Dags att ta tag i en del saker!

Så igår var jag alltså hemma hela dagen. Jag bytte aldrig om, jag sköljde inte ens av ansiktet på morgonen och kvällen. Mycket olikt mig. Jag kände mig helt slut på energi. Till lunch åt jag svamplasagne som min syster hade varit och lämnat åt mig. Det var jättegott! Däremot gjorde jag köttfärssås med spagetti till middag. Alldeles själv :) Mest får att en vän skulle komma och lämna ett skåp på kvällen som jag har fått ha i deras förråd i flera år och nu ska de flytta. Väldigt snällt av dem! Nu ska skåpet till hjärtat, när han har tid och bil att hämta det dvs. Men snart! Skåpet är så fint, jag fick tårar i ögonen när jag såg det. Gammalt, mörkt trä, små egna detaljer och i bra skick.

Spenat, färsk rosmarin, cayenne, vitlök och lök. Mums!

Jag börjar att bli lite less på min trötthet. Dessutom har jag lust att gå och kolla upp foten igen. Nu är knölen lite lila. Jag tror att det är någon slags broskbildning, ingen inflammation som vårdcentralen sa. Foten är ju inte ens svullen!

Igår ringde jag till vårdcentralen i Gränna, jag fick en tid hos en länsläkare, som dessutom är gynekolog, senare i augusti. Sen kom jag på att jag skulle ha väntat tills KS Huddinge har skickat dit alla remisser och intyg, men det hade jag glömt. Men men. I morgon ska även en barnmorska från endometriosteamet höra av sig, jag har en del funderingar angående biverkningar och annat. Till exempel
- Jag har ofta blåsor i munnen när jag vaknar, varför?
- Har knölen på foten något med medicinerna att göra? Broskbildning, nerv, led?
- Jag har hört att Citdodon har en negativ inverkan på fertiliteten -stämmer det?
- Jag vill veta varför jag ska ta Tryptizol som är en stark medicin och stänger av en del system i hjärnan. Det är en sista hands medicin när inget annat funkar. Hello!
- När ska jag få träffa en sjukgymnast egentligen, jag har nervsmärtor i benet så ofta. Kan man träna det bättre?
- Vad kan man göra åt migränattackerna jag får? Är det en biverkning av Syanrela?
- Jag är allmänt vimsig och glömmer saker. Är det en biverkning av Synarela?
- När ska jag få träffa en smärtläkare? Varför har inget pratat om abstinens med mig?,
- Varför får jag flytningar då och då - är inte mina kvinnorgan "avstängda"? Hur kan de producera något?
- Vad är det med tröttheten liksom? När går det över?

Jag ringde även runt till en en potentiella praktikplatser. Men det gick inte så bra, de flesta ställen var fulla, eller så tog de bara emot för max två veckor, eller tog endast emot socionomstudenter. Men ett ställe skulle ringa igen nästa vecka och ett annat ställe skulle jag höra av mig till igen nästa vecka. Jag har några kvar på min lista att ringa. Ska göra det idag. Tänk om jag inte hinner fixa en plats och intervju innan jag flyttar? Nu är det verkligen nedräkning! Nästa vecka packar jag ner de kläder och skor jag ska ha med mig och sedan Hejdå!

Om ett par timmar ska jag ta mig mot stan för en träff. Jag är trött, har ont i huvudet och är inte ett dugg pigg. Men å andra sidan kanske det är frisk luft och sällskap som jag behöver? Jag tror det :) Och ikväll går "Stolthet och fördom" på SVT2. Jag gillar inte dramafilmer. Men den här, åååh. Jag har sett den gamla serien så många gånger och jag tycker den är så himla rolig med alla intriger och artigheter. Mr Darcy haha!

Sedan har jag kommit fram till en sak, viktigt. Vänner som säger "Jag finns här, hör av dig om det är nått." är SKIT! Hur tänker ni egentligen? Vadå finns där? Det är ju det ni INTE gör. Fan vad jag är trött på den frasen av vissa! Man hörs mer sällan och ännu mer sällan och det avslutas alltid med det. Varför är ni så rädda för att fortsätta vara som vanligt? Har jag blivit någon jäkla ömtålig porslinsfigur som ni bara tar fram då och då för att damma av? Tror ni att man hör av sig när man mår dåligt? Hello! Det är ju då en sann vänskap visar sig. Vänner som hör av sig och påminner en om att man inte är bortglömd. Vänner som ringer och berättar saker eller frågar hur det går. Vänner som inte förändras, vänner som ärligt bryr sig om någon de tycker om. Vänner som inte vågar vara vänner när en vän behöver stöd och medmänsklighet som mest är inte vänner. Vissa perioder i livet kommer det att finnas någon i er omgivning som har det tufft. Så är det bara. Någon gång kanske det är du själv, men ibland är det någon annan som behöver stöd i en viss period. Det handlar om att för en kortare tid, sett på livstiden, visa att man faktiskt tänker på någon annan och är intresserad av någon annans liv. Nästa gång är det du själv som har det tufft. Så förbruka inte ditt förtroende, för när du själv behöver omsorg kommer det inte finnas där. Vad är det som är så läskigt? Kan någon förklara! Jag vill verkligen förstå. Det är dags för mig att rensa i min vänlista!