Idag hade jag min första KBT-tid, äntligen!! Dessvärre så försov jag mig och missade tiden, typiskt mig, men nu har jag bokat in en tid varje vecka i några veckor framöver.
Igår kom jag hem från sjukhuset, där jag var inlagd två nätter. Jag hade nog klarat mig hemma, men jag stod inte ut längre. Jag hade för ont och sov knappt någonting. De gav mig mest oxynorm, men även petidin ena dagen. Båda är syntetiskt morfin och tack och lov fick jag ingen migrän och ingen spysjuka av dem! Läkarna talade ihop sig och tyckte att jag bör överväga att be om dubbel dos av Zoladex, sprutan. Och vilket sammanträffande, idag kom nämligen en kallelse på posten till Endometriosmottagningen i Stockholm. Jag ska dit den 27 februari och då kan jag ta upp medicineringen med min läkare. Det inte kul att behöva ta dubbel dos, men det är inte heller kul att jag hamnar i smärtskov ungefär varannan, var tredje månad. Det känns alldeles för ofta och det är tröttsamt.
Igår antecknade vi olika recept och skrev en inköpslista på livsmedel vi ska storhandla idag. Det blir mycket lax, kyckling/kalkon, grönsaker och quinoa. Jag ska ta bilder och visa er :) Nu ska det nämligen bli strikta ändringar av min kost, jag tror nämligen att mycket av mitt mående har med det att göra. Jag har även fått ta del av ett recept som man gör cashewpesto. Det låter så sjuk gott!!
Eftersom jag alltid tycker så sjukt synd om mig själv när jag har varit dålig, så uppmuntrade jag mig själv med lite superbillig rea- och outletshopping igår. Sandaler från Duffy 150:- och en bodylotion från Elisabeth Arden för 200:- Hurra! Jag skulle aldrig i hela mitt liv lägga ner mycket pengar på fina produkter, när man kan vänta tills de är på rea.
Första natten på sjukhuset skrev jag av mig lite. Det resulterade i detta.
När det ilande pipet var fjärde sekund får fötter att röra sig i en snabb takt, fram och tillbaka i korridoren.
När du själv har väntat så länge du kan med att trycka på den röda knappen, och fyra sekunder känns som fyra minuter.
När varje rörelse du gör, varje andetag du tar som får din hud att röra sig, får dig att tänka tankar du inte trodde var möjliga.
När du mot all förmodan lyckas somna, drömmer du dig iväg till en verklighet, för att sedan vakna upp i en mardröm.
När du sväljer hårt, kväver tårarna och känner dig jävligt tacksam över din envishet och värmen som din familj och dina vänner omger dig med.
När du kommer fram till att mardrömmen du är i är lång, men går att vakna ur och monstret som jagar dig tillslut kommer antingen bli din vän eller ge upp.
När du innerst inne vet att kvalitén på ditt liv är beroende av din styrka, din acceptans, vänskapen till och handlingen av ditt livsöde.
När du då inser att valet inte är svårt, men hänger på ditt tålamod. Andas, håll ut, le och tänk på alla de underbara dagar du inte har en röd knapp vid din sida.
