Jag vet inte vart dagarna flyger iväg. Sedan jag kom hem från sjukhuset för lite mer än en vecka sedan har allt bara svävat. Jag har gått på citodon varje dag, haft svårt att somna eller sovit alldeles för länge. Jag har tagit min andra Enantonspruta och haft en medlemsträff med Endometriosföreningen där jag lärde känna två fantastiska kvinnor. Vi alla har olika historier att berätta men ändå så lika. Den största gemensamma faktorn var att vi alla har blivit misstrodda och inte lyssnade på, från vårdhållet. Jag blir så jävla förbannad när jag hör andra berätta hur de gång på gång ignoreras av läkare. Det är år 2012 och kännedomen om endometrios borde tamefan vara utbredd nu!
Det var hemskt att ta sprutan i fredags. Jag är inte rädd för sprutor men jag får så mycket tankar och känslor på samma gång som jag inte kan sortera och kontrollera. Jag hatar den här sjukdomen. Jag hatar alla mediciner. Jag hatar alla biverkningar. Jag hatar alla symptom. Jag hatar att jag måste vara sjuk för resten av mitt liv. Jag hatar att ha konstant ont. Jag hatar att det är så jävla orättvist. En spruta för prostatacancer liksom? Vafan?! Vad är meningen med allt detta?! Jag har fått en tid på sjukhuset i november, i Stockholm. De ska göra en ordentlig undersökning och sedan ska vi diskutera om jag över huvudtaget ska fortsätta med Enanton. Det kan vara så att jag har en besvärlig övergångsperiod som jag egentligen inte ska ha eftersom jag behandlades med Synarela innan. Förhoppningsvis ska det gå över. I januari är det planerat med provet och värden av skelettet, kalk, lever, njure, blod och sånt. Men de proverna måste tas i Jönköping, annars blir det svindyrt för mig eftersom jag inte är skriven i Stockholm längre. Fan, jag vill inte att någon inkompetent läkare som aldrig har hört talas om endometrios ska analysera mina provsvar. De kommer bara att missa en massa saker. Jag vill att proverna ska skickas till specialistteamet i Stockholm. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det går att ordna!
I fredags kväll blev jag hämtad av mamma och syster och sedan åkte vi vidare till mormor och morfar där pappa och bror väntade. Det var mysigt att träffa alla igen. Speciellt bror som jag inte har sett sedan i augusti. Jag har mått illa hela helgen och känt mig helt utmattad. Inatt har jag sovit i tio timmar, jag blev väckt av pappa vid ett idag. Helt sjukt. Jag ska försöka orka laga en tonfisklasagne eller nått. Annars blir det väl något skit till middag. Jag har räknat ut att jag i snitt äter pizza en gång i veckan och glass två gånger i veckan som huvudmål. Bravo! All min energi jag hade innan börjar rinna ur mig. Jag hade med mig en ryggsäck smutsvätt till mormor och morfar för att jag inte har kunnat tvätta. Borde jag börja köpa färdigmat? Men då måste jag gå och hämta den? Fan!! Jag blir galen snart.
