Min laparoskopi - före

Inför operationen fick jag fylla i en hel del papper. Det var bland annat en hälsodeklaration, tidigare sjukdomar, lista över mediciner etc. Dagen innan skulle jag duscha och tvätta håret, ta två toilaxtabletter (laxerande) och sedan en toilaxtub på kvällen, i stjärten då. Tabletterna verkar inom 6-10 timmar så de tog jag mitt på dagen. Tuben däremot verkade inom några minuter, sen var det vara att stanna på toaletten. Den var verkligen effektiv! Det var inget jag var beredd på. På några timmar kändes det som att jag var totalt tömd på absolut allt man kan ha i mage och tarm! Det var ganska obehagligt, jag vaknade ett par gånger under natten och fick springa till toaletten. Den verkade från ca 23:00 tills 8:00 morgonen efter. Efter midnatt skulle jag även vara fastande och efter 6:00 på morgonen fick jag inte heller dricka något. När jag vaknade duschade jag igen och sedan åkte jag iväg.

Laparoskopi är en titthålsoperation. Några hål görs i buken och sedan förs kamera och verktyg in. Läkare kontrollerar och ser allt via en skärm. Kan man, så opererar man bort "problemet" på en gång. I mitt fall brände man bort en del endometrios. 

Jag hade inskrivning 7:30 på Gynmottagningen, Huddinge Sjukhus. Så kvart över sju kom jag dit och anmälde min närvaro. Jag fick byta om till operationskläder, fick två alvedon och blev satt på dropp. Jag kände mig ganska lugn och förväntansfull. Alla nerver och oron som jag hade haft innan släppte lite och jag kände att jag ville att det bara skulle vara över. Äntligen skulle jag opereras och snart skulle jag få svar. När jag hade legat inlagd en vecka tidigare var operation på gång flera gånger, men eftersom det var under jourtid så kom det in livsakuta operationer emellan så därför fick jag tid för planerad operation. Och egentligen var det väl bra, andra räddades och min tid blev inte inställd. Det var lite långtråkigt att vänta under förmiddagen, men jag hade en del besök som fick tiden att gå. 

Min operation beräknades till 14:30 men redan 13.20 blev jag ombedd att gå och tömma urinblåsan för att det var dags att åka ner till operation. Då hade jag inte fått prata med någon läkare än, men barnmorskan som hade hand om mig hade berättat lite vad som skulle hända och hur det kunde kännas efter operationen. 

När jag blev inrullad på operationsavdelningen tog de mitt blodtryck, kollade tempen, satte in flytande alvedon på dropp och så fick jag kissa igen. Skynkena på var sin sidan om min säng var mörkgröna. Det kändes som att jag var på en hållplats. Här väntar man bara på sin tur. Man vet att bussen kommer snart, men när? 13:45 kom läkaren som skulle göra operationen. Hon satte sig vid fotändan av min säng och berättade lite vad de skulle göra, vad de letade efter och att de skulle åtgärda problemet på en gång om det gick. Strax därefter rullades jag iväg till operationssalen. En enorm sal med en massa konstiga maskiner och prylar i. Och människor. Som hjälps åt att knyta varandras skyddskläder.

Jag fick en operationsmössa och sedan fick jag lägga mig på en speciell operationsbänk som så ut som en hård madrass med två ben. De var en del för ryggen och en del för huvudet. Benen låg isär på en del var. De spände fast mina ben och satte på EKG-sladdar. De satte även fast en sådan där pulsmätare på min ena tumme. Armen som allt dropp satt i låg utsträck och den andra armen fick jag ha längst med kroppen. Jag minns att jag frös så att jag skakade. De lade flera filtar över mig. Flytande narkos sattes i och jag fick även en mask för ansiktet. Jag måste tittat runt förvirrat för jag fick en klapp på axeln av han som höll masken över mitt ansikte. Ingen sa något eller berättade vad som hände, eller vad de gjorde. Det gjorde mig orolig, jag hade inte ens fattat att de hade satt i narkosen förrän jag kände mig dåsig och fick svårt att andas. Då var det en sköterska på båda sidor om mig som kramade mina armar, höll min hand och log. Sedan somnade jag.