Dag tre på KS. Dags för migrän

Nu ska jag sluta skämmas för att jag är här. Jag har gått in i väggen helt enkelt. Det är inte konstigt att man blir psykiskt överbelastad när man nyligen har blivit diagnosticerad med en svår kronisk sjukdom. Så, punkt slut! Jag är här nu och här vill jag vara tills jag mår bättre.

Vila, vila, vila.

Igår fick jag besök av en tjej från föreningen som jag aldrig har träffat. Helt fantastiskt! Senare kom syster och mamma på besök. Full rulle hela dagen ;) Jag somnade nästan så fort jag lade mig igår. Så trött var jag! Jag sov fram till fem i morse, jag gick upp och drack lite vatten och sedan sov jag några timmar till. När jag vaknade hade jag sprängande huvudvärk. Min första tanke var att jag behövde kaffe. Så jag gick till matsalen, hällde upp kaffe i en kopp och tog ett äpple. Tre klunkar och två tuggor senare sprang jag till soppåsen i matsalen och kräktes. Herregud, det kändes som om mitt huvud skulle gå sönder. Jag gick till sängen och vilade. En stund senare var det dags för lunch. Jag gick till matsalen, men bara lukten av mat fick mig att kräkas igen. Jag hann inte till toaletten utan det kom upp i en liten papperskorg i vit plast på golvet. Tanten i köket blev sur på mig för att jag kräktes i papperskorgen. "Det finns andra patienter här. Gå in å toaletten! Hallå hör du mig eller?" stod hon bakom min rygg och sa medan jag satt på golvet och hukade mig och försökte hämta andan. Jävla kärring hade jag lust att skrika! Som om jag tänkte på det samtidigt som jag kände att allt var på upp genom strupen. Jag försökte ju bara att inte spy på golvet eller framför alla andra. Jag var ju i ett annat rum. Skitmänniska!! Jobba inte med människor om du inte vet hur man gör. Det finns för många sådana här. Usch jag är inte så glad idag. Jag gick och lade mig i sängen igen. Efter några minuter kräktes jag ännu mer i en kräkpåse. Jag tryckte på larmknappen vid sängen. En personal kom in och baddade min panna med en kall, våt servett. Jag har förmodligen fått migrän. Jag har aldrig haft det förut och det är inte ett dugg kul. Personalen som kom då är hur snäll som helst. Höll mitt hår bakåt och kramade min axel när det kom upp mer. Jag väntade en kvart sedan tog jag två Alvedon och sedan sov jag i en och en halv timme. Jag blev väckt av en personal som sa att jag hade besök. Min pappa och bror kom in i rummet. Vi gick till matsalen, jag åt lite potatis och fisk. Sedan drack vi te. Nu har jag fått Alvedon igen och ligger i min säng. Fönstret är öppet, frisk luft kommet in och jag kan höra fiskmåsarna prata med varandra. Jag mår illa och det känns som om min panna letar sig neråt i ansiktet. Det gör ont att öppna ögonen. Ska försöka sova igen.