Igår rensade jag mycket av mina grejer och sedan på kvällen åkte jag hem till en kär vän. Vi åt, snackade, drack te och såg på en film. Mysps :) Någon gång under kvällen kände jag att jag hade lite ont. Det började värka i nedre ryggen och mitt vänstra ben. När det var dags för mig att åka hem vid halv tolv började jag bli lite orolig hur det skulle gå att köra hem. Det är inte allt långt, 10 minuter på motorvägen eller 20 minuter med småvägar. Jag började med småvägen, men det gjorde så jäkla ont i benet, växla upp och ner, trycka ner foten och hålla på. Nu satt smärtan ända ner i vaden, det är inte vanligt. Jag var tvungen att stanna och fundera lite. Efter ett tag vände jag och körde ut på motorvägen, en växel, inga bilar. Kör rakt, håll koll på speglarna. Inga övergångsställen, rödljus eller korsningar. Smärtan högg till i magen. I benet. I ryggen. Andas, andas, andas. Du är stark, klarar det här! Hörde jag min egen röst säga till mig. Väl framme satt jag kvar en stund i bilen. Hur skulle jag komma ut och gå fram till dörren? Hur i h****** klarade jag av att köra hem? Vilken vilja man har ibland, det slår över allt! Jag fattar ingenting... Det kändes som en evighet, men hem kom jag. Alldeles själv. Utan att tveka tog jag smärtisar, tvättade av mig och kröp i sängen. Du är stark, klarar det här! Jag vet inte vad klockan var när jag somnade, två kanske. Jag vaknade vid halv fem och var vaken kanske fyrtio minuter och sedan somnade jag om igen. Jag vaknade vid tio av att min telefon ringde. Det var från ett ställe dit jag har skickat ett personligt brev och ansökt om praktikplats. Vi bokade intervju till imorgon. Håll tummarna!
Jag börjar förstå nu vad jag har för biverkningar av Synarela. Förutom migränattackerna är det sömnlöshet - eller jag har svårt att somna och vaknar flera gånger på natten och är vaken ett tag, värmevallningar, ledsmärtor, depression (men det vet vi ju redan, och där har de ju satt in Prilect) och sedan upplever jag mig själv vara lite förvirrad och glömsk ibland. Och det är ingen biverkning som står med i Synarela. Kanske är det en kombination av allt jag stoppar i mig tillsammans? Än så länge har jag i alla fall inte haft viktförändringar. Jag hoppas att det förblir så, eller i alla fall så länge det inte går uppför på vågen...
Idag har jag rensat min garderob. Det tog sju timmar. Oh my God va mycket kläder, skor och jackor jag har! Tur att jag hade en kompis som hjälpte mig. Det kändes himla bra. Jag fick bort en del, det känns skönt. Samtidigt är den en del jag kommer att behålla men inte ha i garderoben. Sommar- och vinterkläder till exempel. Eftersom jag kommer tillbaka hit i slutet av oktober och stannar till i början av januari lämnar jag vinterkläderna här så att jag slipper åka fram och tillbaka med dem. Sommarkläderna kan jag ta med mig när jag åker igen i januari. Bra plan va!
Imorgon ska jag till vårdcentralen igen och kolla upp foten. Läkaren ringde igår och fråga hur det var (vad är det med servicen liksom?). Jag sa att det det var oförändrat, så hon bokade in en ny titt. Så ska man betala 200:- igen för att någon ska peta på foten och inte komma fram till någonting. Jag kanske inte ska ge mig, och stanna tills jag känner mig nöjd med eventuell vidareutredning? I alla fall... Efter det ska jag på intervjun till praktikplatsen. Det kommer att gå bra, jag är inte särskilt nervös av mig. Sen ska jag träffa mamma och pappa, de har varit borta en hel månad i Colombia! Jag hoppas att det blir middag med hela familjen samlad :)
Torsdag har jag också fullt upp, först uppföljning på sjukhuset och sedan har jag bokat tid hos frissan för att uppmuntra mig själv. För att jag var så duktig och gick på mitt läkarmöte (förhoppningsvis). Jag tror inte jag vågar skolka från det två gånger i rad. Sedan ska jag packa det sista och sen, ja... Åka till mitt nya hem på fredag! Hoppas jag :)
