Anledningen till att jag skulle sluta med tabletterna var för att utesluta att min lösa mage är en biverkning av dem. Och hittills är det ju bättre, så det kanske var vitaminerna? I alla fall, det känns bra att magen är bättre.
Jag längtar väldigt mycket till måndag. Då åker vi till familjen och jag slipper sitta hemma själv och tråka mig. Idag har M åkt upp till Stockholm och kommer hem imorgon. Det känns lite ensamt just nu. Vi har precis flyttat till ett samhälle några mil söder om Jönköping. Den här veckan har jag bara varit hemma och tyckt synd om mig själv i min sjuka. Jag har varit ute minst en gång om dagen för att få lite frisk luft och så fort jag kommit hem har jag somnat några timmar. Jag är verkligen sällskapssjuk just nu. Samtidigt som jag är helt utmattad.
Jag är dålig på att höra av mig till mina vänner, och de är minst lika dåliga på att höra av sig till mig. Jag förmår mig liksom inte att ringa och komma med gnäll, sådant är så tröttsamt att lyssna på. Så just nu känns allt bara lite tråkigt. Och ensamt. Varför blir man så extra känslig när man är gravid? Innan har jag inte funderat på så mycket om det går lång tid mellan att man hörs. Men nu liksom förväntar jag mig att vänner ska höra av sig, och så gör de inte det. Jag antar att det är hormonerna, för alla har ju sina liv precis som innan. Det är inte svårt att känna sig lite övergiven.
Jag ser fram emot att vara tillbaka på jobbet efter jul, då får jag i alla fall spendera tid med andra människor.
Fast idag blir det en härlig dag. Saffransbullsbakning hoppas jag att jag orkar, och förhoppningsvis kommer en vän förbi och gör det tillsammans med mig. Jag tänkte följa Leila Lindholms recept, någon som provat det? :)
http://www.leila.se/leilas-saffransbullar/recept/julbak/index1,21.htm?id=3628
