en slang med en kamera i rumpan och undersöker hur tjocktarmen ser ut. Det finns en risk att endometrios har spridit sig till min tarm, eftersom jag blöder därifrån och eftersom ingen behandling hitintills har fungerat 100% på mig. Det känns inte så kul att behöva göra en sådan undersökning, men jag vill hellre att de tar reda på så mycket som möjligt. Är resultatet positivt kan det vara nödvändigt att göra ytterliga en operation, laparoskopi, för att försöka ta bort de härdar som finns.

Jag gick med på att remiss skickas till en sådan undersökning och sedan kom i överens om att jag kunde åka hem när jag hade piggnat till och fått i mig lunch. Jag tyckte inte längre att jag hade så ont att jag skulle behöva vara kvar på sjukhuset, så det kändes bra att åka hem. Idag har jag tagit smärtisar i två omgångar, och jag kommer att behöva det även senare ikväll.

På fredag förmiddag har jag tid med min samtalskontakt och sedan ska jag gå till vårdcentralen för att få min spruta. Sedan åker jag upp till Stockholm med min familj för att sedan åka till Madrid på lördag. Jag ska ladda medicinnecessären så att jag klarar mig hela reseveckan ut.

Igår var jag i simhallen med två goda vänner, vi badade i bubbelpoolen och bastade i ångbastun. Det stod en våg mot en vägg utanför omklädningsrummet. Jag kunde inte låta bli alltså. Så lyssna på det här! I augusti förra året vägde jag knappt 52 kg och nu väger jag 63 kg. Grymt va! Nu gäller det att äta mer nyttigt och börja röra lite på mig så att jag inte bli ohälsosam. Dels har jag börjat äta igen, jag åt knappt förut, och dels har jag inte rört på mig så mycket. Dessutom är det vanligt att gå upp i vikt av de olika medicinerna jag tar. Men jag känner mig bra i detta. Jag ser mer sund ut och det känns bättre att ser mer normalviktig ut än vad jag gjorde för ett år sedan.

Jag hoppas att ni får en fin vecka! Jag ska försöka hinna med att skriva igen innan jag åker bort en vecka. Tack till er som stöttar mig på alla sätt. Jag hade inte klarat detta lika bra utan er!

Kanelbullens dag

Men tjaba!

Jag har inga kanelbullar hemma, så jag äter godis istället. Nästan lika gott :)

Idag vaknade jag vid halv åtta av en yrsel som påminner om den jag hade i somras. Jag har inte ont i huvudet, allt snurrar bara. Jag har inte rört på mig så mycket de senaste veckorna, så det är säkert lågt blodtryck som spökar. Idag ska jag ut och gå, solen skiner och löven är färgglada!

Jag har skolkat från KBT:n igen och varit hemma från skolan en dag. Jag hade sådan jävla ångest i tisdags och jag har känt mig lite låg i veckan. Jag har tagit Atarax mot oro nästan varje dag, främst på kvällarna. Sedan vet jag inte om jag har känt av mer smärta för att jag har upplevt oro eller om det är tvärtom. Igår var det bättre, då arbetade jag mitt första pass på ett timjobb jag har fått. När jag var där behövde jag tänka på allt förutom mig själv så jag mådde hur bra som helst!

Jag tror ärligt att jag inte är redo för KBT än, men jag har inte bestämt än hur jag ska göra. Det känns läskigt. Allt är lättare än att grotta ner sig i sig själv.

Veckan har flugit förbi utan några promenader eller andra aktiviteter. Efter skolan har jag varit trött och gått och lagt mig tidigt på kvällarna. Jag gör ingenting och jag har inte större lust till det heller. Det är synd, för det är viktigt med motion och frisk luft. Men idag kommer jag som sagt ut. Först ska jag slänga in lite smuts i tvättmaskinen och sedan bär det iväg!

Jag hoppas att helgen blir rolig och inte bara en hemmahelg. Det ska bli fint väder, så jag kanske tar mig ut och plockar fina löv. Pihiii

Här kommer en länk med kända kvinnor som lider av endometrios. Jag vet tyvärr inte hur sant allt är, men det är intressant att läsa. Synd att ingen av dem uppmärksammar sjukdomen mer. Kvinnor med endometrios

                                         Puss på er mina änglar, ha en fantastisk helg!!