3/01/2013

En solig dag i världen och en regnig dag i mitt hjärta

Ett öppet brev till en som tydligen har makt.

Jag går sönder lite idag. Mycket känns meningslöst och hopplöst. Jag är trött på att ha ont nu och jag är trött på att låtsas. Jag är trött på att vänta på provsvar och min själ går i tusen bitar nu när jag har insett att jag är beroende av starkare mediciner. För utan dem går det inte. Och med dem går det, fast med oönskade biverkningar.

Det är en fantastisk dag i Gränna, solen skiner, himlen är blå och det är vindstilla. Jag sitter på golvet med tre filtar, min värmekudde på ryggen, min TENS kopplad på buken och stora tårar rinner ner för min kind. Jag känner mig som en femåring. Det smärtar och drar och jag vet inte hur jag ska få det att sluta. Jag vill inte ta Citodon, Då somnar jag bara och när jag vaknar är det för att tabletterna har slutat verka och smärtan gör sig påmind igen. Hur kul blir livet då?

Jag vill göra en kupp. Kedja fast mig någonstans och inte ta mig därifrån förrän endometrios har fått ett erkännande och ett seriöst uppmärksammande. Filippa Reinfeldt invigde endometrioscentrum på KS i Huddinge i januari förra året. Filippa, bryr du dig eller gjorde du bara ditt "jobb"? Vet du om att mars är internationella endometriosmånaden? Vad gör du för att uppmärksamma det? Ska du på någon utav de föreläsningar som Endometriosföreningen har ordnat? Ska du följa upp hur endometrioscentrumet fungerar? Det arbetar specialister där.

Bör inte de läkarna som remitterar till specialister, läkare och gynekologer inom primärvården utbildas i endometrios så att det går att bli remitterad till en specialist, så att drabbade kan få hjälp - helst lite snabbare är 8 år?

Förstår du vart jag vill komma? Förstår du poängen? Jag behöver veta det, för jag har ingen som helst aning vad du vet eller har gjort. Och ett svar vore tacksamt. Djupt tacksamt.