10/14/2013

Ett dygn på sjukhuset och 11 kg på vågen

I fredags morse var det dags igen. Jag var på väg hem från ett nattpass på jobbet, sovande, och kände hur trött jag var och hur en smärta från det  vanliga var påväg. Jag var hemma vid tio och sedan gick jag och lade mig i sängen, efter en stund beslutade jag mig för att ta en varm dusch och då slog det till. De senaste veckorna har det runnit en del blod från rumpan, när jag har varit på toaletten, och det har gjort ont lite längre ner i buken. När jag stod i duschen kom det som djupa hugg, det blev jobbigt att andas och jag hade svårt att stå upp rakt. Jag gick ut, tog smärtisar och gick mot sängen igen. Men jag bestämde mig snabbt för att jag skulle åka in. Det stod inte rätt till och det kändes inte bra.
En fantastiskt människa kom och hämtade mig med bilen och så åkte vi in till sjukhuset. Innan vi var framme minns jag inte så mycket, smärtan gjorde så att jag tuppade av och jag har ett minnesglapp från bilresan till det att morfinet jag fick kickade igång. Då var jag i undersökningsrummet på sjukhuset. Jag fick hjälp mycket snabbt och det är jag oerhört glad över. Det tog inte alls lång tid innan jag fick smärthjälp och jag blev inskriven för observation på en gång. Underökningen var oerhört plågsam och jag minns att jag skrek och grät.

Jag försökte säga till de jag åkte till sjukhuset med att jag inte ska ta morfin, eftersom jag bara kräks av det, men sådant är så lätt att glömma i stressen, speciellt om det är första gången man upplever en situation som denna. Jag måste ta mitt ansvar att be om hjälp tidigare och vara mer tydlig med vad jag har för behov i vissa situationer. Detta är något som jag inte alls är bra på, jag har överhuvudtaget svårt att be om hjälp när det gäller frågor kring min hälsa och endometrios.

Väl på avdelningen testa de att ge mig morfin i benet istället, och då mådde jag inte lika illa som när jag får det intravenöst. Men dagen efter, i lördags, kräktes jag likväl ändå. En läkare kom in till mig en stund på morgonen och han berättade att de ville göra en koloskopi. Det är en undersökning där man för in en slang med en kamera i rumpan och undersöker hur tjocktarmen ser ut. Det finns en risk att endometrios har spridit sig till min tarm, eftersom jag blöder därifrån och eftersom ingen behandling hitintills har fungerat 100% på mig. Det känns inte så kul att behöva göra en sådan undersökning, men jag vill hellre att de tar reda på så mycket som möjligt. Är resultatet positivt kan det vara nödvändigt att göra ytterliga en operation, laparoskopi, för att försöka ta bort de härdar som finns.

Jag gick med på att remiss skickas till en sådan undersökning och sedan kom i överens om att jag kunde åka hem när jag hade piggnat till och fått i mig lunch. Jag tyckte inte längre att jag hade så ont att jag skulle behöva vara kvar på sjukhuset, så det kändes bra att åka hem. Idag har jag tagit smärtisar i två omgångar, och jag kommer att behöva det även senare ikväll.

På fredag förmiddag har jag tid med min samtalskontakt och sedan ska jag gå till vårdcentralen för att få min spruta. Sedan åker jag upp till Stockholm med min familj för att sedan åka till Madrid på lördag. Jag ska ladda medicinnecessären så att jag klarar mig hela reseveckan ut.

Igår var jag i simhallen med två goda vänner, vi badade i bubbelpoolen och bastade i ångbastun. Det stod en våg mot en vägg utanför omklädningsrummet. Jag kunde inte låta bli alltså. Så lyssna på det här! I augusti förra året vägde jag knappt 52 kg och nu väger jag 63 kg. Grymt va! Nu gäller det att äta mer nyttigt och börja röra lite på mig så att jag inte bli ohälsosam. Dels har jag börjat äta igen, jag åt knappt förut, och dels har jag inte rört på mig så mycket. Dessutom är det vanligt att gå upp i vikt av de olika medicinerna jag tar. Men jag känner mig bra i detta. Jag ser mer sund ut och det känns bättre att ser mer normalviktig ut än vad jag gjorde för ett år sedan.

Jag hoppas att ni får en fin vecka! Jag ska försöka hinna med att skriva igen innan jag åker bort en vecka. Tack till er som stöttar mig på alla sätt. Jag hade inte klarat detta lika bra utan er!