Ligger i sängen nu och väntar på att smärtisarna ska börja värka. Två Citodon och en Ipren. I förrgår natt hade jag ont som fan. Jag var hemma från skolan igår och idag var jag där men jag har haft ont. Jag mådde illa och kräktes lite på förmiddagen. Det blev värre nu på kvällen. Jag däckade i soffan vid sex och vaknade efter två timmar av smärta. När jag gick och kissade rann det lite blod. Jag var hungrig och åt fem (!!) knäckemackor.
Vid lunch idag ringde min läkare i Stockholm och vi pratade behandling en stund. Jag sa att jag vägrar ha så här ont mer. Så hon skrev ett recept och imorgon sätts jag på spruta igen. Samma substans som innan, men denna heter Zoladex. Hon sa att den hade varit beprövad länge och kanske kan det vara den som biter bäst på mig. När vi hade lagt på var jag jätteledsen, arg och rädd. Jag grät och det kändes jättejobbigt. Allt detta. Och jag är rädd för sprutans första effekter på kroppen. Hur kommer jag att må i helgen? Nästa vecka? Jag vill bara isolera mig tills det är över så att inga andra ska behöva tycka att det är jobbigt att se mig så eller bli ledsna. Samtidigt är det sista jag vill att behöva gå igenom det själv. Ibland behöver man stöd. Men det är inte alltid det känns vört att utsätta andra för den påfrestningen.
Det känns pisskit och jag har ingen lust att testa en ny spruta men samtidigt vill jag inte ha såhär ont. Dessutom har jag varit på dåligt och lågt humör sedan jag slutade med Enanton. Mest för att jag har varit tröttare på grund av att smärtan har varit där oftare. Så, trots eventuella biverkningar, kommer jag nog må bättre med Zoladex! :) Fast de varnar personer med depression att ta sprutan, så vi får väl se hur det går med det!
Sov gott mina vänner! Det kommer jag att göra i alla fall :)
