I förrigår fick jag ett smärtgenombrott och låg i sängen ett tag. Ett par timmar tidigare hade jag tagit två Citodon och en Ipren utan större resultat, så jag tog en Spasmofen, fick en het värmekudde och sedan dröjde det inte länge innan den värsta smärtan avtog. Som tur var var jag inte ensam hemma, annars hade det tagit längre tid för mig att orka ta mig till medicinskåpet. Bland annat detta vill jag diskutera med min läkare på telefontiden. Jag vet inte om depressionen har att göra med ont oftare eller vice versa. Idag när jag vaknade hade det även runnit någon sorts vätska under natten, trosorna var helt kladdiga. Kanske en flytning, jag vet inte. Men så har jag aldrig haft förut.
Igår tog jag ytterligare ett par Citodon och en Ipren. Jag tror jag har en smärtperiod just nu, för jag har mer ont än vanligt. Jag harblivit lat också, skitigt i min dagliga promenad i flera veckor och sitter bara hemma. Förmodligen har det med depressionen att göra. Jag får liksom inte tummen ur arslet. Imorgon har jag ju läkartid på psyk, så då får vi se om de byter medicin eller höjer den dosen jag har. Jag hoppas att de kan påskynda min KBT-tid också. Jag känner att mitt tålamod börjar rinna ut i sanden snart...
Snart är det höst igen. Jag älskar hösten! Frisk luft, vackra färger, långa promenader och härligt rosiga kinder när man kommer in i värmen igen :)
