Hela veckan har varit påfrestande och psykiskt jobbig. Droppen kom idag när jag fick information om att Tryptizol som jag tar till kvällen ska upphöra i september. Jag vet inte varför jag bröt ihop, det finns ju liknande preparat. Men när jag precis har fått olika läkemedel som funkar någorlunda känns det så jobbigt att börja om från början och testa något annat. Min livsglädje är på botten. Hittills har jag inte tillåtit mig att bryta ihop och bara se svart. Jävla helvetets sjukdom!
Jag ringde endometrios centret, bad att få prata med någon men det är ju semestertider. Jag blev hänvisad till psykakuten. Jag ringde dit och fick en tid en timme senare. Vid fyra tiden på eftermiddagen staplade jag ut från mitt samtal med en AT-läkare. Inte en chans att jag skulle få åka hem. Jag fattade ingenting. Mellan mina tårar har jag inte fattat att jag mår som jag gör. Läkaren ställde så träffande frågor, jag kunde knappt prata. Tårarna bara rann.
Nu är jag inlagd på en psykiatrisk avdelning. Min TENS och mediciner är med. Men jag får inte ha dem själv. De gick igenom hela min väska och tillhörigheter när jag kom hit. Herregud! Jag får inte ens lämna avdelningen eller knappt vara ensam. Från kronisk sjukdom till depression. Kul och lagom skämmigt. Att vara deprimerad och bli inlagd för det ser ju inte direkt bra ut. Ytterligare en till sak att skämmas över. Blä! Det känns lite skamligt på riktigt faktiskt. Det kanske går över snart? Det är inte min grej att vara deppig liksom, det vet ni som känner mig :)
Ur en annan synvinkel är jag glad att jag är här. Någon har koll på mig, jag får tillåtas att bli ledsen och jag får vila ut. Läkaren tolkade min kollaps som en konsekvens av att jag fått reda på att jag är sjuk och att det är vanligt. Eftersom jag har pressat mig själv att utåt hela tiden vara glad och positiv medan mitt inre har blivit skörare och skörare.
De vill proppa i mig en massa lugnande piller och annat här. Men jag vägrar, jag ska klara det här själv!
Du är stark, du klarar det här!
Godnatt mina vänner, sov gott <3
