Lugn dag och Grännapackning!

Välkomna till inlägg nr 100!

Idag har varit en bra dag. Jag vaknade vid nio. Sedan gick jag till vårdcentralen för att kolla upp det där med foten. Men de har tydligen ingen dropp-in tid på sommaren, annars är det 9:30. Men hon i receptionen var trevlig och bokade en tid till mig 14:45 och fram tills dess tog jag det lugnt hemma. Jag vek ihop mina klädhögar i mitt rum som varit där i evigheter och jag dammsög rummet. Det har inte hänt på länge. Lite senare blev det dags för lunch. Hur duktig som helst var jag, kokte pasta och stekte köttbullar haha! Barnsligt gott :)

Sedan kom en barndomsvän förbi. Det var himla trevligt! Vi har knappt setts på flera år. Han pluggar till läkare i Budapest och vi pratade lite om våra liv å så. Han följde med till vårdcentralen och tillbaka. Läkaren trodde att jag har en inflammation i foten. Jag tror att det är skitsnack. Fick en sådan där Zon-gel på recept. Får väl hämta ut den imorgon eller på torsdag. Jag förstår inte hur de vet en massa sådana saker utan att ta några prover. Foten är ju inte ett dugg svullen. Det är ett ben som sticker ut och är stort och hårt ju. Aja. Det känns lite bättre i alla fall, men det är lite svårt att gå. Men vad är det för läkare egentligen? Jag talade om att jag tar en medicin som orsakar benskörhet. Jag vet att det tar längre tid innan den biverkningen drabbar kroppen, men man vet ju aldrig. Hon sa att jag var för ung för att få plötsliga benbrott, så inget kunde vara brutet eller en spricka enligt henne. Jag har hört det förut. Innan jag fick diagnosen endometrios sa varenda läkare att jag var frisk som en nötkärna och var för ung för att ha något allvarligt. Vad är det med åldersfixeringen egentligen? När ska man börja undersöka individen? Jag talade även om för henne att jag inte hade ramlat eller slagit mig. Jag sa också att jag endast har promenerat i lugnt takt de senaste månaderna på grund av sjukdom, så jag kan omöjligt ha gjort mig illa. Då såg hon på mig som om jag vore ett barn, hon lade huvudet på sidan och hade en larvig röst "Men varför har du knappt rört på dig på så länge för. Det är inte bra för kroppen." Hon sa det inte som en fråga. Hon bara sa det. Som om jag vore lat och dålig. Jag är 1.70 meter och väger 55 kilo. I februari vägde jag 60. Jag vill kunna röra på mig. Jag vill! Det känns som om mina muskler har smulats bort. Jag blir så irriterad. Fattar hon inte att jag vet det och att man kanske vill men att i vissa perioder blir det så. Jag avskyr att behöva förklara mig eller dra hela min historia. Lär journalen, ställa relevanta frågor och var professionell. Min längtan efter att promenera och jogga är så stark och jag blev ledsen när hon sa så.

Idag har jag varit trött och haft ont. Suck. Ska inte Synarela hjälpa till 100% vid det här laget egentligen? Nu sitter jag i soffan och kollar på en film som går på kanal 6. Jag har haft ont idag, så för ca en timme sedan tog jag två citodon. Jag har ätit Ballerina kladdkaka med lite vaniljglass. Mums!

Imorgon åker jag till Gränna över dagen. Jag ska packa upp och göra lite fint tänkte jag, fylla skafferiet med torrvaror jag köpte idag på Willys. Ris pasta, tonfisk, te, kaffe, knäckebröd, fryspåsar, plastfolie tvättmedel, bönor, linser etc. Massor med grejer! I Gränna finns det en Konsum, en ICA och en Tempo. Det blir lite dyrt att storhandla där tänkte jag. Oh my God! Jag kan inte fatta att jag flyttar snart! Det ska bli så himla spännande! Hihi :)

Den här bilden är från igår när jag var vid stranden.