4/10/2012

Infektion

Just som jag börjar må prima efter laparoskopi vaknade jag med en mycket bekant värk imorse, jag låg kvar en stund i sängen och tänkte. Jag visste precis vad det var! Som många andra gånger, säkert ett tjugotal, visste jag precis vad det var. Innan jag ens tog reda på det. Så där låg jag i min säng och tänkte hur jag nu skulle planera om min dag så jag inte skulle missa nått av det roliga. Helst ville jag bara ligga kvar och skita i hela dagen. Eftersom jag inte hade nått att pissa i så var det bara att tömma blåsan. Det såg ut som mörk öl och sved precis sådär som det alltid gör. Och smärtan efteråt. Bläääää! Jag åt frukost, drack två flaskor vatten, lite kaffe och lite juice. Allt för att fylla blåsan igen. Två timmar senare tömde jag den igen på Vårdcentralen och två timmar efter det hämtade jag ut antibiotika för urinvägsinfektion. Jag är så glad att man får hjälp på bara några timmar! Tänk att behöva gå runt med detta i en hel dag eller flera dagar. Sjukvården fungerar ändå rätt bra här, fast man får vänta länge ibland. Men det får man ju räkna med. Några timmar på en livstid är ju ingenting.